Fäster minnet vid minnen från fäste till fäste.
Från jord till jord svirrar det till i himmelska höjder
När minnen inte räcker till sträcker sig broar över djupa vatten
och minner om den tid som gått mellan nu och då…
En gps, en blixtbelysning, ett rum under molnig sky,
och minnets bild studsar tillbaka som ny…
Minnesforskare säger att minnet är förbundet vid plats.
Att placera minnen i rum och dra sig till minnes…
Viskan,Ätran, Nissan, Lagan..
Tror nog att ett rum kan vara mer än ett vattendrag eller Europas huvudstäder.
Faschinerande nog bär även jag omkring på mitt eget rum, fyllt av floder, kammare och bihålor. Stora och små vindlingar och vägar som stöts och blöts på färden. Och i den ena halvan av det rum som bärs omkring ovanpå alltihopa kan jag förstå det ena men inte det andra om det inte vore för den andra halvan. Och inget av dessa rum kan helt och hållet minnas något utan den stora volym som bär dem framåt. Den kropp som är jag, eller del av mig, minns också något av sig själv, som påverkar mitt förstånd. Men den rumsliga rörelsen fungerar som ett kroppens egen karta, en kompass, som kommunicerar med min hjärna.
På uppstuds kommer minnena. Jag är förstummad.
Och tillbaka till rummet. I det musikaliska rummet underlättas minnet. Hör jag musik minns jag något annat. Samma med doftrummet…direkt placeras jag i ett annat rum, en annan tid, vid doften av något annorlunda, nästan glömt….