Det börjar närma sig ett avslut och en sammanfattning, en omstart och nya friska vindar. Men när man nu kommer till slutsatsen, till codan, känns det inte som om saker och ting går att avsluta på ett bra sätt. Många öppna frågor på bordet. Hur ska det gå för de fängslade i Etiopien och hur många blöjor får åldringarna på hemmet? Det beror ju alldeles på hur det beslutas på högre ort. Till syvende och sist är det dessvärre vi svenskar som själva kan ställas till svars för hur saker och ting ser ut. Inte direkt, men indirekt.
Bengt Olsson, författaren, DN-skribenten, och före detta rebellen, har ju tydligt och klart deklararerat att Ville, Valle, Viktor och Benny Andersson göre sig icke besvär i Slussenfrågan, eftersom stockholmare har röstat på Moderaterna och därför vill stockholmare ha det som moderaterna vill. Han som brukar vara så ironisk – jag vet faktiskt inte om han var det i detta fall, men han borde ha varit!
Hög tid alltså för självrannsakan! Att stockholmare röstade på moderater – innebar det då också att stockholmare ville att Carema skulle väga blöjorna och dra in på personal ännu ett snäpp (tyvärr hade åtstramningarna redan börjat)? Innebar det att vi faktiskt inte ville att vården av gamla skulle bli värdig en äldre människa?
Att svenskar röstade på moderaterna – innebar det att vi tyckte att undersökande journalister gott kunde sitta i etiopiskt fängelse medan vår utrikesminister gottar sig i sina utlandskontakter hit och dit och twittrar och minibloggar åt alla håll alltmedan hans Lundin Oil-kontakter sopas under en rejäl mattkant?
Jag tvivlar. Jag har nog alltid tvivlat, så ett ”credo” kan kanske inte bli aktuellt. Tror gör man i kyrkan sägs det, men eftersom jag inte tror ens där kan det bli svårt. Ett litet hopp kan man dock känna inför nya Vänsterpartiledaren. Synd bara att han inte satt där när det var val. Kunde kanske ha förändrat en del?
Men om vindarna vänder till slut – eftersom det knappast kan bli värre, Dagmar eller ej, så kanske jag kan spela upp ett litet ”cappriccioso”, men jag får nog ändå peppra en hel del först och spela ”col legno”, för att inte allt ska bli ”come prima”.
Önskar er en God Fortsättning så länge med en länk till det musiklexikon ni kan behöva till detta inlägg….;-)
Bra att du finns, Camilla som kan uttrycka vad vi alla vill säga. Önskar dig ett nytt gott år. Kramar
GillaGilla
Tack detsamma, Berit! =)
GillaGilla