Så kan det gå….

Detta bildspel kräver JavaScript.

Allting har rullat på så bra. Även om det känns motigt ibland, vet jag ju att det kommer en dag i morgon också…
Mitt knä som ställde till så mycket besvär hela förra året, har nu verkat lugna sig. Jag har åtminstone kunnat ta dagliga promenader utan att varje steg har gjort ont.
Nu har jag ju skuttat runt hemma på vardagsrumsgolvet varje dag i flera veckor utan att ha haft särskilt ont. Egentligen brukar jag ju fira helg  och gör då ingenting åt mitt projektjobb, men idag var jag ensam hemma så jag passade på att riktigt ställa i ordning för ett tufft danspass…;-)
Det är ju inte så lätt annars att röra sig och hela tiden krocka med något bord eller nån växtlighet. Så jag röjde undan och tog fram en spegel för se lite bättre hur det tog sig ut. Det kändes som en liten dansstudio, helt enkelt….jämförelsevis. 😉
Hur det nu var gick det ändå lite trögt med koreograferandet, och jag intog min dagliga gröt och bestämde mig sen för att ta en promenad innan jag skulle gå för att handla. Men jag hann inte långt innan det började vrålvärka på utsidan  av mitt gamla onda knä, och på baksidan av låret…och efter ett litet tag strålade det ner i vaden också. Det var inte mycket att göra…fick vända om direkt och gå till fiket i vårt köpcentrum. Där intog jag två mycket små bakverk och en cappuccino, för att trösta mig. Jag behövde det, kändes det som. Både att inta de små bakverken och att sitta ner och vila. Det ena goda förskjuter inte det andra.
Kan inte förneka att jag blev orolig. ”Kan det vara ischias”, tänkte jag…eller någon annan konstig förslitningsskada….?
Men jag ska nog inte oroa mig så mycket. Måste antagligen vila alla ovana muskler och helt enkelt ägna mig åt andra delar av projektet som ligger efter. Vi får se….
Jag måste lära mig att inte forcera, även om jag så gärna vill färdigställa allt på den tiden jag har fått till skänks. Och helst ännu snabbare. Men jag vet ju – tvång brukar inte funka när det gäller kreativitet….det brukar inte funka överhuvudtaget. Och ändå försöker jag, gång på gång.

Det är bara att skaka av sig den lilla oron och tänka:

Så kan det gå….imorgon är en annan dag….

Don`t woorry -Be happy!

Och väl hemma igen hade Hanna gjort sig hemmastadd i det nya möblemanget….

Redan tillbaka....?

Redan tillbaka….?

Det är en välsignad tur att katterna finns, som kan lära en att ta vara på varje ”snuttefilt” som
uppenbarar sig i tillvaron, här och nu!

2 kommentarer

Filed under Tid

2 responses to “Så kan det gå….

  1. granatapplet

    Vilken otur med ditt ben. Tur att du har ditt projekt att jobba med hemma. Fiffigt med spegeln. Krya på dig och klappa kattorna extra mycket.

    • Tack! Jag tror att benet bara behöver lite vila….liksom hela jag gör. Har lite ont i halsen och även lite feber idag. Och ja…projektet behöver också lite vila, så katterna och jag ska ta hand om varann idag. Hoppas du har det fint också! Tack för titten, och ha det gott! =)

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s