Miljö?

Egentligen hade jag tänkt mig ett miljö-inlägg i dagens – min egen lilla – bloggdebatt. Det har känts som om miljön har fått allt mindre betydelse under årens lopp, och trots larmrapporter om både det ena och det andra, så anser sig världens potentater – från öst till väst – göra precis lagom mycket för naturen och miljön. Polar-isar må smälta och gifter rinner ut i  dricksvatten, strålning från havererade  kärnkraftverk ger människor skador i generationer framåt, för att inte tala om alla djur – hela populationer – som stryker med när fartyg läcker olja i våra världshav. Men det som inte syns – det finns inte. Läget är stabilt. ”Vi värnar om miljön…..men kan naturligtvis inte göra mer än nödvändigt”. Och det är inte ”nödvändigare” för oss i Sverige än för andra, snarare tvärtom. Att vi är förträffligast, vet ju alla…..att vår skit hamnar på annat lands territorium är en helt annan sak. Det som inte syns, finns inte.

Jag hade tänkt att skriva om det här med hur lätt det är att glömma miljön när mars-snön faller i ett gråkallt Stockholm. När nordanvinden blir ett med isiga kylan mellan de gråa husfasaderna….då känns inte naturen som någon snäll vän att hålla i hand. Nej då är mobilkontakterna desto mer varmblodiga, trots avståndet, och ett glas ”vitt” i hemmets lugna vrå lyser upp ens fredagkväll.
Men så – mitt i webbflödet nås jag av bilder från en natursida – mest fakta och lite anekdoter om djur och natur runt om i världen….kanske i ett pedagogiskt syfte, men inte nödvändigtvis. Naturen och miljön blir också en naturlig del av min storstadsidyll, och jag tänker – är det inte detta vi lever för? Den stora ekologiska mångfalden, de stora sammanhangen i miljön – att balansen ska finnas så att inga arter ska dö ut på grund av att vi människor förstör deras livsmiljö….och i förlängningen också vår egen? Till slut blir vår planet så utarmad att vi kanske inte kan överleva här……utan att vi vet ordet av och utan att vi vet vad vi ska vara rädda om, och varför.

När Fredrik Rheinfeldt i dagarna pratar om stabilitet – att han till och med brinner för stabilitet, enligt DN, menar han inte stabilitet i naturens eko-system utan i Sveriges heliga budget.

Nog kan vår statsminister tala sig varm för växthusklimatet – som om det inte skulle kunna hålla värmen på eget håll – men utan att på något sätt tumma på budgeten.
Han kan tänka sig att rynka pannan lite extra och tala allvarligt men sakligt om miljön, men så länge han är statsminister kommer ingenting vidlyftigt att göras.
Ingenting kommer att göras, eftersom han brinner för budgeten, inte miljön.

Har vi tur hinner inte hela budgeten, och allt annat, brinna upp med den och med hela vår planet….höll jag på att skriva…men det här är inte meningen som nån skrämselpropaganda…..jag är bara en smula bekymrad. Om ingen makthavare på jorden anser sig vara mer skyldig än någon annan, att åtminstone börja röja i miljöfrågorna, förrän det faktiskt är försent på riktigt….hur ska det då gå?

Jag tror att det måste börja på gräsrotsnivå. Om var och en av oss som har tillgång till tekniken, kollar på en naturfilm om dan, om det fantastiska som faktiskt finns kvar…den skönhet och spänning som finns i naturen, utan all världens TV- seriedramaturger, så kommer vi alla att undra hur vi som art tar oss rätten att förstöra detta unika liv – djurliv och växtliv – för att vi har som högsta prioritet att vår budget ska vara stabil?

Kultur, Jämlikhet, Skolfrågor, Arbete…allt är avhängigt av om vi överhuvudtaget har en beboelig planet att leva på.

Nu talar inte jag för att alla människor ska rösta på miljöpartiet, utan för att alla partier i alla länder ska bli miljöpartier. Nåt annat kommer vi inte undan med. Kanske till nästa val, och nästa….men inte i längden…..

Och från det ena till det andra….”Arbetskraft”?

Jag skulle nog brinna lite mer för ”arbete” om honnörsordet vore ”Arbetslust”….Men det är nog lite för vågat ord i politiken. Att att känna lust att arbeta? Nej, så roligt ska vi inte ha det. Man kan väl inte tjäna pengar på att ha roligt…..?
Arbetsmiljö borde också vara rätt hett…inte bara för oss vuxna…
Visst har arbetsmiljön betydelse, också för de yngre…alltför många barn och för få vuxna på ett fritidshem kan skapa otrygghet hos barn vilket i sin tur kan leda till att fler blir lågpresterande i skolan. En budget ska räcka även utanför klassrumsväggarna i ”en skola i världsklass”…

Men det är ett nytt tema – det får vänta till en annan dag.

Tjolahopp! 😉

OCH…Från djurens värld: Om vi hjälps åt och väntar på varann, kan vi kanske klara det?

 

 

 

Lämna en kommentar

Filed under Djur & Natur

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s