När jag började blogga för 9 år sedan var nätverkande ganska nytt. Jag hade själv knappt hört talas om det, men däremot hade jag hängt vid en dator i ungefär 6 år redan innan jag kom i kontakt med bloggen. Jag tror att det var 1999, eller möjligen -98 som det gjordes möjligt för oss som jobbade i Stockholms skolor att hyrköpa en dator på förmånligt sätt. Hela paket med skrivare och allt. Bredband fanns inte på kartan då – i alla fall inte där jag bodde, utan det var uppringt telefonmodem – tror jag att det hette – som gällde. Och det gällde även 2005, när mitt bloggande tog fart. Anledningen till att jag började mitt datoriserade liv var alltså inte att kommunicera med andra via nätet utan att jag ville lära mig att spela in egen musik via datorn. Eftersom jag mestadels lärde mig inspelningskonsten på egen hand, skedde många misstag, och jag provade ständigt nya nerladdningsbara gratisprogram för att se om det skulle gå lättare. Det mest problematiska med det var ju att varje program hade olika kommandoknappar som var snarlika de andras, men jag kunde till slut inte komma ihåg när jag skulle göra vad i vilket program. Men …. efter hand har det blivit så att jag använder simplast möjliga, och ändå är det svårt nog för mig.
Trots allt – jag har nu spelat in och mixat nio låtar till mitt numera ”berömda pedagogiska projekt”, och det låter hyfsat, men inte proffsigt förstås – eftersom det inte är proffsigt utfört utan genomfört av en kvinnlig autodidakt i övre medelåldern…..Jo, jag har ju spelat in annan musik förut förstås, men det är inget som jag tänker använda mig av i kommersiellt syfte.
Till mina 9 låtar har jag under våren hittat på och koreograferat 9 danser/rörelser i syfte underlätta förståelsen och känslan för matematiken och dess begrepp för förskoleklasser. Under detta kommande år vill jag och har för avsikt att prova mitt material på några olika barngrupper för att sen utvärdera, ompröva och kanske göra om det som funkar mindre bra. Projektet har har hittills visats upp för 12 vuxna och 2 barn i den närmsta bekantskapskretsen och några danser har jag lärt ut. Det känns bra! Det roliga var att det verkade funka för barnen och att de snabbt tog till sig musiken och lärde sig den första låten snabbt.
Alla har varit nöjda och entusiastiska, men några invändningar har kommit och det gäller främst det som handlar om just mixningen och inspelningstekniska frågor – att inte texten hörs så bra, exempelvis, och det är ju ganska viktigt…..Men jag har mixat om det som var svårast att urskilja, efter bästa förmåga…men perfekt lär det aldrig bli.
Så det som jag började träna på för 15 år sedan är fortfarande det som visar sig vara min akilleshäl. ”Det ska fan vara autodidakt….” Den som påstår att det är onödigt att utbilda sig, får gärna vända sig till mig…;-)
Men det andra jag har gjort som hör till projektet – koreografin, komponerande, dansande, sjungande, pedagogiken och metodiken och skrivande, filmredigering och animerande – det har funkat hyfsat. Och där kan jag ju absolut luta mig mot mina utbildningar – Rytmiklärare, Mellanstadielärare, Litteraturvetenskap, Musikvetenskap, samt – håll i er nu – Miljövård!
Under de här 15 senaste ”datoriserade” åren har alltså 9 av dem också varit bloggande år. För sju år sedan presenterade jag min projekt-idé här på denna sida, vilket gav många glada kommentarer och heja-rop och en del funderingar på denna sida, men redan 1985, medan jag gick på Musikhögskolan, föddes en tanke som gick i liknande banor och som jag skrev min uppsats om – man kan läsa delar av den här på sidan. Min handledare ville att jag skulle ange exempel på övningar i uppsatsen, vilket jag också krystade fram, trots att jag aldrig fick chans att testa dem på barn. Men hade min handledare bara orkat vänta i 30 år så hade hon fått bättre exempel i och med detta projekt….;-)
Nästa år – när bloggen fyller 10 år – kanske detta projekt kan paketeras och fara ut i världen som en färdigmixad och väl inslagen produkt, och i så fall kommer den i tid till ett Bloggjubileum, och dessutom kan det firar sig självt som frö till en idé, till färdig produkt – 30 år.
Livet börjar vid 30, brukar jag hävda….men nu ska vi inte ta ut allt i förskott.
Idag fyller min kära blogg 9 år.
Nio år av mycken glädje och nya (som numera blivit lite äldre) vänner och mycket skrivande och läsande och kommenterande. Anledningen till att jag skriver här idag är alltså min bloggs födelsedag. Men som alltid halkar mina tankar iväg på andra vägar medan jag skriver….ibland hör det ihop och jag kan knyta ihop säcken på slutet, men ibland är det som om skrivandet ger tankarna egna vingar som olydigt flyger iväg i andra banor och stickspår. Ni som har följt mig vet att det är så, och min blogg är som alltid tillåtande och förstående, liksom dess läsare. När vi som bloggade började skriva skrev vi så ofta att folk kunde bli oroliga om man inte skulle ha hunnit blogga på ett par, tre dagar. Nu har jag inte bloggat sen slutet på juni, och inte en kotte bryr sig…men, på något sätt känns det som själva du, min blogg, ligger här och väntar som alltid, förtröstansfull och inte alls skuldbeläggande, och när jag väl kommer tillbaka är det som om ingenting har hänt sen den där första gången 17/7 2007 – en varm sommardag i ett semestrande Stockholm
https://millroll.wordpress.com/2005/07/17/sommartid/
Jag blir alltid glad när jag tänker på min blogg. Så är det! Grattis!
Vi ses – alltid! 🙂
Och nu – säcken knyts ihop till slut. Att jag inte sett det tidigare?
Nio bloggår – Nio ental – Nio Dans-turer !
Vi är definitivt inne på sista varvet! =)
Och för att lyckas måste man nog behärska lite av varje….;-)
Time in Stockholm 
Tid 