Igår lovade jag att förmedla lite tankar om segregation och om Pisaundersökningar idag, men saker och ting i närområdet och världshändelser i stort, gör att luften går ur och det tar emot ibland att skriva spirituella ”krönikor” när orken tryter.
Att en pilot av okänd anledning kan utestänga sin kollega ur cock-pit, känns som den yttersta motpolen till tillit mellan människor. Det är aldrig Ok, men när det får sådana fruktansvärda konsekvenser som i ett flygplan….
Rädd att flyga? Ja, och en aning rädd för den nya samtiden där var och en ser om sitt eget hus utan att vara lyhörd för sin omgivning och utan att känna empati, om det inte gynnar det egna egot. Kanske är det ännu mer skrämmande eftersom det drabbar människor i vardagslivet varje dag, i varje världsdel, året runt.
Det kanske inte dödar, men återkommande kränkningar kan skada på djupet ända in i själen, vilket i sig påverkar en del.människor att utföra oberäkneliga handlingar. En dödskjutning i Göteborg eller en andrepilots störtdykning med 150 passagerare kan förmodligen inte utföras av en fullt frisk och harmonisk person utan hämndlystnad, och som aldrig har känt sig kränkt eller pressad av någon anledning.
Men vad vet jag?
Vad jag vill säga är att vi nog måste ta hand om varann lite bättre, annars kan det gå åt pepparn.
Inte bara i medvind utan även i den kylslagna vårvintern som idag är, ska vi visa våra bästa sidor och öppna vår varmaste famn.
Hjälper inte det, har vi ändå gjort vårt bästa… 😉
Och hästen, den står kvar hur än vindarna blåser ….
Time in Stockholm 
Tid 