Skönt att handla en lördag, tänker jag och greppar min dramatenvagn för att vallfärda mot mitt vanligaste ICA. Jag var inte ensam där…..
Att försöka ta sig fram genom en fullproppad matvaruaffär med en ICA -vagn och en dramaten-dito, är inte vad jag kan rekommendera en person med bara lite stressotåliga anlag, men jag bet väl ihop och såg det som en utmaning. Allt gick bra ända tills jag insåg att jag hade tappat kom-ihåg-lappen. Attans! Då kände jag svetten bryta ut i pannan och kunde förnimma en lätt yrsel. Men konstigt nog – trots att alla människor med vagnar och väskor knuffade sig fram lite försiktigt bland varudiskarna, hörde jag inte ett ovänligt ord på hela tiden jag vistades där. Trots trängsel och många människor som kanske hade bråttom eller var varma och törstiga, precis som jag, hördes inga hårda ord.
Ibland har jag ondgjort mig över den obildbara mänskligheten, som ständigt upprepar samma misstag genom årtusendena, utan att dra lärdom.
Men nu tänker jag, att lite har vi lärt oss i alla fall.
Att handla och göra många bra och rätt saker tillsammans med andra och på liten yta, kan visserligen kosta både blod, svett och tårar, men har vi bara tålamod och ett vänligt sinne, och inte tar för givet att andra knuffas och trängs på flit, så kan vi komma ut på andra sidan helskinnade och med ett lättat leende på läpparna.
Det finns hopp om mänskligheten… och min tro på densamma….. och vägen hem var inte mycket lång…..solen tittade fram och världen började småle, en smula.
Kanske förändras inte världen, men jag förändras nog av en eller annan positiv tanke. Det är gott nog… 😉
Time in Stockholm 
Tid 