När solen skiner, en visserligen iskall aprilmorgon, är det inte svårt att gå upp tidigt och inta sin frukost vid fönstret och se ut över vattnet och tallen och vara nästan helt avskärmad från resten av världen.
Ja, inte helt avskärmad förstås. Jag har ju min mobil och min blogg.
Igår kväll fick jag kämpa rejält för att hålla mig vaken innan det fyrtiofjärde inlägget skulle publiceras. Vid ungefär vart tredje ord nickade jag till, och vaknade upp för att mötas av en obegriplig text, som ”fxiiiiihbniq”, eller nåt liknande. Men med uppbådande av mina sista krafter lyckades jag och slumrade in till slut med gott samvete i sängen. Men det är vådan av att vara alltför avkopplad…..Allt avstannar.
Skönt är att vakna till en underbar dag, och att trots bilköer in till stan och tidig morgon känna sig mer utvilad än någonsin.
Och veta att därute väntar två små djur och en liten båt, redo att bli omhändertagna. Den som väntar på något gott….
Även om det är aprilväder finns det alltid något som lyser upp i kylan och mörkret….
Time in Stockholm 
Tid 