Vilja välja väg….

När himlen ligger lågt grå och snön på marken börjar anta samma grå färg gäller det att vilja välja väg ut ur tristessen.

Nej, jag är inte deprimerad, men om jag väljer att sjunka ner i modden, kan jag lätt bli det.
Mitt uppdrag var ju det motsatta.
Att se ljuset i den dunkla verkligheten. Det finns goda exempel. Några vill anmäla den grekiska befolkningen på de grekiska öarna, till att ta emot Nobels fredspris, för deras osjälviska insatser för alla flyktingar som riskerar livet under riskfylld båtfärd över Medelhavet.
Det känns som en värdig vinnare, och precis lika rätt som att ”volontären” blev utsedd till förra ”årets svensk”.

Själv känner jag mig ganska nöjd med att ha hunnit ner på ICA innan det blev försent.
Att bejaka sin lust att göra ingenting och att se tiden an. Är det inte ett litet steg för mänskligheten?
Jag har i alla fall tärt ganska lite på jordens resurser – att inte ha gjort en weekendresa till New York, eller ätit en stor biff till potatisgratängen, eller farit kors och tvärs genom landet i något bensinslukande fordon.
Det kanske är en väg att gå?
Att inte just göra nåt. Att spara mina krafter till när jag behöver dem?

Till er som undrar…
Jag skojar lite. Men bara lite… 😉
För om inte alla gör det där jättehäftigt coola som de får lust till för stunden, så kanske vi har en chans att klara en del av klimatmålen.
Jag kan ställa upp på att vara den som inte gör så mycket. Jag är bra på att göra ganska lite. Handla ganska lite och shoppa minimalt. Jag kan sitta här och tänka och fundera och klia på mobiltangenterna…..
Fast attans! Drar energi till batteriet!
Tänkte inte på det.