Livets eviga kretslopp. Allt går bara runt, runt.
Veckor kommer och går och nog händer det saker hela tiden, men på avstånd kan det tyckas enahanda och likadant hela tiden, men kryper vi närmare så ser man alltid något nytt. T.ex min vy från tunnelbanan varje morgon.
Min rytmikplanering varje torsdag förändras varje gång fastän ramen är densamma – början och slutet. Och det är ju något tryggt i det, trots att det ibland kan upplevas som ett ekorrhjul.
Ibland kan rastlösheten slå till, men utan cykelhjulets ekrar finns ingen stadga i snurrandet.
Bara att acceptera… Man kan inte uppleva frihet utan att ha varit med om motsatsen. Livet är ofullständigt utan motsatser och motstånd. Det gäller bara att få alla delar att samverka och bli till en begriplig helhet.
Men i dessa dagar är det svårt att förstå sammanhangen ute i världen. Några skor sig å det grövsta på andras bekostnad, medan andra lider på flykt eller i drabbade krigsområden.
Hur kan man förstå sammanhangen i det läget?
Kanske bäst att ägna sig åt det man kan göra något åt – sitt eget livshjul. Inte alltid begripligt, men lite mer överskådligt.
Börjar med att klappa katten…. 😉