Jag ser den här bloggutmaningsperioden som ett Pariserhjul. Igår befann vi oss på toppen och nu går det ner igen. Det är ju inget årshjul men varje dag har sin utmaning och karaktär. Gårdagens firande känns som en höjdpunkt, och nu går det bara utför…. Jag vet ju inte hur det blir eller varför det blir just denna saliga röra av snurrigheter.
Kanske det präglar mig att vara allmänt följsam, trots att det är min egen blogg.
Andra har tankar omkring sitt skrivande. De har en plan och ett tema och en vilja att driva saker och ting vidare.
Andra gör som jag och låter händelser och idéer komma till sig. Alla sätt är bra och roliga, men för egen del känns det här spretiga sättet roligast för mig. Jag överraskar mig själv, liksom…
Hoppsan! Var det detta jag skulle skriva om? Det hade jag ingen aaaaning om… 😉
Men igår när jag hade skrivit den där dagsversen, slog det mig hur kul det hade kunnat bli om jag hade skrivit en vers om dan. Tänk dig hundra dagsverser!
Ja, alltså rimmen hade jag nog fått till, men innehållet? Rimmad vers med påtvingad knorr på slutet kan lätt bli krystad till slut.
Nej, det är nog bäst att snurra vidare i vanliga banor. Må den vers som behöver komma in från kylan, få ett varmt välkomnande närhelst det sker!
Här ska vi inte vara knussliga.
Och när jag nu funderar…
Alltmedan jag skriver och grunnar över den tid som flyr och ord som passerar och går, ibland intressanta, och ibland lämnar de mig utan att sätta spår – glömmer jag lätt min huvudsakliga uppgift, att färdigställa mitt projekt, mitt pedagogiska arbete. All min lediga tid nuförtiden ger jag åt det som inte var meningen.
Gör jag bara allt annat för att förvilla mig själv? Att ha nåt att skylla på när det inte blir som jag tänkt?
Nej – fastän jag inte tror på ödet, tror jag ändå att det finns en mening med här. Jag behöver bara lite avstånd till mig själv och mitt arbete och se det utifrån, och på det sättet hitta nya vinklar på saker och ting. Nu tar vi den första etappen utför i Pariserhjulet. Det är bara halva vägen kvar. Passa på att njuta av allt du ser och hör, för rätt som det är, är vi framme och det är dags att kliva av. Och kanske att pusselbitarna då faller rätt på alla håll?
Tiden går fort när man har roligt, och ibland går den fort ändå…. Imorgon är en annan dag…. 😉
Time in Stockholm 
Tid 