Röd dag. Dag 62, #Blogg100

Det var en typisk första maj. Soligt, blåsigt och friskt utan vara kallt.
Lite försiktigt förhoppningsfull kan man känna sig när solen värmer och människor går ut på stan och demonstrerar, eller bara trivs.

Jag hör till dem som mest har trivts i solens sken. Men jag är glad åt vädret som verkar ha inbjudit till att demonstrera för fred och rättvisa runt om i landet. Och för miljön! Men det är just det jag finner svårast när det gäller första maj. Jag hör inte till något parti, och har svårt att säga att jag helhjärtat stöder något av dem. Det är lättare med enfråge-demonstrationer, som ”Nej till kärnkraft” och fredsdemonstrationer mot länder som invaderar andra länder, och för homosexuellas rättigheter, etc. Sådana frågor kan nästan alla ta ställning till.

Men migrationen är ju, eller har blivit alltmer komplex, och det finns inga enkla svar utom att respektera människors fri- och rättigheter, vilket kan vara nog så svårt för vissa grupper av människor.

Därför kom jag mig inte för att gå ut och demonstrera idag, min veliga natur trogen, eftersom jag helt enkelt inte kunde välja tillhörighet.

Det enda jag är säker på är att människor inte får kränkas på grund av hudfärg, sexuell läggning eller funktionshinder.
Det viktigaste är att människor är snälla mot varann och mot djur och natur.

Sen ordnar sig resten av sig sig själv…. 😉

Undrar om det finns ett ”Snäll-parti” någonstans i världen? Kanske dags att starta ett…

Tjingeling!