Ibland slår söndagsångesten till. Jag vet inte hur det är för andra, men för mig är den ganska opreciserad, men dovt malande. Jag känner mig rastlös fast jag vet inte riktigt varför. Det som kändes helt befriande på lördagen, att vara helt sorglös och utan plikter och göra precis vad jag vill, dvs ingenting, känns på söndagen lätt ångestframkallande. Fråga mig inte varför…. Kanske den berömda tidsfaktorn slår till? Snart är det måndag och jag gör ingenting av det jag har glömt att jag har tänkt göra.. 😉
Hursomhelst har vi gjort en hel del annat idag. För det första var det den hälsobefrämjande promenaden före lunch nere vid Årstaviken och bland koloniträdgårdarna. Både själ och kropp gläds åt att röra sig vid vatten och bland grönska. Att vara ett med naturen…. 😉
Sedan kom en mellanlandning hemma med plats för ett lätt tungsinne. Men jag lyckades bena ut det innan vi i kvällningen gick på den nyskrivna musikalen ”Vackra ni”, där kvinnokören Sapphonia deltog.
En kör som jag ledde för ungefär 20 år sedan. Det var länge sedan men några stycken var fortfarande med idag. Och kören sjöng fantastiskt fint, liksom de tre solisterna, och musiken och texten var väldigt fin och bra. Det är så roligt när man verkligen kan sitta och njuta av en amatörföreställning, som det ändå var, med skickliga musiker och solister.
Det roliga med den här kören är att den alltid har kunnat frambära en text med inlevelse och engagemang, och eftersom de alltid sjunger utantill får de kontakt med publiken. Texterna har också alltid varit viktiga, vilket inte gäller alla körer, men där fick jag lära mig något på den gamla goda tiden, när jag var körledare. Jag som alltid har satt musiken främst.
Det krävs mycket av en kör. Att sjunga rätt och rent och rytmiskt. Dessutom att ha den rätta utstrålningen och ha en fin körklang och att kunna agera, som i detta sammanhang.
Ikväll var allt perfekt, kan jag säga. Njutbart!
Och som genom ett trollslag försvann min söndagsoro.
Det var bra. Vågar inte sätta på partiledardebatten på TV. Är rädd att en annan slags ångest ska infinna sig.
Förresten går det inte att resa sig och knäppa på TVn med en katt i varje knä.
Nej bättre att stanna kvar i sina sköna gröna drömmar… 😉
Time in Stockholm 
Tid 