Det är verkligen skönt när den första riktiga vårdagen kommer. Den råkade sammanfalla med den första cykeldagen. Solen sken och många var på väg till Kungsträdgården, precis som vi var. Vi ville hitta och stödja den kämpande gruppen ”Vi står inte ut, men vi slutar aldrig kämpa”, eftersom de skulle vara där och samlas klockan 14.00. Deras tuffa kamp för amnesti för de ensamkommande barnen känns verkligen nödvändig men tuff, men vi såg aldrig gruppen. De kanske faktiskt var där men var svåra att hitta i detta myllrande hav av människor och vajande röda fanor.
Annars var det naturligtvis festligt och färgstarkt att röra sig bland alla människor som samlar sig för ett bättre samhälle för alla, medan körsbärsträden står i full blom. Glad att jag inte missade blomningen i år.
Men ibland blir det lite komiskt med skanderandet. När cykelbanorna blev för fullproppade för att cykla på steg vi av och gick med cyklarna i tåget. När de ropade ”Känner ni stanken från Handelsbanken…” kände jag mest ett vemod över hur även en paroll kan återvinnas från 70-talet. På den tiden handlade det nog om Enskilda banken, men sak samma…. 😉
Jag är glad att människor engagerar sig, och att så många gjorde det idag kändes friskt, men det vore roligare med lite modernare formuleringar, annars tenderar även de gamla återvunna formuleringarna att kännas lika unkna som det de vill uttala sig om. Fast om det görs med viss självironi, må det vara hänt……
Eftersom jag inte kunde fotografera med den trasiga mobilen, och inte heller kameran från fornstora dar är användbar, får jag väl också återvinna, tänker jag. Men det är svårt att hitta en första maj från tidigare med så strålande sol och så många glada demonstranter och turister som står bredvid och njuter av väder och vind.
Oavsett allt, känner jag mig befriad i själ och kropp varje år när cykeln kommer fram. När jag glider hem på Götgatan med Globen i fonden och i god fart flyger förbi gående och bland även bilåkande. Ingenting kan stoppa mig, känns det som.
Och plötsligt blir jag också återvinningsbar. Det är vi ju egentligen alla. Användbara i perioder, och så ligger vi i träda ibland. Men så kommer vi ut och känner igen oss i rörelsen, i dofter och ord och bland vissa människor och i vissa sammanhang. Vi är kanske inte överens med dem vi möter men vi delar ändå samma tonspråk, för att tala i musikaliska termer.
Att ta fram cykeln en vårdag väcker hos mig en ungdomligare känsla. En känsla jag har haft sen 20-årsåldern, att jag blir lättare och snabbare ….och obunden. Kanske till och med lite smartare?
Det är som ett lager av känsla av frihet i denna rörelse, från tidig ungdom. Jag är inte riktigt samma människa, men samma känslor stiger upp ur min kropp varje gång. Inte lika unkna som stanken från Handelsbanken, dock. Man kan ju alltid hoppas! 😉
Time in Stockholm 
Tid 