Tidernas ”Tid” – Grattis!

Idag fyller min kära gamla blogg 18 år – och blir därmed ”myndig”.

Hurraaaaaa! 🎊🎂🎊

Jag önskar jag kunde säga detsamma om mig själv…😏

Nej, jag bara skojade….

Jag kan väl snart börja kalla mig gammal och vis. Med ålderns rätt kan jag påstå att jag har sett det mesta och dragit lärdomar därav.

Eller?

Om jag läser flera av mina blogginlägg från ”tidernas begynnelse” (2005 och framåt), känns det ju som om jag har avhandlat det mesta här i världen…och jag verkade tycka mycket om det mesta. Om jag nu ser tillbaka, verkade jag nog mer ”myndig” då än jag känner mig nu, konstigt nog. Men det är klart att mitt i livet – på jobb och bland vänner i andra sammanhang – kan man inte gå omkring och vela och vara allmänt tvehågsen, som man har lyxen att vara som pensionär. Behöver inte vara ständigt på tå och veta vad man vill göra och varför. Det har jag väl aldrig gjort, i och för sig, men jag hade nog mer den viljan för 18 år sedan.

Jag ville skriva och uttrycka mig och utvecklas i mitt skrivande. Kanske gjorde jag det också, med hjälp av mina ”medbloggare”, som nästan alltid gav feedback på vad jag skrev om i mina inlägg. Och om de inte gjorde det, tror jag att jag lärde mig av det, vad som engagerar, och inte…

Då kunde jag ju skriva jättemycket om allt – katter, musik, politik, kärnkraft, barndom, skola, pedagogik, TV-program…och hade jag inget att skriva om så skrev jag något ändå, bara för att…

Det var en omvälvande tid för mig, att det fanns människor som ville läsa vad jag skrev. Vad jag än skrev om, nästan….

Vilket ju idag känns ganska obegripligt. 😏

Nästan lika obegripligt är att jag nuförtiden nästan inte kommer på något att skriva om, som handlar om något annat än klimatet. Och varför skulle det handla om något annat? Jag kan ju inte komma på något annat lika angeläget.

Jag skulle säkert kunna skriva om något annat, om jag verkligen ville men när jag väl kommer på något, inser jag ganska snart att…det har jag redan skrivit om för 10 eller 15 år sedan. Hur intressant kan det vara för någon annan än mig själv?

Men min kära blogg får ligga kvar här i tid och otid. Under kan ske… Något annat som för mig är viktigt kan plötsligt vilja bli sagt, och då ska det finnas plats för det!

Under hela mitt blogg-liv har jag haft en eller två katter som jag har älskat och fotograferat och lagt upp bilder på här i bloggen. Men nu har vi inga katter kvar. Hanna fick somna in i slutet av april och plötsligt var där ingen katt att se, och bli sedd av. När man har ett annat liv att ta ansvar för, blir man kanske också lite mer ”myndig”.

Det känns lite tomt att inte kunna fylla de tomma luckorna i texten med en dagsaktuell kattbild, som så ofta förr…. men liksom bloggen förändras, förändras kanske bilden av mig?

Kan jag verkligen verka myndig på egen hand?

Den som lever får se… Får nog lägga in en kattbild, så länge. ❤️🐱❤️