I augusti blir kvällarna mörkare, liksom världen utanför den natur jag just nu befinner mig i. Något lyser upp – en måne, en oklippt äng bland sommarstugorna, en nyrodnad tomat, ett solljus bland trädstammarna i skogen. Sammantaget finns det många små ljusglimtar som lyser upp mörkret omkring oss.

Följer man nyhetsrapporteringen om naturkatastrofer, krig, hat och hot mot hbtqi- rörelsen, och om ett osäkert läge i Sverige på grund av koranbränningar, fördunklas tillvaron igen och man blir lätt missmodig.
Allra mest missmodig blir man när man tänker på hur lite tid vi har på oss, för att kunna vända trenden, samtidigt som så många människor i Sverige och i världen gör allt för att negligera och spela ner konsekvenserna av klimatförändringarna. Det är dessvärre inte bara de med vinstintressen i oljebolag som ägnar sig åt det. Nej, alla tycks vilja suga ut det ”gottigaste” av jordens resurser, innan världen går under, trots vetskapen om att vi just passerat ”over shoot day”.

Kina öppnar nya kolkraftverk, England tänker pumpa upp mer olja, Sverige banar väg för uranbrytning.
Skulle man inte kunna fundera på gamla hederliga ”svenska ordspråk” som ”mycket vill ha mer”, eller ”den som gapar efter mycket, mister ofta hela stycket”, i stället för det mer amerikanska sättet att tänka, att ”the winner takes it all”?

För i det här fallet – när allt är taget och förbrukat – kan vi inte reparera skadan. Vi kan inte återställa eller återvinna en förbrukad, förgiftad och utbränd planet.
En utbränd människa behöver vila, återhämta sig och ta mycket små steg i taget, för att kunna läka sin hyperstressade kropp och själ. Det går inte att fortsätta som om ingenting har hänt. Då kör man rakt in i väggen.
Det är vad vi gör just nu med vår enda planet. Kör den rakt in i väggen med alla till buds otillåtna medel.

När ska vi behöva skriva orden
”Rest in peace” till planeten jorden?
Det är upp till dig och mig att agera.
Någon måste börja – varför inte vi?
Ett ljus i mörkret kan bli flera….
Det är min melodi! 😏

God helg!
💚🌍💚