Tiden rinner ut för oss. Hur ska vi hinna lära, förstå och agera innan det blir för sent?

Politiker och halva mänskligheten beter sig som om de har drabbats av demens. Man minns inte vilka höga ideal man hade igår, eller vilka löften man gav i förrgår. Trots att världen står i brand, pga klimatkrisen, och trots att vi ovanpå det – i Sverige – kan bli utsatta för terrordåd, står våra folkvalda politiker och bedyrar att vi ska leva som vanligt. Vi ska vara vaksamma, men inte ge avkall på någonting. Vi ska inte anpassa oss eller ändra levnadsvanor. Helst ska vi inte tänka på något annat än att fortsätta konsumera och hålla hjulen rullande. Vi ska inte kritisera makten, för då polariserar vi debatten. Vi ska inte vara oroliga för klimatkrisen – då kan vi skrämma upp barnen. Om barnen får för sig att deras framtid är hotad, kan det nämligen bli riktigt jobbigt. Då kan de bli krävande, och få för sig att vi ska bry oss om deras framtid.

Politikers enfaldiga taktik låter så här:
”Nej, låt dem sväva i ovisshet så länge det går, så att vi inte behöver stå till svars.
När de frågar varför vi inte gjorde något sommaren 2023, när ovädret Hans drog in över landet, kan vi säga att vi inget visste, eller så kan vi skylla på regeringen som satt före oss, eller den som kom efter. Det är ändå ingen som vill minnas eller kollar hur det verkligen gick till. Tiden är så uppskruvad, och informationsflödet liknar de översvämningar som har överväldigat oss allt oftare den senaste tiden. Och det gäller ju att hela tiden lägga ut nya dimridåer och idiotiska påståenden som gör att alla glömmer dumheten vi begick igår. Vi måste skydda barnen! Inte från hur klimatkrisen kan drabba dem, men från kunskapen om den!”

Fem år sedan Greta började skolstrejka, och fem år sedan vi började demonstrera och backa henne och #FridaysForFuture.
Vad gör vi om fem år?

Har vi slutgiltigt stängt det öppna fönstret – den glipa av möjlighet vi fortfarande har, att vända trenden och ställa om samhället. Har politiker tagit ansvar? Har vi tagit barnens framtid på allvar?