Ändra dina vanor…

Att ändra sina vanor. Går det?

Jag kan ju inte ändra andras vanor – bara mina.

Men varför skulle jag ändra mina vanor, om jag trivs med dem, och de inte ställer till med någon skada för andra? Det är ju väldigt mycket prat om hållbarhet och återvinning och om hur man äter, lever, reser och roar sig. Jag testade mitt ”fossila fotavtryck” för ett tag sen, och eftersom vi i vår ”familj” har sålt vår bil nyligen, hamnade jag på ett mycket mindre fotavtryck än förra gången. Vi har heller inget husdjur, vilket nog också ”förminskar” fotavtrycket. Flugit har jag inte gjort sedan 2016, och vegetariskt, och ibland veganskt, äter vi numera jämt (utom möjligen när vi blir bortbjudna).

Så om vi vill leva mer klimatsmart, finns det inte jättemycket att dra ner på längre, utom det som är svårt att ändra på, som fjärrvärme i vårt hyreshus, t.ex. Och att hela samhället bygger på överproduktion och överkonsumtion av i stort sett alla varor. Även nödvändiga varor, som mat och kläder. Jag har alltid ogillat att gå i affärer och shoppa nya kläder, utom de allra nödvändigaste underkläderna, men det är ju inget större nöje, heller. 😁

Så, om jag ändrar lite mer på mig gör det förstås inte jättestor skillnad för världens utsläpp, men allting räknas ju. Allt som släpps ut, släpps ut, och vi har minimala möjligheter att fånga in och ta tillbaka det vi har orsakat. Det är bara att knappa in så mycket det går och hoppas att större ”utsläppare” gör detsamma. För vi kan inte ändra andra människors danssteg i en dans, om vi inte först ändrar våra egna, har jag läst en gång i en klok bok om ilska.

Även om jag, för klimatets skull, inte behöver ändra jättemycket på mina egna vanor, kanske jag för egen del kan behöva ”förnya” mina vanor och beteenden. Det är ju så lätt att fastna i det gamla, för att det är praktiskt och bekvämt.

Idag tog vi en liten annan promenad än den vanliga. Vi tog bussen till Hornstull, och gick sen hem därifrån utmed vattnet. Ingen omvälvande förändring precis, men man kan ändå bli inspirerad och glad av att få andra vyer på näthinnan efteråt. Det piggar upp helt enkelt!

Och när man ser nytt, kanske man också tänker nya tankar? Inte helt fel, det heller… För även om vanorna man har är trivsamma, kan även trivsamma ”ekorrhjul” bli lite enahanda till slut. Kanske inte själsdödande, precis, men inte heller inspirerande.

Men för mycket omväxling skapar ju inte heller harmoni, alla gånger. Det måste ju finnas rutiner, för att man ska kunna göra avsteg från dem då och då. Annars blir ju alla avsteg en enda röra av uttryck och intryck, svåra att få någon ordning på. Meningen med ändrade vanor, är väl att bana väg för något nytt lustfyllt eller något ännu mer meningsfullt – inte bara av plikt, men kanske också av plikt om plikten känns meningsfull.

Frihet, eller struktur. Lika viktigt, kanske.

Får fundera på saken… 😏

Men en sak är ju säker – om de rikaste i världen skulle ändra sina vanor skulle det ha en så mycket större effekt på utsläpp av växthusgaser, än om människor med mycket små ”fossila fötter” skulle göra det. Tänk vilken makt de har, att låta bli, och vilka möjligheter de har att bli ”planet-hjältar”. Det mest retfulla är ju att de inte verkar se möjligheterna och vinsten i att ändra sina vanor. De ser bara hinder och begränsningar. Om vi inte utmanar dem? Kanske en tävling? De har väl vinnarskallar – de flesta av dem?

”Bäst på att släppa ut minst, under längst tid”?

Vem kan motstå en sån utmaning? 😏 Kan du göra bättre ifrån dig än en fattigpensionär?

Vad man vinner? Kärlek och respekt!

Nej, jag vet. Det räcker inte. Är man redan rik, vill man ha mer av allt man redan har, eller….?

Finns det någon miljardär, modig nog att leva på en garantipension, och avstå från all lyx och flärd? Spännande fortsättning följer?