På teatern!

På Stadsteatern i Stockholm ges Mathilda – en musikal, ursprungligen byggd på barnbok av Roald Dahl.

Det var en fantastisk upplevelse. Dessa unga människor som verkligen behärskade scenen i dans, sång och uttryck. Mycket skratt och tårar. Slutscenen blev otroligt stark – det var länge sen jag blev så berörd. Både lycklig och rörd.

Koreografin av Benke Rydman, var snillrik, och gjorde verkligen att man upplevde föreställningen med hela kroppen. Både rytmiskt och känslomässigt. Ganska skrämmande handling också, och vi var lite oroliga för den unga publiken – den var från 6 år och uppåt. Hade jag varit sex år hade jag nog varit betydligt mer skrämd än de små sexåringar som satt i bänkraderna runt omkring oss. Men för dagens barn kanske verkligheten ter sig mer skrämmande än en musikal på Stadsteatern, där de barn i pjäsen som utsattes för vuxenmobbing, kunde ta till både humor, list och magi. Och det är ju viktigt att ge dagens barn just det!

Ge dem verktyg att ta itu med svåra problem, och så lite fantasi, musik och dans på det!

Det kan göra under – inte bara för ens humör en kall vintersöndag – utan också för barns framtidsdrömmar och förhoppningar. Även om inte alla har magiska gåvor, kan ändå magi uppstå när barn får känna att de kan utföra svåra saker tillsammans. Det kan ge dem förebilder för livet. Mathilda var ju inte bara smart och rolig, trots elaka föräldrar, hon var också snäll och omtänksam. Och sjunga och dansa och berätta historier var hon också fena på. Hela ensemblen var fantastisk!

Jag hörde hur några flickor pratade med sin pappa efter föreställningen, om att de skulle börja på dans. Ja, alla barn verkade upprymda när de gick ut från salongen. De hade nog, precis som vi vuxna, fått en energikick.

Nej, vi behöver inte fler kärnkraftverk i Sverige. Vi behöver bara fler danslystna ungar med glitter i blick, och kloka vuxna som lyssnar på dem och bryr sig om dem. Då kan de göra underverk med det här landet! 😏