Naturen gör sig redo för en vinter som kanske ska komma snart, eller inte…?

Vi vandrar vår vanliga promenaden vid Årstaviken i Stockholm. Den vägen gör sig i alla väder och alla årstider. Till och med en gråmulen novemberdag kan vara vacker.

Så här dags på året är det inte ovanligt med häftiga snöfall och full vinter, men det kan också hända att hela november och december passerar utan minsta snöflinga. Men naturen gör sig ändå redo för vintern. Den är beredd på det mesta. Nuförtiden kan egentligen vad som helst hända när den globala temperaturen höjs. När haven värms upp mer än vanligt medför det tromber och översvämningar. Naturen kan anpassa sig om inte uppvärmningen går för hastigt. Då hinner inte djuren hitta nya sätt att klara av nya häftiga utmaningar.

Människor som kan något om biologi och hur olika växter och djur lever och anpassar sig efter olika årstider och väderförhållanden, kan säkert tolka och förstå varför djuren och naturen ”beter sig” på olika sätt, men vi ”vanliga dödliga” kan behöva ett lexikon, för att förstå naturens budskap till oss, när nu allting känns upp och ner och inte längre är förutsägbart. Det skulle kanske göra oss människor mer empatiska, och vi fick större förståelse för andra varelsers livsbetingelser?
Men det är kanske väl optimistiskt?

En del människor vill eller förmår ju inte ens förstå vad grannen säger, eller hur den mår. Än värre blir det om det är barn i en annan världsdel som far illa. Om man inte ens förstår vad ”folkmord” (genocide) betyder – hur ska man då förstå sig på ”naturmord” (ekocide)?
Hur ska man då kunna sätta sig in i en gråsuggas liv? Eller något annat litet kryp som vi trampar på utan att reflektera över hur det kan kännas?
Men, jag lever ändå på hoppet om att om naturen kunde göra det begripligt för oss människor hur den har det – hur den mår och hur den vill bli behandlad – kanske vi skulle ta mer hänsyn. I alla fler av oss. För inte kan det väl vara så att hela mänskligheten lider av total brist på empati?

När jag jobbade på förskolan, tidigt i mitt arbetsliv, gick jag på en kurs för att bli ”Mulle-ledare”, som skulle lära ut om naturen. Där fick vi tips om att ha en liten ”naturruta” i närheten av förskolan, som vi besökte regelbundet, för att se vad som fanns där och se hur naturen skiftade med de olika årstiderna. Det var roligt, och barnen tyckte det var spännande att upptäcka en naturplats och hur djur och växter kunde leva där.
Det var sådan pedagogik som gick att genomföra på 70-talet när inte barngrupperna var för stora för att lämna förskolegården, och pedagogerna hann läsa på och förbereda sig. Då blev naturen lättare att nå och förstå. Barnen fick träna på att gå och röra sig i terrängen och vi sjöng om olika djur. Allt hängde ihop. Och jag tror att barnen fick en upplevelse av att bara vara i en skog eller vid en sjö. Höra fågelkvitter och se ekorrar skutta ”från tallegren”. De fick en relation till allt som lever och växer i naturen, och lust att lära mer. Är det sådan pedagogik som Liberalerna kallar ”flummig”?

Men nu tycks varken barn eller vuxna i storstaden ha tid eller möjlighet att gå någonstans. Framförallt inte åka tunnelbana och buss ut till någon skogsglänta, och därför blir förståelsen och intresset så litet. Och behovet av att förstå en myras liv och leverne är inte särskilt stort. I den takt som människan intar allt större naturområden och bebygger den med hus och vägar, trängs vår förståelse för naturen undan allt mer.
Vi skjuter älgar som har förirrat sig in i något centrum, och hugger ner träd som ”står i vägen” för den ekonomiska välfärden. Man tror att kalhyggesbruk bidrar till Sveriges välfärd.

Vi tappar kontakten med den natur som skulle kunna skydda oss från klimatförändringarna – som ger svalka på sommaren och som utgör ”kolsänkor” och som suger upp vattnet vid översvämningar. Vi har inte förstått vad naturen har sagt till oss, och kan därmed inte hjälpa varken naturen eller oss själva, i förlängningen.
Nu uppför sig naturen ”helt hysteriskt” – i form av bla stormar och översvämningar och algblomning – eftersom vi inte har lyssnat på de tidiga tecknen på illamående.
Tänk om naturen hade kunnat tala till oss.
Eller… Tänk om vi hade kunnat lyssna och förstå.
Vad hade vi gjort då?

Det finns ju inga svar på det, men om människor utan kunskap hade lyssnat på dem med kunskap, lite tidigare, hade nog världen varit lite bättre och mer förståelig för fler.
Vi kan börja där. Än finns en glänta av tid!
🌳🌊🌩️🌦️🌞🌄
Och på stängslet till det som tidigare har varit en brygga, stod äntligen idag en skylt, som talade om att något kommer att hända.

Tänk om naturen kunde sätta upp en lika tydlig skylt.

”Här vilar naturen. Om du inte förstör den, kommer vi att växa och frodas, igen!…..

Lev väl, så ses vi igen…. ”





































































Time in Stockholm 










