Kategoriarkiv: #EverydayForFuture

Dagens betraktelse över mänsklighetens mognad följer här:

Jag blir lätt frustrerad över bristen på mognad hos vuxna människor i vår omvärld. Och de som har kommit en bit på vägen i rätt riktning, blir inte lyssnade på. Eller så blir de negligerade eller förlöjligade.

Efter att ha jobbat med barn i hela mitt liv, kan jag ibland dystert tänka att utvecklingen går bakåt för såväl individen som för hela mänskligheten. Barn har ju en förmåga att ställa frågor som vuxna inte vågar ställa, eftersom de ofta inte vill bli avslöjade som okunniga eller rent av korkade. Så vuxna håller masken medan barnen ställer de adekvata frågorna. De behöver inte låtsas att de är fullfjädrade. De vill bara veta och förstå sambanden. Ibland vill de också förstå varför vuxna säger en sak, och gör en annan. Varför vuxna säger att alla människor är lika mycket värda, men ändå behandlar människor olika.

En vuxen som blir kallad för klimatförnekare, tycker det är en värre kränkning att bli kallad så, än att bli utsatt för klimatförändringarnas effekter. Vår regering tycker det är värre att ungdomar höjer rösten på moderatmöten än att ungdomarna inte har någon framtid att se fram emot. En som blir kallad rasist känner sig mer utsatt, än den som faktiskt blir utsatt för rasism.

Det tycks som om en stor del av ”de vuxna”, kristna, i västvärlden – också i Sverige – inte ”vågar” ta ställning för de barn och kvinnor, och andra utsatta, som dödas och lemlästas, och blir utsvultna och bostadslösa i Gaza – kanske av rädsla för att bli kallade antisemiter?

(Jag vet att problemet är mer komplext än så, men jag vet också, efter att ha läst Johannes Anyurus text i ETC, om hur lång tid det tog för svenska författarförbundet – flera månader – att enas kring en text om kriget i Gaza och Hamas attack mot judar 7/10, och hur extremt svårt det verkar vara för dessa intellektuella vuxna, att på något sätt enas i en text om att fördöma staten Israels krig i Gaza. Så, om man ”kokar ner det”, i just det fallet, handlar det kanske just om rädsla för att beskyllas för att vara antisemit?)

Jag har ofta tänkt att man borde sätta fritidspedagoger eller förskollärare som medlare i konflikter i världen, för egentligen känns det som om världsledarna befinner sig på ”sandlådenivå” och beter sig som småungar som inte har fått någon fostran. Men så tänker jag att, det är nog så mycket lättare att medla mellan barn än mellan vuxna världsledare. Barnen har ännu ingen heder att förlora, inga ansikten att tappa, och inga livslögner som ska avslöjas. De har inget upparbetat, ingrott självförsvar att rasera.

Dessa vuxna är nog ohjälpligt förlorade – omöjliga att föra ett vuxet samtal med, så som man faktiskt kan göra med ”riktiga” barn.

Men vi andra då? Som varken är barn eller förljugna världsledare. Är vi mogna nog att baxa allt åt rätt håll? Att ta rätt beslut för oss själva och för dem som kommer efter oss? Är vi tillräckligt många mogna för att kunna styra utvecklingen i rätt riktning, eller har vi tappat kompass och karta, och följer bara närmast lätttillgängliga ”influencer” i vår närhet som ger oss det vi vill ha för stunden?

Vi kan kanske börja med att inte ljuga för barn, utan istället säga som det är. Vi kan inte rädda världen genom att låtsas som om vi vet och kan allt, utan istället vara vuxna nog att våga ”tappa ansiktet” och erkänna vad som har gått fel, men också att erbjuda oss att ändra oss och rätta till felen. Vi kan lära oss tillsammans. Och agera tillsammans. Då kan vi kanske bli de vuxna förebilder vi egentligen vill vara?

Är vi mogna nog?

Det återstår att se, men vi får inte vänta för länge…

#EverydayForFuture