När man går på konsert på Rost – musikpub på Södermalm – och lyssnar på Ale Möller och hans ”band” med Olle Linder och Mats Öberg, när de har release-konsert för sin nya skiva, då blir musik som bäst!
Det var som Ale själv sa: ”Vi hade kunnat hyra en stor konsertlokal, där folk sitter ordentligt i rader, och klappar först när låten är slut, men vi ville ha det som på Rost, där folk jublar, klappar och sjunger med mitt i låtarna …”
Ja, det är så det blir på Rost. Litet och trångt och tre utsålda konserter, och fantastiska musiker och härlig musik. Det kändes exklusivt att höra till dem som var ute i god tid, så att vi fick biljetter. De kommer att ha konsert i både Malmö och Göteborg, men där är det också slutsålt. Men än finns det chans att få biljetter i Köpenhamn! Åk dit – det vi skulle vara värt det. 😍
Annars finns skivan att köpa, och den finns på Spotify, att trösta sig med, om man inte kan höra dem live.
Vi var många idag som demonstrerade för klimatet, och flera ”återvändare” som inte har kunnat delta på ett tag. Roligt!
Nu går vi mot ljusa tider och ett EU-val. Extra viktigt att göra klimatfrågan synlig. Även Liberalerna var ute och kampanjande inför valet. En av dem tog emot vårt flygblad, och tog ett extra till Romina, på uppmaning från oss. Det gjorde hon gärna. Bra!
En Hammarbyare lät sig villigt fotograferas (fast jag fick tyvärr ingen bra bild på honom) med klimataktion-skylten, och tyckte det var en viktig sak. Däremot hade han inte tid att stå kvar. Han skulle på match… 😏
Och en man med en ”elarmcykel med rullstol” stannade också gärna till och pratade. Han hade en fiffig cykel, som han med ett enkelt handgrepp kunde lossa från sin rullstol, och sätta på igen. Roligt med nya tekniska innovationer, som dessutom är bra för klimatet. Han berättade att han körde mest utan el, så det var även bra för hans egen träning och motion också. Att förena nytta med nöje! 🚲➕👩🦼= 💚
Varje lördag hittar ni oss på Medborgarplatsen, 12-13.
Att hålla humöret uppe, kan vara svårt ibland… På bussen på väg till dagens demonstration satt en äldre dam framför oss och trallade glatt för sig själv. Jag tänkte, att det där skulle kunna vara jag om 10-15 år. Det verkar finnas nedärvt i människans DNA att, för sin egen överlevnads skull, hålla sig och sina närmaste på gott humör, för att helt enkelt orka, och vilja leva.
Det kan vara svårt att hålla sig på gott humör i dessa tider, för många människor, och kanske för klimataktivister i synnerhet, när klimatpolitiken i världen går i helt fel riktning.
Och kanske särskilt i dagens ”dyngsura väder”. Men tur ändå att vi ändå har varann, som piggar upp oss själva och varann med sång och samtal och berättelser om lyckade aktioner. Som när några hade demonstrerat utanför norska ambassaden i veckan, mot Norges planer på gruvdrift i djuphavet. En ambassadtjänsteman hade kommit ut och beklagat att de inte hade tid för samtal med aktivisterna, och uppmanade dem att komma tillbaka. Positivt!
Aktivisterna hade också sjungit ny text på en gammal barnvisa… ”I norska havet där fiskar simma, Apu, Apu, Apu, Apu…” Jag kommer inte ihåg fortsättningen på texten, men för en gammal musiklärare piggar det upp – blotta tanken på att sången har sjungits i det sammanhanget. Egentligen handlar texten om Medelhavet där sardiner simmar, och sen sjunger man sången på olika låtsasspråk… Typ ryska: ”I medelhavskij, sardinskij simskij…Apusskij, Apusskij du”. Men nu fortsatte texten med att norrmännen skulle sluta ”drilla nu”.
Att lätta upp något som egentligen är djupt allvarligt, är helt enkelt en överlevnadsfråga, som sagt. Och det gäller ju verkligen att hålla liv i oss i klimatrörelsen, som fortfarande är vid liv. Måhända blir det en överlevnadsfråga även för resten av jordens befolkning, att vi inte ger upp? Vem vet? 😏
Vi fortsätter som vanligt: Varje fredag med #FridaysForFuture, Gustav Adolfs torg, från 9.00 och #peopleforfuture vid Sagerska, 11-12 (vintertid), och med ”Rebellkören” från 12.00 vid riksdagen. Med #SaturdaysForFuture varje lördag 12-13 på Medborgarplatsen.
Men att titta ut genom fönstret i morse, och knappt se huset mitt emot, gör en lite motvillig att gå ut. Huruvida det gagnar klimatet om jag går ut eller ej, vet jag ju inte. Kanske inte klimatet, berörs direkt, men jag satt och läste om ”djurens rätt” och ”lagpaket” i EU som inte blev som EU-kommisionen hade lovat. I korthet, alltså. Jag skriver nog mer om det så småningom, men än så länge känner jag mig bara beklämd.
Har djuren någon rätt alls? För inte jättelänge sedan trodde man inte att djur hade känslor. Att de inte kände smärta. Och om de gjorde det, så var det nog inte så farligt, trodde man.
(Precis som man heller inte trodde att barn kände smärta. Därför fick barn inte bedövning hos tandläkaren.)
Det är någonting med det här att ”lägre stående arter” inte kan förstå eller känna något, eftersom de inte kan uttrycka sig i ord, så därför burar vi in dem för att sen äta upp dem, eller gör experiment med dem, eller tar betalt för att visa upp dem i någon djurpark.
Det är människor som gör så. Verkar människor vara särskilt högt stående varelser? Och om så vore – i så fall borde de veta bättre än att behandla andra varelser så illa. Jag vet en hel del människor på den här jorden, som verkar vara helt avtrubbade i sitt känsloliv och som dessutom är bortom allt vett och sans. Som visar sina lägsta sidor utan att skämmas ett skvatt.
Var och en som har haft husdjur, eller barn nära sig hemma, vet hur de kan vara både kloka, känsliga och omhändertagande.
Medan jag funderar över mänsklig idioti, passar jag på att baka lite bröd och koka lite soppa, och genast känns klimatet här hemma lite mer inbjudande. Vi har faktiskt rätt kallt i lägenheten, så en varm ugn och en varm soppa livar upp.
Och så tänker jag vidare på boken ”En jord för alla”, där det finns ganska konkreta råd och riktlinjer för hur vi skulle kunna omfördela jordens resurser så, att vi skulle kunna mätta alla munnar, och alla skulle få en bra plats att bo på utan att egentligen öka produktionen. Det finns lösningar….
Så varför är det så svårt att komma överens?
Ja, säg det? Det är väl bara att göra?
Nej, det finns vissa hinder. Ganska stora. Jag tror några av hindren är just dessa människor, som ser sig som högre stående än alla andra, och därför tycker de sig ha rätt att utnyttja andra och förpesta tillvaron för dem, som de behagar, för egen vinnings skull.
Djur och människor far illa … och djuren har inte ens en egen röst. Ingen rösträtt. 🙄 Vi måste föra deras talan.
Men imorgon är det ”utedag för klimatet”, tillsammans med Fridaysforfuture och people for future. Då blir det andra bullar. Regn och rusk! Eller nåt.
Ibland har man tur. Efter en bra och givande heldagsrepetition med kören, känns det roligt att, med lite tur, ramla in på en restaurang på vägen hem, där de hade både en trivsam atmosfär, med trevlig personal och en jättegod ”vegan bowl”.
Stämningen var sådan att vi ”gamla” pensionärer kunde känna oss unga på nytt. Det där med att kunna äta något ganska billigt och gott -och dessutom på krogen – i glada vänners lag, var nästan som att förflyttas tillbaka till 70-talet igen.
Vi hade dessutom turen att bli bjudna på en flaska vin – för att vi kunde tänka oss att byta bord – av dem som sedan fick vårt bord. Verkligen oväntat och gentilt! Men något sådant råkade vi nog däremot inte ut för på ”den gamla goda tiden” vad jag kan påminna mig … 😏
Ändå skönt att känna sig ung på nytt!
Vad kan man göra annat än att ta vara på de glädjeämnen man har kvar? Kultur och mat i goda vänners lag!
Jag är tacksam för det jag har. Men jag kan inte heller låta bli att tänka på den där orkestern på Titanic, som fortsatte spela medan fartyget sjönk. Vi som har möjlighet passar på att roa oss så länge vi kan. Jag har nog alltid haft en gnagande samvete för dem som inte har haft samma möjligheter som jag. Inte för att jag inte skulle vara värd ett gott liv – det är väl alla – och inte för att jag lever ett liv i överflöd, men för att det har känts orättvist, helt enkelt. Känner alla så, kanske, eller är det bara jag? Visst ger jag pengar till diverse organisationer, som kan det här med hjälpverksamhet bättre än jag – typ, Rädda Barnen och Läkare utan gränser – men det känns aldrig som om det räcker, när nöden är så stor i världen. Det påminner mig också om den tiden jag var lärare. Hur mycket jag än planerade och förberedde mig, kände jag alltid att jag kunde ha gjort mera.
Men man är ju inte mer än människa, egentligen. Om man vrider ur sig själv och tömmer sig på resurser, blir det kanske bara en skurtrasa kvar. Inte till mycket glädje för någon annan, och allra minst för en själv.
Om man ska hålla länge som människa, måste nog energi fyllas på emellanåt. Kanske måste vi tillåta oss att glädjas i stunden? Vad är annars att vara människa?
Många frågor – intet svar… 😏
Och i morgon väntar nya glada äventyr, råkar jag veta! Fortsättning följer…. I livet, och även här på bloggen, om jag har sån tur även i morgon. Det bästa är nog att inte ta något för givet, men att ändå ha något att se fram emot.
Klimatrörelsen behöver växa – ”Vi behöver höja våra röster för att höras…” Vi växte i alla fall från 2 till 10 idag. Bra ökning, procentuellt sett. Ännu bättre om vi lägger till några nollor… 😏
En lite äldre man som kom förbi, sa att ”det gläder mig att ni står här”! Sådana kommentarer gläder oss också. Liksom att en annan man ropade: -”Jag är ledsen – jag hinner inte stanna idag, men jag håller med er!” Det behövs uppmuntran ibland, som stärker en när det sen kommer förbi en man som säger att ”det finns ingen klimatkris”.
Det är ju tyvärr så att de som är skeptiska till klimatforskning och kunskap omkring klimatförändringarna är de som hörs mest i media, fast de utgör ändå en mycket liten del av befolkningen. Det är som med allt som är negativt – det får alltför stor uppmärksamhet, relativt sett. Fokus ligger i media på det spektakulära, som får folk att förfasa sig eller ilskna till.
Vi pratade om idag, på demonstrationen, att krig får mycket mer uppmärksamhet än fred, trots att fredstillstånd egentligen är det normala i världen. Gängkriminella ungdomar får mer uppmärksamhet än de fridsamma, som gör läxorna och spelar piano eller fotboll på fritiden, fast de sistnämnda är mycket ”vanligare”. Klimataktivister som kastar soppa på kända konstverk får också mer uppmärksamhet än vi som står helt tyst och fredligt utanför statsministerns bostad varje fredag. Så vi har att välja på att göra spektakulära – inte alltid populära – aktioner, eller fortsätta en till synes hopplös kamp i det tysta.
Med den här regeringen finns inte så många sätt att nå fram med sitt budskap eller få till en dialog. Klimat- och miljöministern vill inte tala med klimataktivister. Hon vill inte ens ställa upp i ”30 minuter” på Svt. Jag såg idag att utrikesministern blockerar journalister och andra på sociala media, som han inte vill ha utbyte med. Ministrarna i regeringen verkar vara rädda för att bli ifrågasatta. Är de rädda för det folk som de ska bestämma över? Inte särskilt förtroendeingivande.
Men, vi står kvar tills det börjar växa mossa på oss, om så krävs! Då blir vi kanske intressanta nog? 😏🙄😏
Vi ses!
Varje fredag c:a 10-13 på Mynttorget/vid Sagerska Varje lördag 12-13 på Medborgarplatsen
💚🌍💚
#EverydayForFuture
#FridaysForFuture lade upp denna bild på Instagram idag.
Idag fick jag ”klimatstrejka online” på egen hand hemma med mina skyltar. Mitt artrosknä behövde lite vila. Bara en demonstrant, men många skyltar… 😏
Jag hann då läsa i DN om hur Putin för krig – inte bara mot Ukraina – utan också mot alla väst-staters ambitioner med att göra en ”grön omställning” utan fossila bränslen. Det är precis vad Putin inte gillar – det hotar ju i långa loppet Rysslands ekonomi, så han allierar sig med andra oljestater och utmålar västs dekadenta levnadsstil – HBTQi-rörelsen inkluderas förstås i detta – som Rysslands värsta fiende.
Det är en otäck tid vi lever i! Det värsta är att det kan bli ännu värre, om inte vi alla som står upp för mänskliga rättigheter och en levande jord utan krig och orättfärdigheter, samlar oss och säger ifrån! Just idag var det ju lite svårt för just mig att samla fler än mig, då… 🤔🙄😏
Men annars… Varje fredag 10-13 på Mynttorget och vid Sagerska och Varje lördag 12-13 på Mynttorget, samlas vi för att försvara vår planet och stå upp mot kriget mot naturen, djuren, och för mänskliga rättigheter!
Kom! 💚🌍💚
Med #FridaysForFuture #peopleforfuture och #SaturdaysForFuture
Dagarna går så fort ibland… Glömde helt bort att skriva något här igår. Men vi demonstrerade som vanligt på lördagar på Medborgarplatsen. ”Same procedure”…
Några nya fina skyltar dök upp, som beskriver tillståndet i landet….
Det här med ”beredskap”… Är vi beredda?
Men vi hade en trivsam stund i solen, och trevliga människor som tog kontakt med oss.
Och idag – vår vanliga älsklingspromenad vid vattnet nere vid Årstaviken. Det såg ut som om änderna hade släktkalas. Sällan man ser så många på samma plats. En demonstration på gång?
Man vill ju gärna veta vad som diskuteras…😏
Modiga vinterbadare kunde också beskådas på vägen. Det har ju visat sig att det inte är särskilt hälsofrämjande med vinterbad, men det är inget som hindrar en vinterbadare. Så länge det inte är skadligt, så drabbar det ju ingen fattig … 😏
Det finns ju väldigt mycket saker vissa människor gör mot sig själva och andra, som är direkt livsfarligt på kort och lång sikt, utan att de verkar bry sig nämnvärt. Ni vet det där med rökning, användning av fossila bränslen i bilar och flygplan, åka för fort på isiga vägar med dåliga däck. Då känns ett litet vinterbad som betydligt mer skonsamt för mänskligheten.
Men som ni ser, är det några människor lite längre ut från bryggan, som står och hackar flera hål i isen. Vi fick aldrig klart för oss varför?
”Den som hackar hål åt andra, faller ofta själv däri…” Nej, hoppas inte. Kanske tänkte de fiska? Det får vi kanske aldrig veta. Men det verkade i alla fall inte vara någon direkt skadligt de höll på med.
Att promenera känns också som en fridsam och hälsosam verksamhet, som också kan skingra tankarna från allt som händer i världen, som är svårt att tänka på. Varje dag, nya händelser att förskräckas över.
Men det är söndag. Vilar blicken och tanken i ett snöigt vinterlandskap, så länge. Så får man försöka anamma vinterbadarens mod, i de stunder då stort mod kommer att krävas av oss alla. Mod att försvara våra mänskliga rättigheter, mod att försvara vår demokrati, vår kultur och vår yttrandefrihet, och – sist men inte minst – mod att försvara vår natur och livet på vår planet.
I morgon är det flera viktiga demonstrationer. Dels den vanliga med Fridaysforfuture på Mynttorget och vid Sagerska – och det kommer handla lite extra om skogspolitiken i EU och i Sverige – och tidigare på morgonen en demonstration mot sjunde AP-fondens investeringar i Saudiarabiens statliga oljebolag. Samling redan 8.30 på Centralen i Stockholm.
Tidigt för en pensionär… 😏
Det lär bli kallt, men man kan alltid gå och fika mellan demonstrationerna. Att det är så kallt, ”trots” klimatkris, sägs bero på jetströmmarna, som beter sig annorlunda pga klimatkrisen. Även om inte alla gillar vinterkylan, är jag ändå glad att det inte är tropisk värme i Sverige i januari. Det skulle i alla fall oroa mig betydligt mer… 🙄
Nu är det bara att klä på sig och härda ut till nästa vecka, då det lär bli en ”värmechock”, jämförelsevis… 😏… uppåt nollgradigt.
I övrigt känns det som om mycket går oss emot. I Sveriges riksdag hade oppositionen igår chansen att sätta press på klimatministern, men Socialdemokraterna verkar inte tycka att klimatet är en tillräckligt viktig fråga att enas kring. Det är sorgligt att högerpartierna är så mycket bättre på den punkten – att enas – men det är också den enda. Det visar bara ännu tydligare att i det här landet räcker det inte att bara jobba parlamentariskt. Det behövs protester och aktioner utanför riksdagen! Annars kör de oss åt pipan, de som har makten. Det kanske de gör ändå, men vi måste hindra dem så mycket som möjligt, innan det är för sent. Det är bråttom!
Idag var i alla fall Rebellmammorna på första sidan i DN. Ett stort reportage. Det är bara att glädja sig när media för en gångs skull uppmärksammar klimatfrågan.
Det finns en chans att vi ska kunna undvika att strömmingen utfiskas i Östersjön, men det ser mörkt ut, om inte EU förhindrar det. Dessa trålare som kan totaldöda ekosystemen i Östersjön. Det är så många djur och även människor som är i behov av strömmingen, men i stället går den till stor del till uppfödning av lax i Norge.
Fiske har numera blivit ett enormt överutnyttjande av havens resurser. Ekosystem och hållbart fiske ger man attan i, om det inte är ekonomiskt lönsamt. Alltför fort kommer ”de giriga” fiskarna inse att det ekologiskt hållbara fisket är det enda ekonomiskt hållbara, när strömmingen i haven har tagit slut.
Och…Som av en händelse läste jag idag om hur EU ska reglera fisket, och ett inlägg från Lisa Nilsson, om hur EU ska bestämma om musikströmning på nätet, och om hur musikskapares verk måste skyddas från kopiering och ren stöld. AI räknas in som eventuell bov i dramat.
Men det tycks ändå som om EU kommer att rösta till musikskaparnas fördel, för som man också kan läsa i Lisas inlägg, spelar musikskaparna, likt strömmingen i havet, huvudrollen i musikströmningens ekosystem. Man kan kan inte ta bort grunden i ett ekosystem, av vilken alla andra livnär sig… (Bilder ovan och nedan har jag kopierat och ”lånat” från Lisa Nilssons instagramkonto. Tack och förlåt? 😏)
…och eftersom det tycks vara en lönsam affär att skydda musiker, har de nog goda utsikter att ”vinna” i denna fråga i EU.
Och till skillnad från strömmingen i havet, har ju ”musikströmmarna” en eller flera röster, vi gärna lyssnar till.
Men för att motverka strömmingsdöden, bör vi också ge strömmingen en röst, så vi kan göra en ”strömmingsströmning” om vikten av, ett levande hav innan strömmingen går i kvav…. 🙄❤️🐟
Time in Stockholm 
Tid 