Kategoriarkiv: Mänskligt

8 december, 2006 · 15:44

På andra sidan….

 
Ibland önskar man ju att man hade kommit över ån, men man ska ju inte ropa hej för tidigt….I min nästan närmsta omgivning och på lite längre håll finns det människor som kämpar med sina liv och för ett bättre liv.  
 
Till viss del kan man hjälpa till genom att finnas till själv men till viss del kan man inte göra annat än att vänta…och vänta… och se….. och hoppas att allt ska bli bättre.
 
En tröst och en hjälp kan vara att lyssna till musik från Argentina, från andra sidan Atlanten….
 
"Al otro lado del Rio" med Jorge Drexler…..Lyssna och njut !

8 kommentarer

Under Mänskligt

17 november, 2006 · 17:10

Spår

 
Samma väg hem, samma väg bort
fram och tillbaka,
till och från…
..så det kan vara skönt..
 
att ibland byta spår,
från det ena till det andra
inte bara gröna linjen varje dag
utan ibland stå still och andas in
 
en ny atmosfär
på ett torg någonstans
eller äta en korv
eller bara gå
 
dit näsan pekar
utan någon avsikt
utan att vara uttänkt
och vältänkt
 
dum eller klok
men till slut sitter jag ändå
fast vid samma skärm
i samma gamla soffa
 
som jag gjorde igår…
tänk att alla spår leder hit
hur jag än går….
och lyssnar till en brasiliansk bit
 
det gör jag hur jag än mår…
 
 

6 kommentarer

Under Mänskligt

27 oktober, 2006 · 17:26

Staden

 
 
Jag tror jag förblir vid min asfalt och mina rötter
   på gatsten trampar mina fötter
   Rätt skönt när stormen härjar
   och eftermiddagssolen färgar
   den mörka skyn
   och vi andas avgasblyn
   från alla bilar
   och alla människor vilar
   i tända höga hus
   i alla fönster lyser elektriskt ljus

9 kommentarer

Under Mänskligt

19 oktober, 2006 · 20:50

jag vill också….

 
Och det är klart att man kan bli imponerad av byggnadsverk eller en staty och gärna vill ha ett lika fint och stort…eller allra helst lite större. Är vi alla sådana eller är det bara en viss sorts man i maktställning som måste bevisa och visa för omvärlden att han är något och kan något. Antagligen är det den lilla pojken i honom som hela tiden måste få uppmärksamheten och liksom inte kan få nog. Är det en grundläggande brist som ständigt måste kompenseras eller är det bara en narcissistisk störning. Tja, det kanske är samma sak, förresten ? Vad bottnar det i ? Mindervärdeskomplex ?
Jo, men det konstiga är att all världens nationer ständigt går på den niten att alltid välja eller låta sig överrumplas av dylika makthavare…Ta och kolla in den där länken om narcissism ovan så kanske du känner igen beteendet hos vissa makthavare inom vårt land och en hel del utomlands också. Ska vi människor verkligen stå ut med att ha det så ?
 
Han, Breznjev var i New York vid tillfälle och blev så förtjust över Frihetsgudinnan att han ville ha en lika dan…fast större…och så blev det ! Hon placerades i Kiev. Men fint är det ju…så här efteråt.
 
(Och så hittade jag några länkar till om denna gigantiska dam…här och här…)

9 kommentarer

Under Mänskligt

15 oktober, 2006 · 10:19

Jag tror på……

Jag tror på…inte Gud, men Lasse Berg !
Han menar att människan är av naturen god…men lat ! Skönt att hitta en meningsfrände. Och att vi är till för att ha roligt tillsammans. Ursprungsfolken i Afrika jobbade högst ett par, tre timmar om dagen och sen ägnar de resten av tiden till att umgås och prata och skoja. De överlever tack vare en god sammanhållning inom gruppen och en stark solidaritet med de sjuka och svaga.
Kanske kan vi lära oss något av detta ? Vill du läsa mer ? Går att läsa i DN:s söndagsintervju…hittade tyvärr inte länken i skrivande stund, men här är en annan länk om honom….och här ! Sök och du ska finna…
och ta det lugnt…

11 kommentarer

Under Mänskligt

4 oktober, 2006 · 21:46

En del av mig behöver städas

En del ångest ute på bloggarna nu har jag sett…över något så prosaiskt som städning. Ja, i vissa fall hjälper tidningsrubriker till med ångesten också, i andra känner man mer ett vagt illamående inför problemet. I mitt fall behövs det inte mycket tid alls för att den ska tränga sig på. Jag har haft ett inbyggt motstånd mot dammsugare sen jag var liten, tror jag. Så fort min mamma ens andades om att jag borde dammsuga någon liten del av lägenheten så blev jag yr och lite svag och var tvungen att lägga mig på sängen och min mamma brukade fråga lite sarkastiskt om det "svartnade" för mig.  Ja…hurså ? Det är väl inte så konstigt ? Hur som helst har jag väl närmat mig denna dånande maskin med lite mer sympati med åren. Och efter att ha vadat i damm under min förkylningsvecka hemma kan jag se värdet i att ha ett städat hem. Och ni som inte har katt hemma vet inte vad det innebär att ha det dammigt, kan jag avslöja. Och ni vet inte hur fort det går innan det blir dammigt igen. I alla fall är det enda sättet för mig att komma igång att städa att bjuda hem några gäster. Först då inser man hur det egentligen ser ut och hur man inte vill att det ska se ut hemma (Tänk att det ska vara så svårt att inse det). Men det är klart..en del kan man ju gömma undan också..en del skräp. Det finns ju garderober och lådor. Nå, detta hem är alltså källa till så mycket glädje och ångest men ändå kan vi inte vara utan det. Har under de senaste veckorna insett att det finns ett antal basala byggstenar i ens liv som man inte kan vara utan (och när ska ska de hemlösa få ett hem ?).
Hemmet är då basen som man så gärna vill lämna ibland när tidningshögarna känns för höga på vardagsrumsbordet och ingen har köpt mjölk och mattan är snarare gråbrun än vit och man undrar om man verkligen inte köpte en fåtölj med päls och kartongerna som nya datorn kom i har man redan börjat betrakta som de nya matsalsmöblerna…..men det är ändå ens hem som man är beredd att försvara inför varje ny "inkräktare"….ja, man vill inte höra något ont förtal, alltså…så anfall är bästa försvar ! Fram med allt vad rengöringsattiraljer heter och ånga fram fort innan man tröttnar på att vara ordentlig och man börjar tycka att något litet hörn inte behöver fullt så mycket uppmärksamhet. Katterna hatar dammsugaren, men det är nog också en form av hatkärlek ( se där …det sociala "larvet") för de iakttar den alltid med ett intensivt intresse och smyger på den ur alla vinklar och vrår och vågar sig sig knappt fram när den är avstängd. Nog är det viktigt med ett städat hem fyllt av kärlek, värme, vänner och mat…men det behöver ju inte gå till överdrift…tycker i alla fall katterna.
Sen är det  sånt som jag gör utanför hemmet. Kören, tex, som tar en ibland obegripligt stor del av livet. Repetitioner, konserter och en massa högmässor till jul och påsk och en och annan dessemellan också, men framförallt resorna då. Roligt, roligt men tänk om det bara skulle se ut så i ens liv. Att umgås intensivt med likasinnade människor är nog så underbart men också väldigt….just det…intensivt. Och inte vill man missa något umgänge eller någon rolig pubrunda. Inte kan man ha det så jämt….heller.
Och så är det förstås jobbet. Har ju då och då känt hur mitt arbete har krävt mycket energi men inte gett så mycket tillbaka, men när jag under förra veckan gick hemma och var sjuk kände jag verkligen hur jag gick på en slags lågenerginivå…ni vet som när batterierna inte riktigt orkar längre och jag kände mig bara mer och mer orkeslös. Ja, och så ångesten inför att komma tillbaka då och inte känna igen sig eller bli igenkänd. Fast man vet att allt är som vanligt, på ett ungefär, så finns det en oro där. Hur ska jag orka …jag som bara hostar ?
Men, jag måste säga att aldrig har jag fått så mycket energi som i måndags när jag kom till jobbet. Dessa små liv som ibland  suger musten ur en, stod där som små batteriladdare hela bunten och lyste. Ja, och min laddning räckte…nästan hela dagen. Pigg kände jag mig i alla fall och insåg plötsligt att detta ben behöver jag också att stå på, inte bara för att kunna tjäna mitt uppehälle. Så många gånger som jag har tänkt att det nog vore skönt att jobba hemifrån….Men nej…så urladdad jag skulle bli då !! 
Och så är det ju bloggen då. I somras när jag var på landet en månad utan dator insåg jag plötsligt att behovet av att skriva var så stort…inte bara för själva skrivbehovet men också för att faktiskt komma ihåg att jag har egna tankar och inte bara är en produkt av min omgivning….och så förstås alla vänliga människor som behagar hälsa på min blogg. Jag trodde ju att det sistnämnda skulle vara det svåraste att vara utan, men hur det är så har man ganska mycket umgänge under hela året…många människor att konfronteras med i jobbet (barn, föräldrar, kolleger, chefer) och alla övriga nära och kära samt körvänner och …men mest är det ju det där att höra tystnaden och fåglarna och bara sitta och glo utan att behöva vara trevlig hela tiden…ja, så det var ju så att jag började tänka att det här ska jag skriva om i bloggen…och det här…… men när jag väl kom hem, hade jag ju glömt de tankar jag tänkte när jag satt där och glodde ut på viken vecka ut och vecka in. Och det var ju också bra. En slags diskrensning……..
Så tillbaka till städning då ! Där jag började….hur gärna vill man inte samla sina tankar, sina papper, sina kontakter och vänner på hög, att ha och ta fram och titta på när man behöver dem som mest….men…det går ju inte !  Papper blir inaktuella, tankar  likaså, vänner blir less om man kommer med samma gamla klyschor varje dag, släktingar behöver också en dos av nytt friskt blod för att inte släkten ska gå i stå…kort sagt…lite friska fläktar, lite dammsugning och lite pappersrensning någon gång då och då är nog trots all ångest en bra idé.
Fast frågan är….Kan hjärntvätt vara nåt ?

6 kommentarer

Under Mänskligt

1 september, 2006 · 21:53

Arbete och fritid

En vecka efter skolstarten tänker jag att jag är en superb pedagog…två veckor efter skolstarten tänker jag att jag nog borde göra något annat här i livet…Undrar vad jag tänker tre veckor efter…?
Det finns i alla fall inte så mycket som är förutsägbart när man jobbar med barn…tur det !
 
Men om två veckor är jag i Ukraina med kör och orkester. Inte heller självklart…. flygplanen sägs inte vara så säkra där….så så förutsägbart är det väl inte att jag kommer dit över huvudtaget ? Den typen av ovisshet attraherar mig mindre.
 
Fast en viss spänning måste man ju ha ! (?)
 
Ha en god helg !
 
 

5 kommentarer

Under Mänskligt

25 augusti, 2006 · 16:16

Valfrihet

 
Men Först….Annons från inget mindre än……
 
FärgRadions sommarprogramserie 
 
Klicka här för att gå till… 
Avelons färgradio
 
eller om du vill…kan du välja att gå dit först efter att du har läst min blogg om valfrihet…valet är ditt !
 
 
Fritt valt arbete….
 
Välj telefon….
 
Välj dagis
 
Välj skola….
 
Välj bredband…..
 
Välj el…
 
Välj vatten…
 
Välj rätt mat…
 
Välj rätt parti ….
 
Välj den rätta vägen….
 
Jag vet inte om jag har rätt inställning, men det här med valfrihet kan ibland stå mig upp i halsen…och det måste vara extra svårt för sådana ambivalenta människor som jag är…Kunde man tänka sig en liten handikappersättning för "oss veliga valhänta", eller något litet avdrag på skatten om man bara fogar sig och gör som man blir tillsagd, utan knot.
 
Fast det är klart…det beror ju på vem som säger till först…Tänk om moderaterna kommer först ut till mig med partireklam och sen kommer miljöpartiet och säger att jag ska äta ekologisk mat,
och om jag klantar till det ordentligt får jag el från något kärnkraftverk och sen vatten som har transporterats från långt bortistan…och om socialdemokraterna sitter kvar vid makten kan det bli svårt att få igenom några avdrag, då…om jag inte hade dem som förstaval…
 
Hm…måste nog välja själv….men vilken tid det tar att sätta sig in i allt…..man kanske kan få kortare arbetstid åtminstone ? Nej, det säger inte sossarna att man ska..man ska snarare begära heltid…jo, det kanske gynnar dem…då hinner man ju inte tänka ut något alternativ ?! 
 
Nej jag kommer inte att välja moderaterna…pilutta dom….
Skönt, att åtminstone veta vad man inte ska välja ! Jag vet ett par partier till som jag aldrig skulle komma på tanken att välja och det är ju också bra…men el ? och allt det andra ? glass eller inte glass ? glasnost, möjligen…
 
Hörde en ung arg tjej vid en socialdemokratisk valstuga idag som tyckte att det var sån "diktatur" i det här landet för borgarna fick ju aldrig komma till makten…det är ju alltid bara samma partier som styr…den snälle gamle farbrodern i stugan klappade henne vänligt på axeln och sa att det beror nog allt på hur hon och svenska folket väljer,
varpå hon svarar surt att det är ju bara en massa gamla pensionärer som inte begriper nånting som väljer…???!!!
 
Hallå !!!! Hjälp !!!! Demokratikurs för unga efterlyses !
 
Den unga damen klagade på att borgarna bara hade fått sitta i 6 år !! "Och sen fick de inte sitta längre". För vem ? frågar man sig oroligt. Kanske hon är uppvuxen på dagis och fritids så till den milda grad så att hon tror att det är någon snäll (alt. dum ) tant som pekar och bestämmer att "nu är det ni som bestämmer och nu är det er tur för nu har de andra bestämt så länge"…Ja, om det vore så, kan man ju hålla med henne…då vore det bra orättvist som det nu är…
 
Själv blir jag lite mörkrädd mitt i solens glans…alla skillnader blir så skarpa och alla dumheter känns så dammiga….jag fotar lite och åker hem och bloggar istället…kanske ni kan välja något bra åt mig ?
 
 

11 kommentarer

Under Mänskligt

16 augusti, 2006 · 11:23

Kära Lekkamrater

….Fortsätter på vänspåret…
 
När jag var liten hade jag alltid någon kompis som jag lekte mest med, men vi kallade aldrig varann för bästisar även om jag tror att vi var lojala mot varann. Vi kunde också leka med andra utan att bli kallade "förrädare". Alla som jag lekte med var nog ungefär lika omedvetna om det här med vikten av att hålla hårt i någon annan. Det känns fortfarande som en välgörande inställning. Fortfarande kan jag se mina vänner mer som lekkamrater som man kan prata och skratta med, och göra roliga saker med. Sjunga tillsammans (körkompisar) och hitta på saker med (nära och kära och jobbarkompisar) och utbyta tankar med (De flesta, inklusive bloggarvänner) och så finns det den där lyckliga syntesen av människor som man kan göra allt med. Men jag har aldrig upplevt att relationer blir bättre av att man skriver ett kontrakt: Vi två och ingen annan, osv…då känner man sig ju plötsligt instängd och vill bara ut och bort….skulle det betyda att jag inte är mogen och inte har förmåga att knyta an till någon ? Nej, det tror jag faktiskt inte (men rätta mig om jag har fel ? HEHE). Under mitt långa liv har jag haft två mastodontlånga förhållanden (det bästa dubbelt så långt som det andra), men inte  har det lovats och svurits över någon bok för det…jag tror att de i själva verket också har räknats in bland mina lekkamrater…när man har extra roligt ihop med någon som har extra roligt ihop med mig, men som ändå ger utrymme för sorg och tandagnisslan, så är det väl som att ha en lekkamrat.
 
"Jag är för ung för att binda mig…det kan alltid komma något bättre",  brukar en vän till mig (du vet vem jag talar om, Kerstin !), en ogift 50-årig trebarnsfar med sambo säga på skoj, och det kan ju låta väl oromantiskt. Men ju mer jag tänker på det, ju bättre är det. Man ska aldrig ta vare sig partner eller vänner för givet, för då har man ju inget att kämpa för. Därmed inte sagt att man ska kunna sticka vid första bästa tillfälle…tvärtom måste man nog skärpa sig lite för att den andra parten (eller vännen/lekkamraten ) inte ska tröttna…men det är klart…juridiskt sett är det ju mindre krångel med giftermål….men det är väl inte därför man gifter sig ? I så fall kan man ju verkligen snacka om brist på romantik.
Jag tror för min del på att gemensam humor är det bästa kittet i alla mänskliga relationer. Kan man inte skratta åt samma saker går det i regel illa och missförstånd uppstår..det gör det ju ändå, men de brukar lösa upp sig så mycket lättare om man kan skratta åt eländet sen…efteråt. Det har ju också visat sig att bildande av klubbar för vissa vänner som utestänger andra också innebär problem. Det är ju också en form av klantänkande där vissa är välkomna därför att de har samma logotype, typ, men inte andra. Det är väl inga kontrakt skrivna men de oskrivna lagarna kan ju också kännas i högsta grad betvingande och humorlösa. Och att inte få älska vem man vill verkar också mycket kärlekslöst….just det !!
 
Det hörs på ordet: Kär – leks – lös.
 
Så alla mina kära lekkamrater…alla god vänskap inkluderar alltid någon form av kär lek !
 
Och inget litet grässtrå som växer blir starkare av att man håller hårdare i det !
 
Nej, håll löst så blir din kärlek inte kärlekslös !
 
Det var väl fyndigt ?

10 kommentarer

Under Mänskligt

11 augusti, 2006 · 16:19

Knäckt nöt !

Redan efter en dag tror jag mig ha knäckt nöten…varför ser mitt tredja öga (kameran) bara galler, grindar, staket och häckar (oklippta eller ej) ? Jag behövde inte tillkalla specialister på det analytiska området utan gick på källan direkt.
 
Jag lägger naturligtvis ut hinder för mig själv, omedvetet förstås, men mitt undermedvetna uppmärksammar dem skarpt nog.
 
Ni vet….
"Jag skulle gärna åka till….om jag bara inte hade haft så….",
eller; "Jag tänkte baka en…men jag hade tyvärr inget….hemma",
och "det där jobbet skulle jag söka, men jag har ju inte gått ……-kursen, och dessutom vill de nog ha en ….., och nu hinner jag inte för …. har redan gått".
 
Det där handlar ju om osynliga hinder, men de finns ju inte !
 
Jag har hört att de som tränar karate tänkar bort, eller rättare sagt förbi även synliga hinder.
Om de ska krossa en tegelsten med handen tänker de att den ligger längre ner än den ligger eftersom tankens kraft gör att inte rörelsen stannar före hindret utan efter…fattar ni ?
 
Och Stefan Holm beskriver hur en del höjdhoppare lurar ögat genom att hoppa över korta ribbor på låga ställningar på tävlingar för att de ser högre ut än de är…när de kommer till de lite högre ställningarna med längre ribbor på tävlingen sen, verkar det som om de skulle hoppa på lägre höjd än det i själva verket är.
 
Så om man ponerar att jag lurar mig själv att göra hindren större än de är i verkligheten så kanske det inte känns så omöjligt när det väl kommer till kritan ?
Typ; "Jag skulle gärna ha åkt till månen om jag inte hade haft en sån liten startraket….jaså, var det bara till Brasilien..går det inte flyg eller båt dit ?"
Eller; "Det där busschaufförsjobbet skulle jag gärna söka, men jag har ju inget körkort……jaså var det bara ett musiklärarjobb,…jamen då har jag ju utbildning".
Ja, och "Jag tänkte baka in en oxfile, men jag hade tyvärr ingen oxe hemma….jaså,osv…."
 
Ja, ni fattar hur jag menar. Det skulle kunna gå. Men det här med att tänka förbi de faktiska hinder som ändå finns…typ staket och häckar….hur gör man då ?…bara blundar och tokrusar rakt in i hela rasket, eller ? Skulle jag bara springa över och omkull någon som konkurrerar om samma jobb, exempelvis, eller gå den lilla käcka astronautkursen och flyga till månen, kosta vad det kosta vill….?
 
Som ni hör är jag lite rådvill där….Men nu är det helg och på måndag ska jag tokrusa förbi jobbet ut till något slott i en förort till Stockholm på någon slags kick-off. Tja, och sen är det väl bara startraketerna som fattas ?
 
Ha det så skönt i helgen ! Själv ska jag ut och ro (bokstavligt talat) och ta det med ro, jag ser inga hinder där…
 

5 kommentarer

Under Mänskligt