En del av mig behöver städas

En del ångest ute på bloggarna nu har jag sett…över något så prosaiskt som städning. Ja, i vissa fall hjälper tidningsrubriker till med ångesten också, i andra känner man mer ett vagt illamående inför problemet. I mitt fall behövs det inte mycket tid alls för att den ska tränga sig på. Jag har haft ett inbyggt motstånd mot dammsugare sen jag var liten, tror jag. Så fort min mamma ens andades om att jag borde dammsuga någon liten del av lägenheten så blev jag yr och lite svag och var tvungen att lägga mig på sängen och min mamma brukade fråga lite sarkastiskt om det "svartnade" för mig.  Ja…hurså ? Det är väl inte så konstigt ? Hur som helst har jag väl närmat mig denna dånande maskin med lite mer sympati med åren. Och efter att ha vadat i damm under min förkylningsvecka hemma kan jag se värdet i att ha ett städat hem. Och ni som inte har katt hemma vet inte vad det innebär att ha det dammigt, kan jag avslöja. Och ni vet inte hur fort det går innan det blir dammigt igen. I alla fall är det enda sättet för mig att komma igång att städa att bjuda hem några gäster. Först då inser man hur det egentligen ser ut och hur man inte vill att det ska se ut hemma (Tänk att det ska vara så svårt att inse det). Men det är klart..en del kan man ju gömma undan också..en del skräp. Det finns ju garderober och lådor. Nå, detta hem är alltså källa till så mycket glädje och ångest men ändå kan vi inte vara utan det. Har under de senaste veckorna insett att det finns ett antal basala byggstenar i ens liv som man inte kan vara utan (och när ska ska de hemlösa få ett hem ?).
Hemmet är då basen som man så gärna vill lämna ibland när tidningshögarna känns för höga på vardagsrumsbordet och ingen har köpt mjölk och mattan är snarare gråbrun än vit och man undrar om man verkligen inte köpte en fåtölj med päls och kartongerna som nya datorn kom i har man redan börjat betrakta som de nya matsalsmöblerna…..men det är ändå ens hem som man är beredd att försvara inför varje ny "inkräktare"….ja, man vill inte höra något ont förtal, alltså…så anfall är bästa försvar ! Fram med allt vad rengöringsattiraljer heter och ånga fram fort innan man tröttnar på att vara ordentlig och man börjar tycka att något litet hörn inte behöver fullt så mycket uppmärksamhet. Katterna hatar dammsugaren, men det är nog också en form av hatkärlek ( se där …det sociala "larvet") för de iakttar den alltid med ett intensivt intresse och smyger på den ur alla vinklar och vrår och vågar sig sig knappt fram när den är avstängd. Nog är det viktigt med ett städat hem fyllt av kärlek, värme, vänner och mat…men det behöver ju inte gå till överdrift…tycker i alla fall katterna.
Sen är det  sånt som jag gör utanför hemmet. Kören, tex, som tar en ibland obegripligt stor del av livet. Repetitioner, konserter och en massa högmässor till jul och påsk och en och annan dessemellan också, men framförallt resorna då. Roligt, roligt men tänk om det bara skulle se ut så i ens liv. Att umgås intensivt med likasinnade människor är nog så underbart men också väldigt….just det…intensivt. Och inte vill man missa något umgänge eller någon rolig pubrunda. Inte kan man ha det så jämt….heller.
Och så är det förstås jobbet. Har ju då och då känt hur mitt arbete har krävt mycket energi men inte gett så mycket tillbaka, men när jag under förra veckan gick hemma och var sjuk kände jag verkligen hur jag gick på en slags lågenerginivå…ni vet som när batterierna inte riktigt orkar längre och jag kände mig bara mer och mer orkeslös. Ja, och så ångesten inför att komma tillbaka då och inte känna igen sig eller bli igenkänd. Fast man vet att allt är som vanligt, på ett ungefär, så finns det en oro där. Hur ska jag orka …jag som bara hostar ?
Men, jag måste säga att aldrig har jag fått så mycket energi som i måndags när jag kom till jobbet. Dessa små liv som ibland  suger musten ur en, stod där som små batteriladdare hela bunten och lyste. Ja, och min laddning räckte…nästan hela dagen. Pigg kände jag mig i alla fall och insåg plötsligt att detta ben behöver jag också att stå på, inte bara för att kunna tjäna mitt uppehälle. Så många gånger som jag har tänkt att det nog vore skönt att jobba hemifrån….Men nej…så urladdad jag skulle bli då !! 
Och så är det ju bloggen då. I somras när jag var på landet en månad utan dator insåg jag plötsligt att behovet av att skriva var så stort…inte bara för själva skrivbehovet men också för att faktiskt komma ihåg att jag har egna tankar och inte bara är en produkt av min omgivning….och så förstås alla vänliga människor som behagar hälsa på min blogg. Jag trodde ju att det sistnämnda skulle vara det svåraste att vara utan, men hur det är så har man ganska mycket umgänge under hela året…många människor att konfronteras med i jobbet (barn, föräldrar, kolleger, chefer) och alla övriga nära och kära samt körvänner och …men mest är det ju det där att höra tystnaden och fåglarna och bara sitta och glo utan att behöva vara trevlig hela tiden…ja, så det var ju så att jag började tänka att det här ska jag skriva om i bloggen…och det här…… men när jag väl kom hem, hade jag ju glömt de tankar jag tänkte när jag satt där och glodde ut på viken vecka ut och vecka in. Och det var ju också bra. En slags diskrensning……..
Så tillbaka till städning då ! Där jag började….hur gärna vill man inte samla sina tankar, sina papper, sina kontakter och vänner på hög, att ha och ta fram och titta på när man behöver dem som mest….men…det går ju inte !  Papper blir inaktuella, tankar  likaså, vänner blir less om man kommer med samma gamla klyschor varje dag, släktingar behöver också en dos av nytt friskt blod för att inte släkten ska gå i stå…kort sagt…lite friska fläktar, lite dammsugning och lite pappersrensning någon gång då och då är nog trots all ångest en bra idé.
Fast frågan är….Kan hjärntvätt vara nåt ?

6 kommentarer

Under Mänskligt

6 svar till “En del av mig behöver städas

  1. Eva

    Jag har katter… och jag är inte heller alltför flitig med dammsugaren. Men när man går fort genom ett rum och ser dammet som binds ihop av katthåren till någon slags tunn filt (jättetunn alltså) rulla ihop sig till små korvar som gömmer sig bakom dörrar och under köksskåpen (den där lilla irriterande biten av golvet som man inte ser om man inte böjer sig ner och då får en chock…)
     
    Jag satt också på landet hela sommaren utan dator (eller jo, hade bärbara men ingen möjlighet att blogga) och det hände, rätt ofta, att jag tänkte tankar som jag ville skriva i min blogg och det hände till och med, men inte ofta, att jag skrev ner tankarna på små papperslappar, och de flesta kom bort… Men inte ens de som fanns kvar när jag kom hem till datorn blev nån blogg för det som kändes så inspirerande och lustigt och underhållande när jag tänkte det kändes bara trist och eller fånigt nu… Likadant oftast när jag försöker skriva på min bok. Tyvärr…
     
    Jag tror iaf att man itne ska städa för mycket. Min svärmor lägger ner i runda slängar en fjärdedel av sitt liv på att städa, jag tror inte nån märker om man rusat genom rummet med en dammvippa och en dammsugare och puffat till tidningshögarna lite och kanske sprayat lite rengöringsmedel här och var (så det luktar städat) eller om man lagt en vecka på det… Fast jag har väldigt svårt för att vara lagom. Så här är allting antingen svart (så stökigt så kaos får betraktas som fint) eller väldigt välstädat, kliniskt nästan. Men det blir stökigt så fort så gråskalan hinner inte med…

    Gilla

  2. Eric

    Det är  väl en stor fördel med att ha ett bloggrum. Det blir inte dammigt. Kanske en aning damigt, men det stör inte mig. Jag tror att jag gillar det.
    Men allvarligt tal Millroll så tror jag inte att hjärntvätt är någon bra idé. En tvättad hjärna skriver nog inga bra bloggar.  😉

    Gilla

  3. Ann Nica

    Jag har mest vita katter. Därav har jag varit tvungen att slänga ut alla mörka mattor. Lättare att städa kakelgolv. Hjärnan tvättar jag regelbundet med nya intryck och god läsning och trevligt umgänge. Veckra vyer mår den bra av också.

    Gilla

  4. K

    Haha jag verkar stå på samma livsben som DU frånsett att katterna stavas ungherrarna här då.
     
    Hemmet på bergstoppen
    Landet i dalen
    Ungherrar som släpper underkläder rätt i backen
    Arbetet i Jättehuset med traverserna
    Kören i Kyrkan
    Bloggen på Nätet
    Yogan i stillheten
     
    Och städningen?
    Exakt var 14 dag men inte är det vi som är så punktliga…
     

    Gilla

  5. Alistriona

    *L* min kära Miroll…för vem städar man egentilgen?..det är en ständig fråga som jag grunnar över…visst jag är också "sån" som gnor och skubbar och till och med möjligen "bonar" golvet när jag ska få besök…för att inte tala om fönstrena…men nu senare har jag nästan slutat med "det"…de får ta mig som jag är…och lite skit har ingen dött av…bäst är ju nu den mörka årstiden..då syns det ju inte;-))…Ooopps jag måste komma ihåg att uppdatera min bloggradio..sida…I promisse! (kram)

    Gilla

  6. Aniara

    Oj vad du har skrivit det senaste!
    Det här måste jag läsa lite mer koncentrerat, får återkomma lite senare. Måste försöka rycka upp mig nu, duscha, ut och handla och sen sätta mig och fixa till en liten websajt jag lovat att göra klart i helgen.
    INte många timmar kvar för det nu . . .
    Fast, i den HÄR röran . . . . .
    =0

    Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.