![]()
Så var det dags för konsert igen !
Härligt sångbar musik med stor orkester och stor kör. Ibland är det väldigt roligt att sjunga och fläska på med allt man har och känna sig som en operakorist i kubik. Men det får inte bli någon vana !! Man kan bli sån…
Jag tror i det här fallet att publiken kan ha lika roligt som de medverkande. Sångglädje smittar nämligen. Det är inte alltid fallet när musiken är för svår och styckena för långa och koristerna ser ut att vara för invecklade i notlinjerna och dess figurer. Så icke nu ! Välkomna på söndag alltså ! (se bild.)
Annars verkar det handla mycket om aggressivitet i dessa dagar. I Frankrike inte minst och kanske med all rätt…?
Men även vi här hemma pratar och skriver gärna om det. Vissa idrottsledare allrahelst. I idrottssammanhang är det tydligen helt OK att vara lite "aggro" och att "ge och ta", som det så fint heter när man menar att en riktig karl ska väl tåla en smäll på käften och nog ska man väl få ge igen då också…Men på en armlängds avstånd från plan är det inte längre OK utan då är man plötsligt hulligan och monster och slödder och "you name it". Utanför en fotbollsplan får en man heller inte visa några som helst känslor av någon art. Framförallt inte omfamna och småjucka sina (manliga) kolleger på jobbet, om man tycker att de har gjort något riktigt bra. På en fotbollsplan får man och bör man visa alla sina heta känslor för att bli en riktigt lyckad idrottsman. Framförallt då sina aggressiva känslor för annars har man ingen vinnarskalle och har man inte det är man inte vatten värd i dessa sammanhang. Svårt för småkillar att veta var gränsen går. När ska jag vara snäll och varför ? Vad har jag för det ? Då blir jag en förlorare och vem vill ha en loser ?
Och egentligen…Tänk om man någon gång satsade på de där småkillarna som är justa och snälla från början. De kanske skulle bli hejare på att göra mål och tänka ut smarta passningar för de hade tid över eftersom inte all deras tid går ut på att ge och ta smällar. Att hämnas och brösta upp sig inför andra för att sätta sig i respekt. Det måste ta så mycket energi och tid från focus på själva sporten i fråga (förstod ni den meningen är ni duktiga !).
Tänk om en musiker la ner så mycket kraft på att klippa till sina kollegor i de andra stämmorna…"Den där jävla basisten nuddar alltid min arm med sin stråke..Jag ska meja ner honom med min dragbasun så fort jag kommer åt….då ska han få, den jäveln ". Hur skulle Mozart låta då ? Inte mycket till musik, i alla fall !
![]()
Nej, lägg ner tid och kraft på det du är här för att göra och inte en massa onödigt tjafs och har du lust att slåss så gör inte det ! Mitt enkla råd.
Och glöm inte att musik många ädla känslor föder !
Lev väl. Vi ses och hörs (på söndag).


Time in Stockholm 










