Världens länder har äntligen enats om att rädda den biologiska mångfalden från total utrotning. (Se bild 2) Det har hänt förut – massutrotning av växt- och djurarter – men aldrig tidigare har det berott på en art – människan.
Men som Olof Palme sa (bild 4), så är det människan som har byggt samhället, och det är bara människan som kan ändra på samhället.
Det är i grevens tid som människor har insett att mänskligheten är beroende av att naturen fungerar som den ska, och att det är upp till oss alla att reparera den skada som vi har åsamkat naturen. Utan annat liv på jorden – inget mänskligt liv. Om vi inte går samman och med förenade krafter gör det som fodras av oss, är vi bara ”en liten lort”, som Astrid Lindgren skrev i Bröderna Lejonhjärta.
Och det är ju det som är hoppfullt – mitt i all oro, alla krig, alla klimatkatastrofer, och förödelse och undanträngning av den vilda naturen – att det är det människor är bra på, trots allt. Att lyssna, komma överens och samarbeta. Det är helt enkelt vår ”superkraft”, vad än alla individualister och auktoritära ledare påstår.
Vi måste ta tillvara på vår superkraft, och använda den, så att vi sen kan se oss i spegeln och säga att vi gjorde allt vi kunde!
Nu! Det är bråda tider!
Själv valde jag att demonstrera hemma på kammaren då jag igår fick några plötsliga yrselanfall, och även om jag idag inte längre är yr valde jag att lyssna på min kropp, precis som vi måste lyssna på jordens kropp, för att återfå balansen i ekosystemen och medmänskligheten.
Annars: Varje fredag på Mynttorget och vid Sagerska 10-12!
Äntligen på plats, tillsammans med #FridaysForFuture på Mynttorget och med #peopleforfuture utanför statsministerns bostad vid Sagerska. Varje fredag från 9.00 på Mynttorget och från 11-12 vid Sagerska.
Visst hjälper det att möta med-demonstranter igen, så att man tillsammans kan mota oro och ilska ”i grind”. Ingen kamp är lätt att föra på egen hand. Det är väl aldrig lätt. Då vore det ju ingen kamp.
På Mynttorget pratade vi med några trevliga killar från Lidingö, som frågade om vi brukade limma fast oss på motorvägar. Det sa vi att vi inte gör, men att klimatrörelsen är bred och metoderna är många, och även om inte vi har valt att ”limma fast oss”, har just de aktionerna fått ett väldigt genomslag medialt, på det sättet att nästan alla människor numera känner till begreppet ”att återskapa våtmarker”. De kunde se vitsen med det, och trots att metoden på kort sikt kan kännas kontraproduktiv, kan den på lång sikt ”bära frukt”.
Sådana samtal med människor på stan, kan också bära frukt. De här killarna var intresserade och ville verkligen veta hur vi tänker, och förstod också att det var de som skulle komma att drabbas mest av klimatförändringarna i framtiden. ”Kanske borde vi ta mer ansvar”, var det en av dem som frågade sig. Tyvärr blir de nog tvungna att göra det eftersom vår generation inte har gjort det i tillräckligt hög grad. Men bäst resultat blir det ju om vi alla tar ansvar och inte lämpar över ansvaret på varandra och andra. Så som Sveriges regering har gjort hittills under mandatperioden.
Vi skojade lite senare några av oss, om att vi antagligen hade fått bäst genomslag i media om vi hade badat nakna ute vid Harpsund idag – där regeringen gör upp om budgeten – och dykt upp med våra klimatplakat lagom till fredagsdrinken…. 😏
Kanske hade vi hamnat i finkan för förargelseväckande beteende?
Men det får vi bjuda på när hela regeringens politik är förargelseväckande. ”Som man ropar i skogen får man svar”.
Redan i morgon kan du demonstrera (med kläderna på) på Mynttorget 12-13, tillsammans med #SaturdaysForFuture.
Och den 11/9 blir det en Sorgmarsch för klimatet, från Raul Wallenbergs torg till Mynttorget.
Mitt i denna flod av information om krig, mord på oskyldiga och klimatkrisens effekter på natur och samhällen, händer det att man får rensa hjärnan på allt det fruktansvärda med en kulturhändelse.
Vi hade fått biljetter till en operett på Folkoperan – Vita hästen. Den skrevs i en tid som liknar vår – 1930-tal, och beskriver tiden före första världskriget – som också liknar vår. I en tid av politiska spänningar, ekonomisk oro och militär upprustning, tycks människor behöva ett lustfyllt avbrott i vardagen. För vad skulle vi annars leva för?
Och lustfylld och rolig var föreställningen, med fantastiska sångare och skådespelare, med Jonas Karlsson som den allra mest lysande stjärnan, som fick oss att både skratta och gråta, men utan orkester och ensemble skulle han förstås stå sig slätt också. Som med allt ”grupparbete” är helheten det primära.
Jag tänker på hur det finns ”stjärnor” även inom klimatrörelsen, som drar med sig folk och gör oss alla mer engagerade. Det är de som syns. Men jag skulle också vilja att alla dessa människor som jobbar i det tysta också blev synliggjorda. Alla som gör något för att förbättra och förändra sin livsstil, eller som demonstrerar, eller organiserar olika former av aktioner och skriver brev till politiker och makthavare, till tidningar och organisationer. Människor som ordnar studiecirklar, eller helt enkelt pratar med sina arbetskamrater och sår frön här och var. Det finns tusen sätt att bidra på. Att själv ställa om och sluta flyga, börja åka kollektivt, sätta upp solceller på taket eller gå med i någon miljöorganisation.
Idag tänkte jag, att eftersom inte media synliggör alla dessa människors stora och små steg mot en omställning, måste vi kanske göra det själva. Varje gång vi har valt att demonstrera eller ta tåget i stället för flyget ut i Europa, berättar vi det på våra sociala media, för att sända en signal till andra att de inte är ensamma. Det är ju nämligen det som är problemet. Många människor tror att de är ensamma i sin oro för klimatförändringarna och låter sig antagligen slås ner av detta och känner att det är ingen idé.
Jag blir själv väldigt uppmuntrad av att läsa om andra människors initiativ. Då kan jag också stå ut med enstaka klimatförnekare som vi möter på en del demonstrationer. Och ibland räcker det ju att bara på plats räkna – en förnekare mot 14 demonstranter! 😏
Men ibland kan man behöva känna stödet även på nätet. Om man av olika anledningar inte vill eller har möjlighet att demonstrera med andra utan väljer egna sätt. Kanske behöver man bara läsa en bra bok i ämnet som man sen kan rekommendera. Något som sänder en signal, att ”det här intresserar mig”.
Som att jag har läst En jord för alla, och nu tänker jag läsa ”Tusen och en art”.
Och så kan man lägga till en hashtag, typ #synliggöraklimataktivitet.
Sen kan man gå på Folkoperan och se Vita hästen, eller vad man nu har mest glädje av, för tillfället.
Jag tror vi måste peppa varandra, men för att orka med det måste vi också pigga upp oss själva. Det ena ger det andra.
Det är inte demonstranters fel att antalet demokratiska länder blir färre i världen. Vi som demonstrerar för klimatet hyllar demokrati, mänskliga rättigheter och yttrandefrihet. Vi har fortfarande rätt att demonstrera i Sverige, och den rätten tar vi oss när de folkvalda inte gör det de har lovat att göra. När de säger en sak före valet och gör en annan sak efter valet. I synnerhet det parti som klimatministern representerar – Liberalerna – som var tredje bästa klimatparti, enligt både Naturskyddsföreningen och WWF, före valet. Nu utför de det sämsta partiets politik, och är jätteglada att de kan komma överens med dem.
Det är ett svek av de folkvalda, och när de inte håller några löften över huvud taget, har vi inte bara rätt att demonstrera – det är vår plikt att föra naturens och djurens talan. Och barnens – de som ännu inte har rösträtt, men som ska ta hand om den ”smutsiga byk” som dagens politiker lämnar efter sig.
I gårdagens intervju med statsministern i programmet 30 minuter, hävdade han att vi i Sverige skulle bestämma över vår egen skog, och inte EU, som vill att vi ska låta skogen stå, som ”kolsänka”.
”Vi ska inte göra det som är bra för alla andra, men dåligt för oss”, sa han, och gav därmed det egoistiska moderata partiet det ansikte det alltid har haft. Att göra något för någon annan utan självisk baktanke, vore dem främmande. Men det mest beklämmande är att statsministern har inte ens kunskap om att det som är bra för alla andra, faktiskt är bra även för oss. Både på kort och lång sikt. Naturen själv är bäst på att ”läka sig själv”. Det är när den klåfingriga människan kommer och stör balansen, som det går åt pipsvängen!
Statsministern urskuldade sig med att han inte haft tid med klimatet, pga Ukraina, mm. Han har heller aldrig haft tid att prata med oss när vi demonstrerar utanför hans bostad. Han visar tydligt att vad som helst är viktigare än klimatet. Jag undrar vilka ursäkter han kommer med när det sen är för sent? -”Vi såg det inte komma”, kanske?
Vi ses fredagar med #FridaysForFuture och #peopleforfuture på Gustaf Adolfs torg och vid Sagerska, från 9-12 och varje lördag med #SaturdayForFuture på Medborgarplatsen, 12-13.
… med plakat vi står – tills vi får gråa hår – och de bär ut oss på bår – men om vi når målen att rädda klimatet, kan det bli vår i våra sinnen, och vi kan sen fira att den planet som är vår, kan finnas i många år, tack vare tjatet från alla unga, och en och annan senior, om en bättre värld för alla. Då lägger vi ner plakatet, rustar ner, och hatet finns inte mer när alla får en rättvis del av det som läggs på fatet, och alla mår gott, så gott som det går.
En liten ”önske-tänkar-vers”, denna fredag, när så många mörka moln skymmer sikten för det som ändå sker som är ljust. 😏
EU-parlamentet har t.ex röstat igenom en restaurerings-lag för naturen, som visserligen vår regering kan sätta sig emot, men om naturen får chansen att jobba som den ska, med att fånga in och hålla koldioxid och andra växthusgaser på plats, på naturlig väg, är det mycket vunnet. Om vi inte motarbetar naturen gör den mycket av klimatarbetet helt gratis. Att träffa unga klimataktivister från Grekland, som letade efter Greta (vi kunde visa vägen), för att prata om sin kamp i Grekland, känns också som en ljuspunkt. Vi är inte ensamma. Klimatkrisen är global och vi måste samarbeta.
Om regeringen – och världens makthavare – gör sitt jobb på rätt sätt, slipper statsministern se oss varje fredag utanför sitt fönster. Men vi ger oss inte förrän då!
Varje fredag från 9.00 med #FridaysForFuture på Gustaf Adolfs torg, och från 11.00 vid Sagerska med #peopleforfuture
Varje lördag 12-13 på Medborgarplatsen med #SaturdayForFuture
Att hålla humöret uppe, kan vara svårt ibland… På bussen på väg till dagens demonstration satt en äldre dam framför oss och trallade glatt för sig själv. Jag tänkte, att det där skulle kunna vara jag om 10-15 år. Det verkar finnas nedärvt i människans DNA att, för sin egen överlevnads skull, hålla sig och sina närmaste på gott humör, för att helt enkelt orka, och vilja leva.
Det kan vara svårt att hålla sig på gott humör i dessa tider, för många människor, och kanske för klimataktivister i synnerhet, när klimatpolitiken i världen går i helt fel riktning.
Och kanske särskilt i dagens ”dyngsura väder”. Men tur ändå att vi ändå har varann, som piggar upp oss själva och varann med sång och samtal och berättelser om lyckade aktioner. Som när några hade demonstrerat utanför norska ambassaden i veckan, mot Norges planer på gruvdrift i djuphavet. En ambassadtjänsteman hade kommit ut och beklagat att de inte hade tid för samtal med aktivisterna, och uppmanade dem att komma tillbaka. Positivt!
Aktivisterna hade också sjungit ny text på en gammal barnvisa… ”I norska havet där fiskar simma, Apu, Apu, Apu, Apu…” Jag kommer inte ihåg fortsättningen på texten, men för en gammal musiklärare piggar det upp – blotta tanken på att sången har sjungits i det sammanhanget. Egentligen handlar texten om Medelhavet där sardiner simmar, och sen sjunger man sången på olika låtsasspråk… Typ ryska: ”I medelhavskij, sardinskij simskij…Apusskij, Apusskij du”. Men nu fortsatte texten med att norrmännen skulle sluta ”drilla nu”.
Att lätta upp något som egentligen är djupt allvarligt, är helt enkelt en överlevnadsfråga, som sagt. Och det gäller ju verkligen att hålla liv i oss i klimatrörelsen, som fortfarande är vid liv. Måhända blir det en överlevnadsfråga även för resten av jordens befolkning, att vi inte ger upp? Vem vet? 😏
Vi fortsätter som vanligt: Varje fredag med #FridaysForFuture, Gustav Adolfs torg, från 9.00 och #peopleforfuture vid Sagerska, 11-12 (vintertid), och med ”Rebellkören” från 12.00 vid riksdagen. Med #SaturdaysForFuture varje lördag 12-13 på Medborgarplatsen.
I natt hade jag svårt att somna, efter att ha läst om den senaste rapporten, om att Golfströmmen kan avstanna mycket snart. Det har varnats om det länge, men enligt nya beräkningar har det gått mycket fortare. Hur mycket fortare beror på hur snabbt glaciärerna smälter. Och de smälter ju snabbt nu i takt med den globala uppvärmningen.
Den är som sagt ingen nyhet, men nyheten nu är att allt fler forskare ansluter till den här tidsplanen. Det värsta scenariot säger att det kan ske redan 2025. Någon gång mellan 2025 och 2095. Johan Rockström säger att, när det sker kommer det att påverka varenda människa på hela planeten. Och det kommer inte bara bli mycket kallare här i norr – 20-20 grader kallare – det kommer bli mycket varmare i de tropiska klimatzonerna. Hela Amazonas kommer att kollapsa. Men överallt kommer olika ekosystem kollapsa, eftersom klimatet kommer förändras så snabbt.
Jag kände mig inatt som om jag var med i en sån där katastrof-film. Eller skräckfilm. Fast läskigare. Det kan ju ske på riktigt! Jag tänkte också på filmen ”Don’t look up”, med Leonardo DiCaprio, som gick här om året. De, i filmen, som upplyste om den meteor som skulle krascha med jorden inom något år, blev bemötta med skepsis, hån och förakt. Precis så är det ju för många som försöker upplysa om klimatförändringarna redan, men någonstans har jag ändå haft en (ogrundad) känsla av att vi har lite mer tid på oss än ett år, även fast jag vet att det är bråttom.
Men detta… om Golfströmmen avstannar om ett år? 😱
Då är det verkligen panik som gäller! Nu förstår jag mer än någonsin Greta Thunbergs önskan om att alla ska agera som om de vore panikslagna. Det var för fem år sedan hon sa det, tror jag. Och som hon har hånats för detta! Inte många tog henne på allvar, utan hånade mest hennes sätt att uttrycka sig. Hur fel det var att bli panikslagen, eftersom ingen människa som är panikslagen handlar på ett adekvat, rationellt sätt. Det kan de ha rätt i, men å andra sidan – om man hamnar i en akut kris, står man heller inte och dividerar med ”budbäraren” om vad som är bäst – att bli panikslagen, eller ej. Då tar man väl snabbt reda på bästa sättet att ta sig ur krisen på bästa möjliga sätt?
Hursomhelst… jag har de senaste åren haft mycket lite förståelse för att människor tycker det är mysigt att se skräckfilmer eller kriminalserier. Jag tycker nämligen att verkligheten är ett enda stort skräck-kabinett, och behöver verkligen inte mer spänning än att se en vanlig nyhetssändning på TV. Ungefär där går gränsen… Blodet isar sig alldeles tillräckligt av det. 🙄
Nu vill jag bara att vi alla reser oss upp tillsammans, och ”går mot strömmen”. Strömmen av dumhet, kunskapsförakt och faktaresistens, som hela tiden lägger hinder i vägen för allt vettigt klimatarbete, för att hjälpa Golfströmmen att fortsätta strömma i ”evinnerliga tider”….
Om vi bara känner en gnutta panik, kan vi nog hjälpas åt med det. Låt inte världsledare titta bort! Låt dem inte släppa ut mer växthusgaser, eller förstöra våra naturresurser!
Vi måste stoppa nersmältningen av glaciärena nu! Och nu menar jag nu!
Annars blir det läskigt på riktigt, som en av forskarna i den senaste studien av Golfströmmen sa.
Då kan man inte ens hoppas att ”barnen ändå får ett glas öl… ”
Men jag får ändå ro i själen av att tänka på annat, och öva lite så länge… ❤️🎻❤️
FridaysForFuture kan inte stå på Mynttorget pga något slags vägarbete (?) där, men till slut hittade vi dem – några stycken, i alla fall – på Gustaf Adolfs torg vid operan.
Där fanns också en journalist och en fotograf utsända från tidningen Vi. De kommer att följa Fridaysforfuture under våren, och även vi blev intervjuade, som representanter för ”de äldre” – från #peopleforfuture . Till sommaren kommer vi kanske i tidningen. Bra tidning, och ett bra initiativ, av dem att följa denna del av ”klimatkampen”.
Ja, en kamp är det, att stå emot de ekonomiska intressena i världen och i Sverige, som gör allt för att utnyttja så mycket som möjligt av jordens resurser, så fort som möjligt. Den som hittar fyndigheter först blir ”vinnare”, åtminstone kortsiktigt.
Norge ligger i startgroparna för att hitta fyndigheter på havsbotten. Hela EU har idag röstat, och sagt ifrån till Norge. Det går emot alla internationella överenskommelser att röra det outforskade djuphavet, och det kan få ödesdigra konsekvenser för de ekologiska systemen i haven.
Norrmännen är väl oroliga nu när de inte kommer att kunna tömma jorden på olja länge till, och tänker att de nu måste ta för sig allt vad de kan av naturresurserna innan någon annan hinner före. Eller hur tänker de? De tänker med plånboken. Det är starka krafter att stå emot, men skönt ändå att alla ”svenska” ledamöter i EU-parlamentet utom SDs (naturligtvis) röstade för naturen och mot Norge. Norska biologer och havsforskare är också tacksamma, eftersom de säger att de får skämmas inför andra forskare, för vad deras land tänker ställa till med.
Men det är inte bara Norrmän som motarbetar miljö- och klimatarbete. Det svenska försvaret gör allt för att hindra vindkraftsutbyggnad och även solceller på taken, av säkerhetsskäl. Av sekretess-skäl vägrar de också att rapportera sina egna fossila utsläpp, till skillnad från försvaret i våra nordiska grannländer.
Varför har just Sverige gett sitt försvar ”frisedel” i det fallet? Att försvara ”försvaret” känns därför oförsvarligt. All kraft går åt till att förvara vår planet!
💚🌍💚
Fredagar 10-12, Gustav Adolfs torg/ Sagerska Lördagar 12-13 Medborgarplatsen
#EverydayForFuture
Några fler bilder från ”minglet” vid Sagerska – inklusive en utrikesminister som hastade förbi…
Det här med att blogga lite varje dag kan bli lite krystat. Ibland tänker jag att jag ska återvinna min egen blogg. Många gånger skriver jag om samma saker som jag skrev om för 10 – 15 år sedan, men kanske ur en lite annan synvinkel eller med ett annat fokus.
Men allt jag har skrivit om har handlat om kultur, natur, klimat, skola, samhälle, barn, blandat med mig själv. En slags ”häxbrygd” där jag (och mina tankar och livserfarenheter) kokas ner och kokas om gång på gång.
Blir det något kvar att avhandla, kan man fråga sig?
Tydligen… 😏
Det är tur att mina eventuella läsare, antingen har dåligt minne, eller är nytillkomna.
Det här med att ”återvinna mig själv” har jag t.ex skrivit om en gång för ganska länge sen, men jag minns inte riktigt när. Men det är ju som sagt inte som att uppfinna hjulet på nytt, eftersom texten inte blir exakt densamma. Nya händelser kan ha tillkommit.
Nu är det ju väldigt på modet med återvinning. Att spara på det du har och inte överkonsumera. Det kanske också gäller överproduktion. Att fylla nätet med texter som nästan ingen läser, när det redan finns så mycket oläst? Vore det inte att göra alla olästa författare en tjänst om man uppmärksammar deras texter (om de är bra) istället för att ständigt fylla på med nya?
Jag har inget svar på det. För min del gäller nog att, ”skriver jag så tänker jag”, och om jag inte skriver, vet jag inte riktigt vad jag tänker, eller vem jag är. ”Jag gör mig bäst i skrift”, brukar jag ju också hävda, men allt är ju relativt. Bara för att jag uttrycker mig bättre i skrift än muntligt, behöver det ju inte betyda att det är bra. Men jag har i alla fall något att hålla mig till. Det jag har skrivit själv kommer jag bättre ihåg.
Ändå har jag tänkt den sen senaste tiden, att jag ska återpublicera några av mina tidigare blogginlägg. Många är faktiskt bättre än de texter jag publicerar i all hast på kvällen innan jag ska gå och lägga mig, bara för sakens skull. Men varje gång jag tänker att jag ska göra så, kommer jag genast på något nytt skriva om. Och sen är det kört… 😏
Men kanske en vacker dag?
Inte imorgon för då blir det ”rapport” från en fredagsdemonstration för klimatet. Man får hålla på traditionerna.
Medan världen är upp och ner, gäller det att stå stadigt kvar.
Medan vi sparar på el och energi-effektiviserar, tycker näringslivsministern att det är en dålig idé, eftersom det då kan visa sig att alla hennes kärnkraftverk inte kommer att behövas. Däremot vill hela regeringen att vi sparar på skola vård och omsorg, så att de har råd att sponsra alla dessa kärnkraftverk, som de tycker är så bra att det får kosta vad det kosta vill. Jag läste häromdagen att en statssekreterare (tror det var klimatministerns, men ska låta det vara osagt..) hade väldigt mycket aktier placerade i kärnkraftsbolag ….
Det känns nästan som ett samband, men det är kanske bara ”ett lustigt sammanträffande”?
Hur som helst ….
Vi står kvar. Vi sparar och gnetar. Vi biter ihop och härdar ut, tills det visar sig för var och en, att det är det enda rätta, för det kommer att visa sig att ”den som gapar efter mycket, mister ofta hela stycket” – en gammalt svenskt ordspråk, som de så kallade ”Sverigevännerna”, aldrig verkar ha hört talas om.
Vi äter ekologiskt, planterar blommor i torvfri jord och äter så mycket veganskt och vegetariskt som möjligt. Vi säljer våra bilar och slutar flyga, och slutar leva över våra tillgångar.
Ja, för vilka ska kompensera för de rikas överkonsumtion om inte vi? Några måste ju offra sig för att några andra lyxlirare ska få slösa på jordens tillgångar utan tänka på eftervärlden. Utan att vara det minsta avundsjuk, faktiskt.
”Vad är väl en bal på slottet…?”
Inte ett dugg underbar, egentligen. Du behöver bara läsa några rader om engelska kungahuset, förstår du att det kan vara ett rent helvete. Liksom det påstådda lyxliv som de gängkriminella säger sig leva. Men det är ju också fake och förbannad lögn. Och ett ännu värre helvete. Ständigt jagade. Och polisen kan rapportera om dubbelt så många avhoppare förra året, som förrförra. De har insett att lyxliv inte är mycket värt när man är död.
Jag tycker det börjar bli dags att avglorifiera det lyxiga rikemanslivet, och istället hylla de tappra, stretande och kämpande vardagshjältar som mot alla odds lyckas försörja sig själva och sina familjer på en usel lön, men ändå lyckas skapa en trivsam atmosfär omkring sig, som gör deras omvärld en gnutta lyckligare. De som försöker ge mening åt sina barns vardag och sin egen fritid. De som kan trolla med knäna och koka soppa på en spik. De som blir ständigt misstänkliggjorda av regeringen, bara för att de inte är födda i Sverige, men ändå reser sig för gamla tanter på tunnelbanan och bjuder på goda bakverk på jobbfikat.
Vi står kvar för dem som härdar ut i detta kalla samhällsklimat, för ett bättre klimat i alla bemärkelser!
Se där, vad mycket text det kom, bara för att jag tänkte att jag skulle återvinna mig själv….
Men jag kunde i alla fall återfinna någon slags skrivglädje. Återvinn dig själv, och du ska återfinna något annat! 😏
Om man av någon anledning vill inleda en konversation med någon människa man inte känner, kan man alltid prata väder. Det är sen gammalt…😏
Det har ju varit ett ganska neutralt ämne som alla kan ha någon åsikt om, utan att det blir bråk direkt. Men nu börjar det ändra sig. Nu kan ”klimatförnekarna” skadeglatt utbrista att ”jag hör inget från klimat-alarmisterna nu när det är 30 minusgrader i hela landet”, medan de ”klimatmedvetna” å andra sidan har svårt att bemöta människors längtan efter sol och värme på ”flygavstånd” från Sverige. Man vill ju inte förstöra den goda stämningen, när folk berättar att de har sparat till solsemester för hela familjen mitt i vintern. Det är också svårt att visa odelad glädje.
Det är långt ifrån alla av de, som vill semestra på avlägsen ort, som på något sätt förnekar forskningen om klimatförändringarna. Men många menar nog att flygplanen går ändå, oavsett om de flyger eller inte, och att flyg har så liten påverkan procentuellt sett. Men allt som är bättre i förhållande till något annat, är ju inte bra, bara för det. Vi svenskar som flyger fem gånger mer än den genomsnittliga världsmedborgaren, skulle på ett enkelt sätt kunna bidra till att minska våra fossila utsläpp ganska enkelt, genom att sluta flyga, helt enkelt.
Jag unnar verkligen människor att må bra och få längta efter sol och bad, och att koppla av från vardagens stress. Men det unnar jag också framtida generationer. Problemet är att det går inte ihop. Den enas välmående på den andras bekostnad….
Jag får helt enkelt inte ihop det. Och då tänker vi ändå inte på alla de människor som aldrig har satt sin fot på ett flygplan, och aldrig kommer ha möjlighet att göra det heller. Sen är det förstås skillnad på svenskar och svenskar. De som flyger en gång vartannat år eller de som flyger till London och New York över helgen för shoppa lite, var och varannan vecka. Kanske med privatjet, till och med….
Men i det här inlägget hade jag egentligen bara tänkt ”prata väder”, från början. Det tog bara några meningar, så halkade jag in på detta ”högexplosiva” ämne, som högerpopulister har omvandlat till en ”kulturkrigsfråga”, från att från början handla om strikt naturvetenskaplig, evidensbaserad forskning. Men innerst inne tror jag faktiskt inte att svenska klimatförnekare förnekar klimatforskarningen. Innerst inne drömmer de nog om att klimatförändringarna ska gå ännu fortare än de gör, eftersom de längtar efter den dagen då vi får medelhavsklimat på våra breddgrader, och ser nu besviket, att det inte alls blir så paradisiskt som de hade hoppats på. I alla fall inte så snart som de hade önskat. Det blir snöoväder, översvämningar och extrema väderförhållanden titt som tätt. Kanske tänkte de – om jag ska vara riktigt konspiratorisk – att ”om vi gör bensin och diesel billigare, så kan vi öka utsläppen så att processen går ännu lite snabbare”? 😏🙄😏
Men eftersom de inte har kunskap nog, tänkte de inte på att väder och vind slår väldigt olika, beroende på vilken klimatzon man befinner sig i. Dessutom har de nog heller inte ”en aaaaning om” att om vi har otur, kan de uppvärmda haven leda till att Golfströmmen avstannar, vilket i sin tur inte kommer leda till medelhavsklimat i Sverige, utan snarare obeboelig polarkyla ….
”Pilutta dem”, skulle jag nästan vilja utbrista, men hämnden är inte ljuv i detta fall, eftersom jag själv kommer drabbas i lika hög grad. 🙄
Vad som än händer med Golfströmmen, är framtidsutsikterna osäkra och svåra att förbereda sig på, om inte politiker är pålästa och kunniga och lyssnar på forskare och experter, för att på bästa sätt förbereda samhället så mycket som möjligt på den klimatkris som redan är här, och absolut inte kommer att avklinga av sig själv.
Till slut vill jag bara säga, att det vore väldigt skönt om vi miljömuppar vore ”ute i ogjort väder”, och att vi helt enkelt bara ”pratar i vädret” när vi påtalar att vi har en klimatkris, som ingen riktigt vet hur det ska gå med, men att väldigt många – majoriteten av världens forskare – är överens om att vi bara har sett början av.
I så fall skulle jag bara kunna påstå i lugn och ro, att det var en väldigt solig och fin vinterdag idag, utan att fundera vidare på den saken… 😏
Time in Stockholm 
Tid 