Det enda hon begär är några räkor på ett fat. Men det begär hon å andra sidan desto mer. Bara jag närmar mig frysen börjar hon sjunga sitt typiska ”ning, ning” och då smältes förstås ett mattehjärta. Bonussyster får förstås också men grannkatterna får bara titta på och hurra på avstånd. 😉
Hurra för Hanna! ❤
Hinner inte avsluta en konsert förrän nästa tar vid. Vi leker stafett i Sofia Kyrka. Fast vi går från nutid (idag med David Briggs) till dåtid med Guiseppi Verdis Requiem. I wouldnt`t miss it!
Under Okategoriserade
I arla morgonstund bar det av, för kör och orkesterrep. Min röst bar mig inte ända upp till höga B idag men benen bar mig upp till Sofia kyrka i alla fall. Vackert så. .
Moonwalk in the early morning. Time is on my side.
Den med fel minne har fel minne med sig till jobbet. Men vilket skulle jag då ha haft med mig? Det har jag glömt. . . 😦
Dagens nyhet: himlen är blå och solen skiner. Men förr eller senare blir allt som vanligt igen. Bäst att passa på. . . 😉
Under Okategoriserade
Idag har jag cyklat till jobbet. Att cykla är att återanvända sig själv en smula. . . 😉
Det går inte att komma undan. Det en gång sagda kan inte gömma sig. Kan inte drömmas bort. Fast jag kan förstå att en del önskar att det vore så.
Tänk om jag kunde försvinna in i ett annat rum genom att ta en bild och sen försvinna in i den. För att sedan blekna i takt med fotografiet. Fast det var ju länge sedan det gick till på det sättet. Nu fastnar man på en laptop-skärm och förvandlas till ett störande element som någon föröker putsa bort. ”Bilden var bra och skarp utom den där plumpen till höger….”. Eller så smälter man i lika fint som en colorerad reklambroschyr. Bilden bleknar aldrig, men minnet av den har försvunnit redan innan det säger ”klick”. I evighet , Amen, en plastleksak från Stor och Liten. Men inte så personlig som anpassningsbar.
Drömmar finns det alltid. Resa bort, komma hem, få ett jobb, en bostad, en livspartner, bli någon betydelsefull person för någon…eller kanske för många? Drömmar om att förändra. Flytta gränserna för sitt eget rum och andra. En del vill stänga gränser. En del vill öppna gränser för fler, men inte för alla. Många säger att de vill alla väl, och därför stänger de gränser, stänger möjligheter, minskar rummet för dem som inte anses ha gjort skäl för större. För allas bästa.
Men alla har nog någon gång drömt om att kunna fly fältet. Att schappa när något blev för svårt.
Som tur är gör inte alla det. Förhoppningsvis stannar bara de som inte bara har ansvar, utan också tar det…
Time in Stockholm 
Tid 