Vindkraft eller kärnkraft, eller kanske både och..? När det gäller att rädda vårt klimat, är det faktiskt en ickefråga, vad än högerpartierna påstår. Det är väl ingen hemlighet att jag personligen är kärnkraftsmotståndare, men även om det skulle visa sig att den nya generationen av kärnkraftverk skulle vara en helt förnyelsebar energikälla – kan de ändå inte bidra inom de närmaste 8 åren. Och det är nu, och inte sen, vi måste agera. Men kärnkraftskramarna lyckas tyvärr trolla bort klimatkrisen genom att hela tiden prata kärnkraft. Det värsta är att media är så lättlurade eftersom de inte är kunniga nog. De luras att tro att om vi hade haft kvar gamla kärnkraftsverk, hade vi vi inte haft höga elpriser, och människor hade kunnat fortsätta överanvända el som vanligt och allt hade varit frid och fröjd. Kärnkraften sägs ju vara så stabil. Jo, men Ringhals har haft flera stopp de senaste veckorna, när elen behövdes som mest. I Frankrike, som är Europas kärnkraftstätaste land, har de också haft flera kärnkraftverk nedstängda mitt under ”elpris-krisen”.
”Kris”? Är det inte så att det är ett I-landsproblem? I slutet av 70-talet, när jag bodde i kollektiv i en villa, berättade vår hyresvärd mycket pedagogiskt om hur vi skulle spara på el och effektivisera och sätta staniolpapper bakom elementen för att värmen skulle reflekteras ut i rummen. På den tiden när det hade varit oljekris, fanns ju en trend i hela samhället att vi alla skulle spara energi. Sen dess har trenden vänt helt, och likt vindflöjlar följer alla trendkänsliga politiker kappan efter vinden. Nu måste vi öka tillväxten, jobba mer för att kunna köpa fler elberoende prylar och strömma all världens tv-serier natt och dag. Och till det behöver vi mer kärnkraft, för att kunna fortsätta leva som om vi hade minst 4 jordklot till. Vi i Sverige har varit alltför bortskämda med för billig el. Alla bekvämligheter som vi har gjort oss beroende av, är få förunnade. Och att vi skulle ändra våra vanor av solidaritet med andra mindre lyckligt lottade ser många som en personlig kränkning.
Vi närmar oss årets slut. Hela världens ”huvudvärk” – bildligt talat – tycks ha blivit min – bokstavligt talat. Därför blir det en IRL – timeout från ”klimatstrejken” och istället blir det #ClimateStrikeOnline året ut.
Men klimatkrisen upphör ju inte automatiskt bara för att många tar jullov. Tvärtom! Konsumtionen slår alla rekord kring jul. Ej heller den ”klimatvidriga” matproduktionen i form av djurfabriker och överkonsumtion av julgodis och julklappar. Lyckligtvis är det många som gör hemgjorda kolor och bakar pepparkakor och lussekatter, men det kan inte riktigt kompensera det onödiga överflödet. ”Årets julklapp” sägs vara biljetter till kulturevenemang, vilket ju är en bra sak, men när ny smittspridning är på gång kanske man ändå inte törs ge sig ut i det vilda umgängeslivet. Så varför inte ge lite ”klimatvänliga klappar” istället? Allt från en vänlig klapp på kinden till en rimmad vers till gröten. 😏
Allvarligt talat – man kan skänka pengar till organisationer och ge presentkort till Greenpeace, WWF, ”Våra barns klimat” eller annan välgörenhet. För behöver verkligen du eller jag något, innerst inne, mer än kärlek och vänskap? Det bästa vi kan ge varann och våra unga är tid! Tid till eftertänksam samvaro, närvaro och förhoppningsvis glada minnen inför framtiden.
”Gör inte bara nåt – Stå där!”
Ett skämt från teknologernas skämttidning, ”Blandaren”, kan komma till pass, i en tid när allt och alla ska ska gå så fort som möjligt och vi alla tycks vilja springa ifrån vår samtid och våra dåliga samveten för att vi aldrig har tagit ansvar för vår gemensamma framtid.
”Alla ska jobba” nuförtiden, enligt nästan alla partier i Sverige. Men ska alla jobba ihjäl sig? Enligt vissa ska man jobba som sjutton, tills man blir 70, för att sen lägga näsan i vädret med gott samvete. Utan att ha varit någon ”tärande” belastning på samhället. Men bidragit till tillväxten och en tärande belastning på miljön. Tänkte inte på det? ”Nej, jag blir så sjuttig i halsen”, för att citera Pippi Långstrump….
Lite tagen blir man allt efter veckans ”regeringsbyte”. Miljöpartiet har lämnat regeringen, och i ett slag visar Socialdemokraterna sitt ”rätta” ansikte, för vad har de någonsin varit annat än ett äkta ”betongparti”? Vår nya statsminister tycks ha en plan. Miljöpolitiken vill hon själv ”äga” och inte låta någon miljöaktivistisk politiker ta över efter Per Bolund, utan lämnar över den till en – i miljöfrågor – föga kunnig minister, men som är en god ”kommunikatör”. Annika Strandhäll är alltså inte vald för att hon har ett särskilt engagemang i klimatet. Snarare tvärtom. Hon ska inte ha egna ”åsikter” i fråga om slutförvar, fjällnära skogar, gruvdrift eller biologisk mångfald. Hon ska rätta in sig i partiledet och förmedla den ”enfaldiga” partilinjen. Jag tycker nästan lite synd om henne. Ett kamikaze-uppdrag och en blivande munsbit för hela miljörörelsen, med Greta Thunberg i spetsen.
Igår på Fältbiologernas demonstration mot den blåbruna ”katastrofbudgeten” råkade jag hamna på ett gruppfoto tillsammans med Per Bolund och Petra Palmén . Jag har nog aldrig sett honom så glad och lättad som då. Han var plötsligt fri att säga vad han tycker om klimatet, så trots att han och Mp fick sig en rejäl avhyvling av ”Fridaysforfuture-talarna”, tog han det med oväntat gott humör när han sen skulle tala efter dem. Han tackade dem och sa att ”mitt förband har värmt upp stämningen rejält”.
Nu måste vi ”elda upp” honom och resten av partiet så att de verkligen talar ur skägget, och beskriver klimatkrisen som den kris den är. Nu måste partiet ta gigantiska steg framåt för att få vårt förtroende, men vi måste också peppa och visa att det lönar sig. Vi ska vara hårda men rättvisa mot de politiker som ändå vill ställa sig på rätt sida i klimatkampen. Katten Hanna håller med…🐱 …och några skolungdomar utanför Sagerska tycktes hålla med om att ”sänkta bensinpriser sänker klimatet”. De ville bli fotograferade tillsammans med vår ”meddemonstrant” som hade skylten med budskapet.
Nej, nu får det väl äntligen vara nog?! Ute ”i den stora världen” där utanför riksdagshuset pågår en debatt om klimatkrisen – i Glasgow, i EU-parlamentet, i FN, i miljörörelsen, inom näringslivet och i vardagen. Men i Sveriges riksdag gick debatten om klimatet, om fossila utsläpp, om att skydda skogen och om att värna den biologiska mångfalden upp i rök, och ”den biologiska enfalden” tog vid. Det enda partiet som faktiskt stod upp för vår natur, och för sin egen klimatpolitik, blev utpekat av riksdagens talman, som orsaken till det så kallade kaoset i riksdagen. Där föll han i min aktning, medan Miljöpartiet samtidigt steg. Övriga partier negligerade och förminskade betydelsen av förändringen i budgeten, som högerpartierna hade fått igenom och som C hade valt att inte säga nej till. Inte ens vår blivande nya (?) statsminister tyckte det var något att bråka om och tyckte att det viktigaste fanns kvar. Och därmed förenade hon sig med alla de andra ”bla-bla-bla-partierna” till höger om sig. Och V – med ”den bästa klimatpolitiken”, enligt Naturskyddsföreningen – teg, och samtyckte.
I riksdagen tycks man leva i ett parallellsamhälle där man tror att Miljöpartiet är upphovet till den Globala uppvärmningen och allt annat av ondo här i världen. Och om man gör sig av med Mp, så finns det alltså ingen klimatkris. Så ”enkelt och rationellt” resonerar majoriteten av riksdagsledamöterna. Nu står det klart att utan ett miljöparti i riksdagen kommer inget parti ha något som ens liknar klimatpolitik. Och om de har, kommer ingen våga prata om det av rädsla för att tappa sina väljare, som är så förmodat känsliga för förändringar Då hjälper det inte hur många år vi står utanför riksdagshuset och demonstrerar.
Men Mp kan revanschera sig, komma igen och föra sin egen politik, om vi ger dem chansen. Det kommer att behövas många fler mandat i nästa års val för att de ska få chansen att verkligen göra skillnad. Jag har många gånger varit kritisk mot Mp, men det är så mycket bekvämare att sitta bredvid och gnälla än att bidra. Nu gäller det!
Dagen till ära har jag gjort en ny demontrations-skylt. Jag tänker på Socialdemokraternas nya partiledare och ev vår nya statsminister som lär ha yttrat att vi har så mycket skog i Sverige, så hon ser ingen anledning att inte bruka skogen som vi gör i Sverige. Till Magdalena Andersson riktas detta budskap och jag har gjort mig till tolk för älgarna.
Hur många gör det? Det är nog egentligen bara ursprungsbefolkningar världen över som ser klimatförändringarna ur djurens och naturens synvinkel. De lever i och med naturen och ser förändringarna och drabbas av dem i sina egna liv. Att tolka en älg eller ren, eller fåglar eller träd, är inte lätt, men förutsättningarna finns om man själv är en del av naturen. För oss vanliga dödliga är naturen en plats att rekreera sig i, att finna sätt tjäna pengar på genom att andra vistas i naturen, att motionera och plocka svamp och bär i. Naturen är i våra ögon en plats som är gjord för våra behov.
Människor som bor i glesbygd gör det för att de är bönder och brukar jorden, eller är jägare eller skogsbrukare. Om de inte får fara fram med bilar som drivs av fossila bränslen, är det mer synd om dem än om naturen som påverkas av klimatförändringarna. Om älgarna blir mindre pga mindre föda, pga klimatförändringar är det mest synd om jägarna, tycker vi. Vi vill gärna använda oss av vad naturen kan ge oss, men vad ger vi tillbaka? Hur kan det vi gör gagna naturen och inte bara oss själva? När vi bygger nya vägar hugger vi ner träd och röjer natur, utan att först fråga naturen om lov. Det finns ingen ”samtyckeslag” där, även om det har börjat talas om lagar mot ”ekocide”.
”Hur ska vi göra för att komma över vägen? Hur ska vi göra för att komma över dit? Här har vi stått nu och väntat flera veckor, och alla bilarna de bara far förbi.” Så sjöng älgarna i en av James och Karin Hollingworths sånger från 70-talet, och kanske står älgarna där än idag och undrar: ”Hur tänkte människorna egentligen?” Problemet är, kära älgar, att de inte tänkte över över huvud taget.
Nu är vi många som oroas av klimatet. För vår skull, eller älgarnas? Trevlig älg! 😏♥️🌍
Tiden rusar medan vi står still, eller till och med backar, känns det som. Nästa vecka börjar det livsviktiga mötet – #COP26 – där alla världens ledare ska mötas och komma överens om klimatet. Men flera av politikerna tänker inte komma alls, och de som kommer har fortfarande väldigt lite att komma med, så att säga. I alla tävlingar brukar det vara prestigefullt att komma först och att vinna loppet. I alla utom just denna – att rädda vår planet från en ödesdiger global uppvärmning. Allra minst vill de göra som har bidragit mest till klimatförändringarna. I Sverige säger regeringen att de vill bli världsbäst och först med att bli klimatneutrala, men medlen att nå dit är tveksamma.
Likt ”elake Måns” i ”Pelle Svanslös” tycks Sveriges regering, likt alla andra världens regeringar, hitta smarta sätt att kringgå regler och har egna räknesätt för att kunna utropa sig själva till vinnare. Vi får bara hoppas att ärlighet varar längst, och att de som vågar tala sanning avgår med segern, precis som Pelle Svanslös alltid gör i sagan.
Det enda våra svenska politiker tycks kunna enas om är att euforiskt prata om att satsa på teknik, elbilar, laddstolpar och ”klimatsmarta” industrier som ska leda till ännu mer prylar och konsumtion, utan tanke på de planetära gränserna, och utan att egentligen lyssna på forskarnas envetna och ihärdiga tal om att ändra systemet. Politiker förstår inte att inte alla kriser kan räddas på samma sätt. De tror att ekonomisk tillväxt är räddningen i alla väder. Vi kan kanske rädda vädret, men inte klimatet genom att öka tillväxten. S, V och Mp, går ändå längst, och talar om vikten av klimaträttvisa. Det är bra, men ”tomma ord och mera prat, räddar inte vårt klimat”.
Och om inte politikerna sköter sig i Glasgow, kommer all världens klimataktivister att spöka för dem i evinnerliga tider…. 😏
Några positiva intryck från dagen: En maratonlöpare från Spanien kommer springa loppet i morgon med hinken på huvudet som det står ”water aid” på. ❤️ Google har bestämt att de ska förbjuda klimatförnekande annonser och falsk information om klimatet på sina plattformar på nätet. ❤️ Hur gör Facebook/Instagram och Twitter?
Vi träffade vår gamla ”klimatkompis” Åsa igen, för första gången sedan före pandemin. ❤️
På Mynttorget var det många fotografer, men få klimataktivister när vi kom på förmiddagen, men efter en tur fram och tillbaka, till och från Sagerska, och de ”vuxna” klimatdemonstranterna – där vi inte heller var så många, trots det sagolika vädret – förstod vi varför fotograferna hade varit på Mynttorget. De var inte ”ute i ogjort väder” – Greta Thunberg hade kommit… antagligen för en intervju med anledning av Nobels fredspris, som ju inte gick till klimatrörelsen i år heller…. Det var hur som helst roligt att se henne livs levande igen på den plats där allting startade för tre år sedan. ❤️
Inför varje födelsedag blir man på Facebook erbjuden att starta en insamling för något behjärtansvärt ändamål. Jag tänker på Greenpeace och ”Våra barns klimat”, mm, men tänker att långvarigt engagemang och kamp för en bättre jord är nog det som skulle förgylla min födelsedag – och hela planeten – allra mest och att se så många som möjligt på den Globala strejken/demonstrationen 22/10. ❤
Ett engagemang kostar ju inte så mycket ekonomiskt, men det drar ju en hel del tid och energi, förstås. Mest energi kostar det när man ser hur klimatarbetet hela tiden motarbetas av politiker och makthavare och det kan kännas som att för varje steg framåt tar vi två bakåt…. Men vad är alternativet? Att backa? Naturligtvis inte. Det enda jag själv kan göra är att fokusera på framstegen och strunta i energitjuvarna.
Och för dig som jobbar har vi en aktion varje lördag på Medborgarplatsen, 12 – 13.00 med #SaturdaysForFuture, om du har tid och ork – men i tid kostar det bara en timme. Det kan löna sig i längden… 😏
Idag är det Global klimatstrejk över hela världen. I Stockholm har dock restriktioner hindrat oss från en större demonstration, men hindrar oss inte från att sluta upp kring Mynttorget, för att sedan göra en stillsam vandring fram och tillbaka förbi och runt riksdagen. Och på plats på Mynttorget blir vår miljöminister intervjuad, liksom en ”ställföreträdande” Greta Thunberg iklädd gul regnjacka och flätor. 😏
Greta är idag i Berlin, inför det tyska valet, men utanför riksdagshuset sitter två flickor på den plats Greta satt när allting började för tre år sedan. Greta är inte längre ensam och vi är många fler nu som vill delta i kampen.
Vi måste se till att systemet förändras – inte klimatet. Tyvärr har det gått så lång tid att klimatet redan har förändrats…. men att inte göra något är värre än att försöka hejda utvecklingen och påverka politiker och makthavare. Och politiker i världen måste visa mod utöver det vanliga och säga som det är – vi kan inte fortsätta leva som om vi hade drygt fyra jordklot, som vi gör i Sverige. Många tror att det är överbefolkningen som är problemet. Nej, problemet är vi, i de minst överbefolkade länderna, som överutnyttjar jordens resurser på de fattiga och mest överbefolkade ländernas bekostnad.
Redan om en månad är det dags för en ny global strejk – 22 oktober. Då hoppas vi att vi alla kan befolka gator och torg för klimatets skull – även i Stockholm! Vi ses då…
Skaran med klimat-engagerade människor växer sedan pandemin och vi kan åter mötas. Många ”uppvaktar” statsministern utanför Sagerska palatset, och flera av oss ”strömmar” mellan Sagerska och Mynttorget, där ungdomarna står och en och annan turist från Island. På vägen möter vi ”psykologer for future” och körsångare och musiker för framtiden… Också en man med skylten #coachingforclimate, som säger att han tror mest på samtal med alla som är osäkra och vill ha lite vägledning i hur man ska kämpa för klimatet. Alla sätt är bra, utom de dåliga…😏
I år får vi fira demokratin – 100 år – och det blir vi påminda om när vi vandrar vidare mot Mynttorget. Demokrati innebär ju att vi har rätt att demonstrera och att vi har rätt att rösta i allmänna val, och att det också finns olika alternativ att rösta på. Det har vi i Sverige, och den rätten ska vi värna om. Så länge vi använder oss av den rätten har vi fortfarande möjlighet att påverka politiker och andra makthavare. Redan på söndag kan du påverka kyrkans ”skogspolitik”.
Kyrkan äger en stor del av Sveriges skogar. Det finns nomineringsgrupper som strävar efter att skydda skogen, som man ser som ”Guds skapelse”, utan att kalhugga den och överutnyttja dess resurser. Rösta på dem! (Kolla Fältbiologernas digitala utfrågning – https://www.facebook.com/faltbiologerna/videos/805841530086630/ ) I övrigt kan vi fortsätta att demonstrera, sjunga, spela och agera för vår gemensamma framtid, och för alla dem i alla diktaturer, som inte kan. Gör det!
Har ni tänkt på det här med ”sanningen”, senaste veckan? 😉
Vi är nog många som har det. ”The truth, and nothing but the truth”.
Ibland kan vi lite till mans och kvinns glida lite på sanningen för att kanske rädda vårt eget – eller någon annans – skinn. Jag kan inte riktigt påminna mig att jag har ljugit i vuxen ålder, men som barn kan det hända att jag undanhöll någon liten del av sanningen, när jag till exempel hade gått till ett ställe som jag inte fick gå till. Jag ljög inte direkt, men jag sa bara inte sanningen. Men…jag visste att jag hade gjort fel och skämdes för det. Men jag kunde ju inte ändra mig, när jag väl hade börjat att inte säga sanningen om var jag hade varit – nämligen i stallet, och dit fick jag inte gå för då måste jag gå över en mycket trafikerad gata – och då var det svårt att backa. Mina föräldrar var snälla och förstående, så jag förstår egentligen inte varför jag inte vågade säga som det var.
Däremot har jag förståelse för att några av de unga ensamkommande från Afghanistan, som kom hit 2015, ljög om att de inte hade fyllt 18 år. Lagen om uppehållstillstånd ändrades dessutom sedan de hade kommit hit. Då stod heller ingen snäll och förstående mamma eller pappa och tog emot dem, utan ett allt annat än förstående och inkännande Migrationsverk. Så om de ljög, ljög de för sina liv. Det är inte riktigt samma sak som att ljuga om sin ålder för att få köpa ut på systemet…
Ibland kan sanningen också verka för bra för att vara sann, så att vuxna inte tror på den av den anledningen. En gång på högstadiet, i åk 7 (vi var ganska stora, alltså), la klassens ”snällaste flickor” ett häftstift på lärarens stol. Han blev jättearg, och ingen fick gå hem förrän den skyldige hade erkänt. När till slut de snälla flickorna hade erkänt, trodde inte läraren på dem. Han trodde att de gjorde det för att klassen skulle få gå hem, men när ingen annan erkände var han ju ändå tvungen att släppa iväg oss. Det hör till saken att läraren var mycket uppskattad, och tjejerna visste egentligen inte varför de hade utfört detta ”pojkstreck” som visade sig vara ett ”flickstreck”. Men jag erinrar mig nu att det kan vara av den enkla anledningen att de visste att vår lärare inte kunde säga häftstift, utan sa ”Vem har lagt ett häftift på min stol”, ett antal gånger… De tyckte att det var något lite gulligt över det där med ”häftift”, har jag för mig. Men trots att de var ”snälla flickor”, var de ju ganska tanklösa och inte särskilt snälla heller… 😉
Det har ganska stor betydelse vem som ljuger eller talar sanning.
När en flicka på 15 år sätter sig utanför riksdagen för att skolstrejka för klimatet, är det många som inte tror henne när hon säger sanningen – att det är hon som har hittat på det. Att det är hon som skriver alla sina tal och att det är hon som har omvänt sina föräldrar, så att även de har slutat flyga och börjat äta vegansk mat. Det är en svårsmält sanning för många människor att en ung tjej kan vara så klok och väl påläst på egen hand. Dessutom är det obekväma sanningar för de människor som misstror henne. Och därför uppstår snabbt konspirationsteorier om vem som egentligen ligger bakom…..
När en president i det stora landet i väst, ljuger så fort han öppnar munnen blir han trodd av samma sorts människor som misstror den unga klimatstrejkande flickan,och och även samma människor som inte tror de unga ensamkommande när de berättar sin livs historier, och kallar det för ”snyfthistorier”.
Sanningen tycks alltså vara en tolkningsfråga. Om det är sant, beror på vem som uttalar sanningen, och vem som ifrågasätter om det är sant. Själva påståendet är för vissa ointressant. Det är vem som säger det, som räknas. Och hur det sägs och hur personen ser ut och vilka kläder hen har och var denna person kommer ifrån.
Nödlögn är en sak, och många andra lögner som kanske kan rädda människors liv, men så har vi ”den förbannade dikten”…. Den lögn som är en förljugen berättelse, uppdiktad för att lura människor och för att framställa sig själv i en bättre dager – den lögn som makthavare i diktaturer ägnar sig åt. Nu när det är väldigt svårt att skilja litteratur åt från biografiska skildringar, och när vem som helst – t.ex jag – kan skriva vad jag vill i min blogg, och eftersom jag inte skriver en roman, tror alla att min berättelse om min barndom är sann. Den kan vara sann. Och den är sann.
Men om någon skulle ifrågasätta skulle jag inte ha några bevis. Men ni tror mig antagligen eftersom det inte är något uppseendeväckande jag berättar.
Men hade jag inte en bild på vinterbadare från idag, skulle ni nog vara en aning skeptiska….åtminstone om det hade varit för några år sedan. Men eftersom det som då var osannolikt har blivit högst normalt nuförtiden är även bad från snöig brygga något ganska troligt. Detta år när det oförutsägbara har blivit dagligvara, och det vanliga känns närapå exotiskt….typ, som att gå och fika med några kompisar och sedan gå på bio i en fullsatt salong…
Det här året har vi nog lärt oss att verkligheten i de flesta fall överträffar dikten. Det behövs inga fantasifulla berättelser om en president som ljuger sina väljare fulla av lögner, så till den milda grad att de är beredda att starta ett inbördeskrig. Starta krig på grund av en lögn från en president som vägrar förlora? Det hade inte varit trovärdigt.
Inte heller hade någon trott att flickan utanför riksdagshuset skulle starta en gigantisk folkrörelse som utmynnar i att 7 miljoner människor på planeten på en och samma dag demonstrerar för ett bättre klimat. Fast jag var med själv, den där dagen när 60000 Pers demonstrerade i Stockholm, känns det overkligt. Verkligheten överträffade verkligen dikten, och inte ens en ljugande president kunde trolla bort en sådan händelse.
Så nog är det fördomar om andra som påverkar vårt omdöme om vem som ljuger och vem som talar sanning?
Så länge det finns fördomar, kan sanningssägare aldrig vara säkra på att bli trodda, för fördomar är grogrunden för alla lögner, och lögnerna spär på fördomarna om de som talar sanning, så att man misstror dem som talar sanning och tror att de ljuger. En ond spiral….
Den dagen lögnare inte längre blir trodda och sanningssägare blir tagna på allvar, kan vi nog säga att ”det är för bra för att vara sant”! 😊
Time in Stockholm 
Tid 