…kom jag ihåg min lilla blogg, efter att ha pustat ut efter kvällens körrepetition. Vägen upp till kyrkan, känns ganska lantlig, eller hur?
Det är fint uppe i Vitabergsparken, med alla kulturhusen. Vi övar inför vårens konsert tillsammans med Jeanette Köhn och Nils Landgren, mfl fantastiska musiker. Det kommer att bli strålande när det blir färdigt. Vi måste bara öva lite först….
17/3, 18.00 i Sofia kyrka! Kom!
Köp biljetter på Tickster!
…Och apropå gårdagens inlägg om svenskars flygvanor – det har faktiskt skett en förändring!
Svenskar flyger mindre nu än före pandemin. Framför allt kortare sträckor inom Sverige, vilket ju är glädjande. Dels beror det på att människor nu har börjat jobba på distans och dels att ekonomin inte är lika god, men också på att folk började tänka mer på klimatet, redan 2019. Och man har börjat åka mer tåg. Det är ju positivt, men det tråkiga är ju att inte tåget kan ta hand om nytillkomna tågresenärer, som de borde. Dyra tågbiljetter och dåligt eftersatta system och räls. Det finns många orsaker till det, men största boven är väl den regering som sålde ut delar av SJ till olika tågbolag, men ingen har övergripande ansvar för renovering av tågräls och elsystem, mm. Men fler regeringar har bidragit till situationen. Under pandemin fick SAS subventioner och stora bidrag, medan SJ inte fick någon ekonomisk kompensation alls.
Om man av någon anledning vill inleda en konversation med någon människa man inte känner, kan man alltid prata väder. Det är sen gammalt…😏
Det har ju varit ett ganska neutralt ämne som alla kan ha någon åsikt om, utan att det blir bråk direkt. Men nu börjar det ändra sig. Nu kan ”klimatförnekarna” skadeglatt utbrista att ”jag hör inget från klimat-alarmisterna nu när det är 30 minusgrader i hela landet”, medan de ”klimatmedvetna” å andra sidan har svårt att bemöta människors längtan efter sol och värme på ”flygavstånd” från Sverige. Man vill ju inte förstöra den goda stämningen, när folk berättar att de har sparat till solsemester för hela familjen mitt i vintern. Det är också svårt att visa odelad glädje.
Det är långt ifrån alla av de, som vill semestra på avlägsen ort, som på något sätt förnekar forskningen om klimatförändringarna. Men många menar nog att flygplanen går ändå, oavsett om de flyger eller inte, och att flyg har så liten påverkan procentuellt sett. Men allt som är bättre i förhållande till något annat, är ju inte bra, bara för det. Vi svenskar som flyger fem gånger mer än den genomsnittliga världsmedborgaren, skulle på ett enkelt sätt kunna bidra till att minska våra fossila utsläpp ganska enkelt, genom att sluta flyga, helt enkelt.
Jag unnar verkligen människor att må bra och få längta efter sol och bad, och att koppla av från vardagens stress. Men det unnar jag också framtida generationer. Problemet är att det går inte ihop. Den enas välmående på den andras bekostnad….
Jag får helt enkelt inte ihop det. Och då tänker vi ändå inte på alla de människor som aldrig har satt sin fot på ett flygplan, och aldrig kommer ha möjlighet att göra det heller. Sen är det förstås skillnad på svenskar och svenskar. De som flyger en gång vartannat år eller de som flyger till London och New York över helgen för shoppa lite, var och varannan vecka. Kanske med privatjet, till och med….
Men i det här inlägget hade jag egentligen bara tänkt ”prata väder”, från början. Det tog bara några meningar, så halkade jag in på detta ”högexplosiva” ämne, som högerpopulister har omvandlat till en ”kulturkrigsfråga”, från att från början handla om strikt naturvetenskaplig, evidensbaserad forskning. Men innerst inne tror jag faktiskt inte att svenska klimatförnekare förnekar klimatforskarningen. Innerst inne drömmer de nog om att klimatförändringarna ska gå ännu fortare än de gör, eftersom de längtar efter den dagen då vi får medelhavsklimat på våra breddgrader, och ser nu besviket, att det inte alls blir så paradisiskt som de hade hoppats på. I alla fall inte så snart som de hade önskat. Det blir snöoväder, översvämningar och extrema väderförhållanden titt som tätt. Kanske tänkte de – om jag ska vara riktigt konspiratorisk – att ”om vi gör bensin och diesel billigare, så kan vi öka utsläppen så att processen går ännu lite snabbare”? 😏🙄😏
Men eftersom de inte har kunskap nog, tänkte de inte på att väder och vind slår väldigt olika, beroende på vilken klimatzon man befinner sig i. Dessutom har de nog heller inte ”en aaaaning om” att om vi har otur, kan de uppvärmda haven leda till att Golfströmmen avstannar, vilket i sin tur inte kommer leda till medelhavsklimat i Sverige, utan snarare obeboelig polarkyla ….
”Pilutta dem”, skulle jag nästan vilja utbrista, men hämnden är inte ljuv i detta fall, eftersom jag själv kommer drabbas i lika hög grad. 🙄
Vad som än händer med Golfströmmen, är framtidsutsikterna osäkra och svåra att förbereda sig på, om inte politiker är pålästa och kunniga och lyssnar på forskare och experter, för att på bästa sätt förbereda samhället så mycket som möjligt på den klimatkris som redan är här, och absolut inte kommer att avklinga av sig själv.
Till slut vill jag bara säga, att det vore väldigt skönt om vi miljömuppar vore ”ute i ogjort väder”, och att vi helt enkelt bara ”pratar i vädret” när vi påtalar att vi har en klimatkris, som ingen riktigt vet hur det ska gå med, men att väldigt många – majoriteten av världens forskare – är överens om att vi bara har sett början av.
I så fall skulle jag bara kunna påstå i lugn och ro, att det var en väldigt solig och fin vinterdag idag, utan att fundera vidare på den saken… 😏
På Stadsteatern i Stockholm ges Mathilda – en musikal, ursprungligen byggd på barnbok av Roald Dahl.
Det var en fantastisk upplevelse. Dessa unga människor som verkligen behärskade scenen i dans, sång och uttryck. Mycket skratt och tårar. Slutscenen blev otroligt stark – det var länge sen jag blev så berörd. Både lycklig och rörd.
Koreografin av Benke Rydman, var snillrik, och gjorde verkligen att man upplevde föreställningen med hela kroppen. Både rytmiskt och känslomässigt. Ganska skrämmande handling också, och vi var lite oroliga för den unga publiken – den var från 6 år och uppåt. Hade jag varit sex år hade jag nog varit betydligt mer skrämd än de små sexåringar som satt i bänkraderna runt omkring oss. Men för dagens barn kanske verkligheten ter sig mer skrämmande än en musikal på Stadsteatern, där de barn i pjäsen som utsattes för vuxenmobbing, kunde ta till både humor, list och magi. Och det är ju viktigt att ge dagens barn just det!
Ge dem verktyg att ta itu med svåra problem, och så lite fantasi, musik och dans på det!
Det kan göra under – inte bara för ens humör en kall vintersöndag – utan också för barns framtidsdrömmar och förhoppningar. Även om inte alla har magiska gåvor, kan ändå magi uppstå när barn får känna att de kan utföra svåra saker tillsammans. Det kan ge dem förebilder för livet. Mathilda var ju inte bara smart och rolig, trots elaka föräldrar, hon var också snäll och omtänksam. Och sjunga och dansa och berätta historier var hon också fena på. Hela ensemblen var fantastisk!
Jag hörde hur några flickor pratade med sin pappa efter föreställningen, om att de skulle börja på dans. Ja, alla barn verkade upprymda när de gick ut från salongen. De hade nog, precis som vi vuxna, fått en energikick.
Nej, vi behöver inte fler kärnkraftverk i Sverige. Vi behöver bara fler danslystna ungar med glitter i blick, och kloka vuxna som lyssnar på dem och bryr sig om dem. Då kan de göra underverk med det här landet! 😏
Och det kan vi alla få glädje av, så vi ska inte dra ner på kulturen. Vi ska maxa!
Ibland har man tur. Efter en bra och givande heldagsrepetition med kören, känns det roligt att, med lite tur, ramla in på en restaurang på vägen hem, där de hade både en trivsam atmosfär, med trevlig personal och en jättegod ”vegan bowl”.
Stämningen var sådan att vi ”gamla” pensionärer kunde känna oss unga på nytt. Det där med att kunna äta något ganska billigt och gott -och dessutom på krogen – i glada vänners lag, var nästan som att förflyttas tillbaka till 70-talet igen.
Vi hade dessutom turen att bli bjudna på en flaska vin – för att vi kunde tänka oss att byta bord – av dem som sedan fick vårt bord. Verkligen oväntat och gentilt! Men något sådant råkade vi nog däremot inte ut för på ”den gamla goda tiden” vad jag kan påminna mig … 😏
Ändå skönt att känna sig ung på nytt!
Vad kan man göra annat än att ta vara på de glädjeämnen man har kvar? Kultur och mat i goda vänners lag!
Jag är tacksam för det jag har. Men jag kan inte heller låta bli att tänka på den där orkestern på Titanic, som fortsatte spela medan fartyget sjönk. Vi som har möjlighet passar på att roa oss så länge vi kan. Jag har nog alltid haft en gnagande samvete för dem som inte har haft samma möjligheter som jag. Inte för att jag inte skulle vara värd ett gott liv – det är väl alla – och inte för att jag lever ett liv i överflöd, men för att det har känts orättvist, helt enkelt. Känner alla så, kanske, eller är det bara jag? Visst ger jag pengar till diverse organisationer, som kan det här med hjälpverksamhet bättre än jag – typ, Rädda Barnen och Läkare utan gränser – men det känns aldrig som om det räcker, när nöden är så stor i världen. Det påminner mig också om den tiden jag var lärare. Hur mycket jag än planerade och förberedde mig, kände jag alltid att jag kunde ha gjort mera.
Men man är ju inte mer än människa, egentligen. Om man vrider ur sig själv och tömmer sig på resurser, blir det kanske bara en skurtrasa kvar. Inte till mycket glädje för någon annan, och allra minst för en själv.
Om man ska hålla länge som människa, måste nog energi fyllas på emellanåt. Kanske måste vi tillåta oss att glädjas i stunden? Vad är annars att vara människa?
Många frågor – intet svar… 😏
Och i morgon väntar nya glada äventyr, råkar jag veta! Fortsättning följer…. I livet, och även här på bloggen, om jag har sån tur även i morgon. Det bästa är nog att inte ta något för givet, men att ändå ha något att se fram emot.
Klimatrörelsen behöver växa – ”Vi behöver höja våra röster för att höras…” Vi växte i alla fall från 2 till 10 idag. Bra ökning, procentuellt sett. Ännu bättre om vi lägger till några nollor… 😏
En lite äldre man som kom förbi, sa att ”det gläder mig att ni står här”! Sådana kommentarer gläder oss också. Liksom att en annan man ropade: -”Jag är ledsen – jag hinner inte stanna idag, men jag håller med er!” Det behövs uppmuntran ibland, som stärker en när det sen kommer förbi en man som säger att ”det finns ingen klimatkris”.
Det är ju tyvärr så att de som är skeptiska till klimatforskning och kunskap omkring klimatförändringarna är de som hörs mest i media, fast de utgör ändå en mycket liten del av befolkningen. Det är som med allt som är negativt – det får alltför stor uppmärksamhet, relativt sett. Fokus ligger i media på det spektakulära, som får folk att förfasa sig eller ilskna till.
Vi pratade om idag, på demonstrationen, att krig får mycket mer uppmärksamhet än fred, trots att fredstillstånd egentligen är det normala i världen. Gängkriminella ungdomar får mer uppmärksamhet än de fridsamma, som gör läxorna och spelar piano eller fotboll på fritiden, fast de sistnämnda är mycket ”vanligare”. Klimataktivister som kastar soppa på kända konstverk får också mer uppmärksamhet än vi som står helt tyst och fredligt utanför statsministerns bostad varje fredag. Så vi har att välja på att göra spektakulära – inte alltid populära – aktioner, eller fortsätta en till synes hopplös kamp i det tysta.
Med den här regeringen finns inte så många sätt att nå fram med sitt budskap eller få till en dialog. Klimat- och miljöministern vill inte tala med klimataktivister. Hon vill inte ens ställa upp i ”30 minuter” på Svt. Jag såg idag att utrikesministern blockerar journalister och andra på sociala media, som han inte vill ha utbyte med. Ministrarna i regeringen verkar vara rädda för att bli ifrågasatta. Är de rädda för det folk som de ska bestämma över? Inte särskilt förtroendeingivande.
Men, vi står kvar tills det börjar växa mossa på oss, om så krävs! Då blir vi kanske intressanta nog? 😏🙄😏
Vi ses!
Varje fredag c:a 10-13 på Mynttorget/vid Sagerska Varje lördag 12-13 på Medborgarplatsen
💚🌍💚
#EverydayForFuture
#FridaysForFuture lade upp denna bild på Instagram idag.
Men varför skulle jag ändra mina vanor, om jag trivs med dem, och de inte ställer till med någon skada för andra? Det är ju väldigt mycket prat om hållbarhet och återvinning och om hur man äter, lever, reser och roar sig. Jag testade mitt ”fossila fotavtryck” för ett tag sen, och eftersom vi i vår ”familj” har sålt vår bil nyligen, hamnade jag på ett mycket mindre fotavtryck än förra gången. Vi har heller inget husdjur, vilket nog också ”förminskar” fotavtrycket. Flugit har jag inte gjort sedan 2016, och vegetariskt, och ibland veganskt, äter vi numera jämt (utom möjligen när vi blir bortbjudna).
Så om vi vill leva mer klimatsmart, finns det inte jättemycket att dra ner på längre, utom det som är svårt att ändra på, som fjärrvärme i vårt hyreshus, t.ex. Och att hela samhället bygger på överproduktion och överkonsumtion av i stort sett alla varor. Även nödvändiga varor, som mat och kläder. Jag har alltid ogillat att gå i affärer och shoppa nya kläder, utom de allra nödvändigaste underkläderna, men det är ju inget större nöje, heller. 😁
Så, om jag ändrar lite mer på mig gör det förstås inte jättestor skillnad för världens utsläpp, men allting räknas ju. Allt som släpps ut, släpps ut, och vi har minimala möjligheter att fånga in och ta tillbaka det vi har orsakat. Det är bara att knappa in så mycket det går och hoppas att större ”utsläppare” gör detsamma. För vi kan inte ändra andra människors danssteg i en dans, om vi inte först ändrar våra egna, har jag läst en gång i en klok bok om ilska.
Även om jag, för klimatets skull, inte behöver ändra jättemycket på mina egna vanor, kanske jag för egen del kan behöva ”förnya” mina vanor och beteenden. Det är ju så lätt att fastna i det gamla, för att det är praktiskt och bekvämt.
Idag tog vi en liten annan promenad än den vanliga. Vi tog bussen till Hornstull, och gick sen hem därifrån utmed vattnet. Ingen omvälvande förändring precis, men man kan ändå bli inspirerad och glad av att få andra vyer på näthinnan efteråt. Det piggar upp helt enkelt!
Och när man ser nytt, kanske man också tänker nya tankar? Inte helt fel, det heller… För även om vanorna man har är trivsamma, kan även trivsamma ”ekorrhjul” bli lite enahanda till slut. Kanske inte själsdödande, precis, men inte heller inspirerande.
Men för mycket omväxling skapar ju inte heller harmoni, alla gånger. Det måste ju finnas rutiner, för att man ska kunna göra avsteg från dem då och då. Annars blir ju alla avsteg en enda röra av uttryck och intryck, svåra att få någon ordning på. Meningen med ändrade vanor, är väl att bana väg för något nytt lustfyllt eller något ännu mer meningsfullt – inte bara av plikt, men kanske också av plikt om plikten känns meningsfull.
Frihet, eller struktur. Lika viktigt, kanske.
Får fundera på saken… 😏
Men en sak är ju säker – om de rikaste i världen skulle ändra sina vanor skulle det ha en så mycket större effekt på utsläpp av växthusgaser, än om människor med mycket små ”fossila fötter” skulle göra det. Tänk vilken makt de har, att låta bli, och vilka möjligheter de har att bli ”planet-hjältar”. Det mest retfulla är ju att de inte verkar se möjligheterna och vinsten i att ändra sina vanor. De ser bara hinder och begränsningar. Om vi inte utmanar dem? Kanske en tävling? De har väl vinnarskallar – de flesta av dem?
”Bäst på att släppa ut minst, under längst tid”?
Vem kan motstå en sån utmaning? 😏 Kan du göra bättre ifrån dig än en fattigpensionär?
Vad man vinner? Kärlek och respekt!
Nej, jag vet. Det räcker inte. Är man redan rik, vill man ha mer av allt man redan har, eller….?
Finns det någon miljardär, modig nog att leva på en garantipension, och avstå från all lyx och flärd? Spännande fortsättning följer?
Vårens första rep i ny lokal. Många trappor upp till en vindsvåning, och en ”pampig” akustisk. Man blev nästan lomhörd. 😏
Men det är roligt att spela igen, och några nya violinister kom också. En av dem – vår unge vän Andreas från klimatrörelsen – kommer nog att sänka medelåldern betydligt. 🙂
Men det är ju det bästa med musik – att ålder spelar mycket liten roll… roligt kan man ha ändå, oavsett ålder. Och allt blir ju bättre om man gör det tillsammans. Både om man ska spela fiol och om man ska ”rädda klimatet”. 😏
Men det är ganska intensivt att sitta och koncentrera sig på nya noter i ganska halvdunkel belysning i flera timmar. Där tar definitivt åldern ut sin rätt. 🤔
Nu är det bara att börja öva också, så blir det ännu roligare…
Och så en och annan promenad, så håller man sig i trim… 💃
Musiken tar en tillbaka och framåt i tiden. Att resa i tiden. Idag övade vi ett stycke av Bach som jag tror att jag sjöng för ungefär 50 år sedan i en helt annan kör och med andra människor, men Bach består. Klart att det blir lite olika hastigheter eller att man fraserar lite olika, men musiken är ändå evig på något sätt. Och Bachs musik har ju funnits betydligt längre än 50 år. Tänk att människor har använt och återanvänt hans musik i flera århundraden. Kunde de körsångare som sjöng musiken första gången ana att människor skulle stå i Stockholm och sjunga samma musik långt senare.
Bild från julkonsert i Sofia kyrka 2023
Och tänk…det är faktiskt gratis att sjunga. Och ”instrumentet” man har är också gratis, och om man använder och vårdar det väl, kan det hålla i många decennier!
Tänk på det! Vårda det du har…du kan ha glädje av det hela livet. Förhoppningsvis kan någon annan också ha glädje av det, om du har tur…. 😏
Det var trångt, lärorikt och trevligt på kvällens ”MILJÖL-föredrag” med Anders Wijkman. Och publikrekord slogs. Sista måndagen varje månad anordnas föreläsningar om klimat och miljö på Scandic Hotell ( tyvärr var det sista gången i just denna lokal) på Kungsgatan, i kombination med öl (eller annan dryck) i baren, och inledande ”allsång” med Anders Linder med låtar från t.ex ”Sopoperan” av Carl-Axel och Monica Dominique och text av Carl Z, och Per Ribbing har ofta skrivit nya texter på gamla ”hits’, som Superstitious, av Stevie Wonder.
Allt är ett arrangemang i samarbete med olika organisationer, bla ”Ingenjörer för miljön”, ”Artister för miljön”, ”Läkare för miljön”, + ”Klimataktion”, ‘Gretas Gamlingar”, mfl.
MILJÖLS motto är att ”det måste vara roligt att rädda planeten – annars går det nog inte!” Det kan nog ligga något i det, även om det kanske inte går ändå, trots att man har roligt. Men en liten, men dock, tröst är väl att man hade roligt medan allt gick åt helvete…
Hursomhelst…viktigt att vi som är informerade, för den livsviktiga informationen vidare på rätt sätt. Kanske med sång och musik, eller med humor, eller allvar, eller alltsammans på en och samma gång?
För det är viktigt med folkbildning!
Det vet regeringen och därför drar de in på bidrag till folkbildningen …. 🙄
Men man kan som sagt komma en gång i månaden och utbilda sig och ha roligt samtidigt.
En man kom förbi och ropade ”heja klimatet”, och blev genast haffad av oss för vi behövde en fotograf, vilket han gärna ställde upp på. Mycket entusiastisk, som man kan höra i filmen. Det blev ingen bild, men en hoppig film, för han hade tryckt på fel knapp.
En stund senare kom han tillbaka och frågade om det hade blivit någon bild. Han hade inte hört något klick sa han. Väldigt rart att komma tillbaka bara av den anledningen. Sen blev det ju flera bilder också. 😏
Skön stund idag på Medborgarplatsen! Varje lördag står vi här och demonstrerar för klimatet. 12-13
Välkomna! 💚🌍💚
#EverydayForFuture
Nedan följer några fler bilder från soliga Medborgarplatsen… 🙂🌞🙂
Time in Stockholm 
Tid 