Idag fick jag ”klimatstrejka online” på egen hand hemma med mina skyltar. Mitt artrosknä behövde lite vila. Bara en demonstrant, men många skyltar… 😏
Jag hann då läsa i DN om hur Putin för krig – inte bara mot Ukraina – utan också mot alla väst-staters ambitioner med att göra en ”grön omställning” utan fossila bränslen. Det är precis vad Putin inte gillar – det hotar ju i långa loppet Rysslands ekonomi, så han allierar sig med andra oljestater och utmålar västs dekadenta levnadsstil – HBTQi-rörelsen inkluderas förstås i detta – som Rysslands värsta fiende.
Det är en otäck tid vi lever i! Det värsta är att det kan bli ännu värre, om inte vi alla som står upp för mänskliga rättigheter och en levande jord utan krig och orättfärdigheter, samlar oss och säger ifrån! Just idag var det ju lite svårt för just mig att samla fler än mig, då… 🤔🙄😏
Men annars… Varje fredag 10-13 på Mynttorget och vid Sagerska och Varje lördag 12-13 på Mynttorget, samlas vi för att försvara vår planet och stå upp mot kriget mot naturen, djuren, och för mänskliga rättigheter!
Kom! 💚🌍💚
Med #FridaysForFuture #peopleforfuture och #SaturdaysForFuture
Dagens betraktelse över mänsklighetens mognad följer här:
Jag blir lätt frustrerad över bristen på mognad hos vuxna människor i vår omvärld. Och de som har kommit en bit på vägen i rätt riktning, blir inte lyssnade på. Eller så blir de negligerade eller förlöjligade.
Efter att ha jobbat med barn i hela mitt liv, kan jag ibland dystert tänka att utvecklingen går bakåt för såväl individen som för hela mänskligheten. Barn har ju en förmåga att ställa frågor som vuxna inte vågar ställa, eftersom de ofta inte vill bli avslöjade som okunniga eller rent av korkade. Så vuxna håller masken medan barnen ställer de adekvata frågorna. De behöver inte låtsas att de är fullfjädrade. De vill bara veta och förstå sambanden. Ibland vill de också förstå varför vuxna säger en sak, och gör en annan. Varför vuxna säger att alla människor är lika mycket värda, men ändå behandlar människor olika.
En vuxen som blir kallad för klimatförnekare, tycker det är en värre kränkning att bli kallad så, än att bli utsatt för klimatförändringarnas effekter. Vår regering tycker det är värre att ungdomar höjer rösten på moderatmöten än att ungdomarna inte har någon framtid att se fram emot. En som blir kallad rasist känner sig mer utsatt, än den som faktiskt blir utsatt för rasism.
Det tycks som om en stor del av ”de vuxna”, kristna, i västvärlden – också i Sverige – inte ”vågar” ta ställning för de barn och kvinnor, och andra utsatta, som dödas och lemlästas, och blir utsvultna och bostadslösa i Gaza – kanske av rädsla för att bli kallade antisemiter?
(Jag vet att problemet är mer komplext än så, men jag vet också, efter att ha läst Johannes Anyurus text i ETC, om hur lång tid det tog för svenska författarförbundet – flera månader – att enas kring en text om kriget i Gaza och Hamas attack mot judar 7/10, och hur extremt svårt det verkar vara för dessa intellektuella vuxna, att på något sätt enas i en text om att fördöma staten Israels krig i Gaza. Så, om man ”kokar ner det”, i just det fallet, handlar det kanske just om rädsla för att beskyllas för att vara antisemit?)
Jag har ofta tänkt att man borde sätta fritidspedagoger eller förskollärare som medlare i konflikter i världen, för egentligen känns det som om världsledarna befinner sig på ”sandlådenivå” och beter sig som småungar som inte har fått någon fostran. Men så tänker jag att, det är nog så mycket lättare att medla mellan barn än mellan vuxna världsledare. Barnen har ännu ingen heder att förlora, inga ansikten att tappa, och inga livslögner som ska avslöjas. De har inget upparbetat, ingrott självförsvar att rasera.
Dessa vuxna är nog ohjälpligt förlorade – omöjliga att föra ett vuxet samtal med, så som man faktiskt kan göra med ”riktiga” barn.
Men vi andra då? Som varken är barn eller förljugna världsledare. Är vi mogna nog att baxa allt åt rätt håll? Att ta rätt beslut för oss själva och för dem som kommer efter oss? Är vi tillräckligt många mogna för att kunna styra utvecklingen i rätt riktning, eller har vi tappat kompass och karta, och följer bara närmast lätttillgängliga ”influencer” i vår närhet som ger oss det vi vill ha för stunden?
Vi kan kanske börja med att inte ljuga för barn, utan istället säga som det är. Vi kan inte rädda världen genom att låtsas som om vi vet och kan allt, utan istället vara vuxna nog att våga ”tappa ansiktet” och erkänna vad som har gått fel, men också att erbjuda oss att ändra oss och rätta till felen. Vi kan lära oss tillsammans. Och agera tillsammans. Då kan vi kanske bli de vuxna förebilder vi egentligen vill vara?
Är vi mogna nog?
Det återstår att se, men vi får inte vänta för länge…
Plocka fram den genast – om en vecka börjar vi repetera!
Varje onsdag 19.00 – 21.00 på Viktor Rydbergs gymnasium, vid Odenplan i Stockholm!
Ta chansen! Det är både roligt och utvecklande, och repertoaren är bred – klassiskt, klezmer, tango, pop och musikal. Allt du kan önska.
Ensemblen innehåller både stråk och blås – flöjter, klarinetter och ett horn. Vi har som sagt mest behov av fler stråkinstrument, men även andra är välkomna. Vi är en amatörorkester, men en viss vana krävs. Hoppa på, vetja! Jag övar, så länge… Det är aldrig fel att fela! 😏
Det är svårt att bryta upp, och tänka nytt, så här mitt i vintern. Att vara kreativ och nyskapande i den tunga tid vi lever i. Nu blir dagarna visserligen längre igen och ljuset återvänder på våra breddgrader, men än så länge vill man mest sitta under filten och läsa och mysa lite och låtsas som ingenting.
”Stoppa huvudet i sanden?”
Nja, inte direkt. Det – huvudet – har ju varit där nere ett tag nu, så det gäller snarare att sticka ut huvudet genom fönstret och skåda den bistra verkligheten i vitögat.
Till att börja med kan man städa undan julen (äntligen) och förstå att det nya året har börjat. Det kan ju vara svårt när det blåser snålt därute.
Jag tycker synd om de små ”vise” tomtarna från krubban, som nu nerpackade får ligga i lådor i källaren hela sommarhalvåret och aldrig får uppleva ljusa sommarkvällar eller ljumma vindar.
Nej, jag tror inte på tomten, men jag har livlig fantasi… 😏
Och det är i alla fall lite mer ”romantiskt” och magiskt att tro på tomten än på de politiker som styr vår värld just nu.
För att inte tappa sugen helt behåller vi några ljusglimtar. Stjärnan, och de kulörta lamporna bland krukväxterna, och julgransbelysningen får klä bokhyllan ett tag till. Det kallar vi ”upplyst litteratur”. Värd att belysa och inspireras av.
Och till nästa år igen…. Ja, vem vet vad som hänt? Vi får ta saken i egna händer och se till att alla önskningar om en bättre planet blir verklighet, och sluta tro att tomten ska fixa allt åt oss.
Dagarna går så fort ibland… Glömde helt bort att skriva något här igår. Men vi demonstrerade som vanligt på lördagar på Medborgarplatsen. ”Same procedure”…
Några nya fina skyltar dök upp, som beskriver tillståndet i landet….
Det här med ”beredskap”… Är vi beredda?
Men vi hade en trivsam stund i solen, och trevliga människor som tog kontakt med oss.
Och idag – vår vanliga älsklingspromenad vid vattnet nere vid Årstaviken. Det såg ut som om änderna hade släktkalas. Sällan man ser så många på samma plats. En demonstration på gång?
Man vill ju gärna veta vad som diskuteras…😏
Modiga vinterbadare kunde också beskådas på vägen. Det har ju visat sig att det inte är särskilt hälsofrämjande med vinterbad, men det är inget som hindrar en vinterbadare. Så länge det inte är skadligt, så drabbar det ju ingen fattig … 😏
Det finns ju väldigt mycket saker vissa människor gör mot sig själva och andra, som är direkt livsfarligt på kort och lång sikt, utan att de verkar bry sig nämnvärt. Ni vet det där med rökning, användning av fossila bränslen i bilar och flygplan, åka för fort på isiga vägar med dåliga däck. Då känns ett litet vinterbad som betydligt mer skonsamt för mänskligheten.
Men som ni ser, är det några människor lite längre ut från bryggan, som står och hackar flera hål i isen. Vi fick aldrig klart för oss varför?
”Den som hackar hål åt andra, faller ofta själv däri…” Nej, hoppas inte. Kanske tänkte de fiska? Det får vi kanske aldrig veta. Men det verkade i alla fall inte vara någon direkt skadligt de höll på med.
Att promenera känns också som en fridsam och hälsosam verksamhet, som också kan skingra tankarna från allt som händer i världen, som är svårt att tänka på. Varje dag, nya händelser att förskräckas över.
Men det är söndag. Vilar blicken och tanken i ett snöigt vinterlandskap, så länge. Så får man försöka anamma vinterbadarens mod, i de stunder då stort mod kommer att krävas av oss alla. Mod att försvara våra mänskliga rättigheter, mod att försvara vår demokrati, vår kultur och vår yttrandefrihet, och – sist men inte minst – mod att försvara vår natur och livet på vår planet.
Imorse gjorde vi ett ”gästspel” med Extinction Rebellion, Jordens Vänner och Rebellmammorna, som hade arrangerat en aktion mot sjunde AP-fonden som investerar i Saudiarabiens statliga oljebolag.
Jag gillar verkligen deras roliga och drastiska aktion, mitt i allvaret, som påvisar hur sjunde AP-fonden grönmålar sin verksamhet, när de ursäktar sig med att ”de påverkar inifrån” på bolagsstämmor, trots att deras ägandeskap är så litet jämfört med Saudiarabiska statens 98,5 procents ägandeskap.
Vi gick vidare till Fridaysforfutures demonstration, glada och stärkta av att media (TV4) hade uppmärksammat och filmat aktionen.
Vid Mynttorget var det däremot tomt på klimataktivister, men det visade sig att de hade varit på jakt efter Ursula von der Leyen, som var inbjuden av Sveriges och Finlands statsministrar för att prata om skogspolitiken. Sverige och Finland vill naturligtvis fortsätta kalhugga och avverka skogen, som vanligt, utan hänsyn till ekosystemen och den biologiska mångfalden där. Och utan hänsyn till den kolsänka som den o-avverkade skogen utgör. Och ministrarna vill påverka EU, så att vi ska kunna fortsätta med vår ”skogs-skadliga” politik, som om ingenting hade hänt.
Ska man behöva tjata om det här dag ut och dag in?: Vi kan inte rädda klimatet och naturen genom att först förstöra den!
Vi vill ha biologisk mångfald – inte politisk enfald!
Som av en händelse gick utrikesministern förbi vår demonstration (nummer tre, för dagen) vid Sagerska. Han blev nog lite nervös när han såg oss, för han snubblade till och ramlade nästan, men vi ropade hoppsan och bad honom ta hand om sig. Då skrattade han till och hälsade glatt, antagligen förvånad över att vi var vänliga själar trots att vi är sådana där hemska ”klimat-terrorister”. 😏
I morgon är det flera viktiga demonstrationer. Dels den vanliga med Fridaysforfuture på Mynttorget och vid Sagerska – och det kommer handla lite extra om skogspolitiken i EU och i Sverige – och tidigare på morgonen en demonstration mot sjunde AP-fondens investeringar i Saudiarabiens statliga oljebolag. Samling redan 8.30 på Centralen i Stockholm.
Tidigt för en pensionär… 😏
Det lär bli kallt, men man kan alltid gå och fika mellan demonstrationerna. Att det är så kallt, ”trots” klimatkris, sägs bero på jetströmmarna, som beter sig annorlunda pga klimatkrisen. Även om inte alla gillar vinterkylan, är jag ändå glad att det inte är tropisk värme i Sverige i januari. Det skulle i alla fall oroa mig betydligt mer… 🙄
Nu är det bara att klä på sig och härda ut till nästa vecka, då det lär bli en ”värmechock”, jämförelsevis… 😏… uppåt nollgradigt.
I övrigt känns det som om mycket går oss emot. I Sveriges riksdag hade oppositionen igår chansen att sätta press på klimatministern, men Socialdemokraterna verkar inte tycka att klimatet är en tillräckligt viktig fråga att enas kring. Det är sorgligt att högerpartierna är så mycket bättre på den punkten – att enas – men det är också den enda. Det visar bara ännu tydligare att i det här landet räcker det inte att bara jobba parlamentariskt. Det behövs protester och aktioner utanför riksdagen! Annars kör de oss åt pipan, de som har makten. Det kanske de gör ändå, men vi måste hindra dem så mycket som möjligt, innan det är för sent. Det är bråttom!
Idag var i alla fall Rebellmammorna på första sidan i DN. Ett stort reportage. Det är bara att glädja sig när media för en gångs skull uppmärksammar klimatfrågan.
Det finns en chans att vi ska kunna undvika att strömmingen utfiskas i Östersjön, men det ser mörkt ut, om inte EU förhindrar det. Dessa trålare som kan totaldöda ekosystemen i Östersjön. Det är så många djur och även människor som är i behov av strömmingen, men i stället går den till stor del till uppfödning av lax i Norge.
Fiske har numera blivit ett enormt överutnyttjande av havens resurser. Ekosystem och hållbart fiske ger man attan i, om det inte är ekonomiskt lönsamt. Alltför fort kommer ”de giriga” fiskarna inse att det ekologiskt hållbara fisket är det enda ekonomiskt hållbara, när strömmingen i haven har tagit slut.
Och…Som av en händelse läste jag idag om hur EU ska reglera fisket, och ett inlägg från Lisa Nilsson, om hur EU ska bestämma om musikströmning på nätet, och om hur musikskapares verk måste skyddas från kopiering och ren stöld. AI räknas in som eventuell bov i dramat.
Men det tycks ändå som om EU kommer att rösta till musikskaparnas fördel, för som man också kan läsa i Lisas inlägg, spelar musikskaparna, likt strömmingen i havet, huvudrollen i musikströmningens ekosystem. Man kan kan inte ta bort grunden i ett ekosystem, av vilken alla andra livnär sig… (Bilder ovan och nedan har jag kopierat och ”lånat” från Lisa Nilssons instagramkonto. Tack och förlåt? 😏)
…och eftersom det tycks vara en lönsam affär att skydda musiker, har de nog goda utsikter att ”vinna” i denna fråga i EU.
Och till skillnad från strömmingen i havet, har ju ”musikströmmarna” en eller flera röster, vi gärna lyssnar till.
Men för att motverka strömmingsdöden, bör vi också ge strömmingen en röst, så vi kan göra en ”strömmingsströmning” om vikten av, ett levande hav innan strömmingen går i kvav…. 🙄❤️🐟
Så fort jag har något extra för mig – som körsången som började för säsongen ikväll – så hinner jag inte skriva i min evighetsblogg. Men jag ser det som ett sundhetstecken. Att inte skriva, för att jag har något bättre för mig.
Tomtarna är på upphällningen nu…😏
Det är väl lite tanken med mitt varjedagsbloggande…att jag ska komma på något bättre eller viktigare att göra. För mig och för planeten. Det går sådär… 😏
Fast idag har jag ändå friskat upp mitt minne och tränat mina Sifferdanser, som jag till min förskräckelse hade glömt stora delar av, här om dagen…. Men danserna finns på film, som tur är. Bara upp och hoppa. 💃❤️🕺
För några år sedan var jag med i något som hette #Blogg100. Man skulle skriva varje dag i hundra dagar. Konstigt nog hann jag med det fast jag både jobbade och sjöng i kör och hade andra aktiviteter för mig. Nuförtiden kan det ibland kännas ”stressigt” bara man ska gå och handla mat. Men det blev inte så långa inlägg alla gånger. Kanske en bild och några tankar.
Det var roligt att sjunga ikväll i alla fall. Ny fin musik, och jag började inte hosta direkt, som jag gjorde hela hösten när jag kom till repetitionerna. Och så var det också roligt att det kom fram en körkompis som berättade att hon hade sett att jag var engagerad i klimatet, och att hon också ville börja aktivera sig i de sammanhangen. Roligt och oväntat!
Time in Stockholm 
Tid 