Kategoriarkiv: Tid

 

OK……Kan inte motstå frestelsen att fira in den ständigt annalkande julen…med lite musik, kanske ? Vill inte påstå att detta ska bli en musikalisk adventskalender …men i brist på vettigare sysselsättning i dessa väntans tider…så varför inte ? Njut av den tid som är och knäck lite nötter, vetja.

Och från "Att angöra en brygga" till julstämning kan steget tyckas vara långt…oh, nej…..i en liten båt kan man segla till karibien och fira jul i en sann "kubansk" anda…

PROLOG:

Vart går vi nu ?

Vad gör vi med våra liv tillsammans ?

Det finns ännu tid att va still

och när vi vill  kan vi känna kraften i tystnaden i det täta rummet emellan oss

som är kärleken.

Var är vi nu ?

Vad vill vi med våra liv tillsammans ?

Vi kan ännu höra sånger i våra bröst

och när vi vill kan vi höja vår röst

i tystnaden

i det varma rummet emellan oss

som är kärleken.

Vad har vi nu ?

Vad har vi gjort med våra liv tillsammans ?

Det finns tid att tänka om

Det finns kraft att göra nytt

Att ge liv åt tystnaden

i det tomma rummet emellan oss

som kan fyllas med kärleken

För kärleken är en evig kraft

i rörelse emellan dig och mig

i brusande stillhet 

Ett dånande hav i ständig rörelse

mot ett evigt mål  –  att aldrig va still…

Och…hoppsan …nu la jag in den igen…inte för att den skulle vara särskilt bra (fast det är väl klart att den är bra, annars skulle jag väl inte ha skrivit den…hehe), men för att ämnet tycks vara aktuellt varje höst. Då tas det nya språng här i livet både här och där. Människor kommer in i ens liv och försvinner…nya tider, nya röster ska sjunga i våra öron  och fylla ut de tomrum som finns emellan samma öron (där fick jag till det). Jag vet inte om jag själv är mogen att ta några nya jättekliv varken ut eller in i något nytt men min omgivning tycks röra på sig rätt flitigt, både i bloggvärlden och strax utanför…Höstar tycks innebära stora omvälvningar…tänk bara på de stora höststormarna och oktoberrevolutionen, exempelvis.

..och min lott är nog att stå där i mitten eller strax bredvid och titta och heja på….beroende av både förändring och stadga, inte för mycket av någotdera. Har väl alltid befunnit mig mer eller mindre i fiktionens värld. Förläst på litteratur sen barnsben men ganska outbildad IRL. Alltså…….har aldrig haft svårt att få kontakt med andra människor, det är inte det, men min livsvisdom grundade sig ganska länge på andras misstag (i litteraturen, bland syskon och kompisar) och inte mina egna. Upptäckte för några år sedan till min stora förskräckelse att jag var tvungen att ro iland ett jätteprojekt av musikalkaraktär på alldeles egen hand. Först då förstod jag (det tog knappt 50 år) att det var jag som var huvudpersonen i mitt eget liv. Vilken skräck ! Jag tror inte att jag har hämtat mig än från den insikten….Hur det gick ? Jo men, det gick över förväntan. Över min egen förväntan i alla fall. För jag hade ju ingen.

Men sen då ? Sen infann sig förstås jätte-tomheten i mitt liv. Om jag alltså är huvudperson i mitt liv…vad ska jag göra med det då da ?

Ja, ni som har egna barn behöver kanske inte undra fullt så mycket, men ändå kan kanske frågan dyka upp även hos er ?

Min tillvaro är i det närmaste perfekt…jag har egentligen allt jag önskar….och jag klagar heller inte…men ibland dyker ju frågan upp ändå.  Är det här mitt liv eller är det bara något som pågår och pågår utan att jag kan göra nåt åt det ? Ibland känns det ju faktiskt så. Inte så lätt att bryta upp och byta jobb som 50-plussare (men jag vet att ni är flera stycke där ute som gör det ändå) och särskilt inte om man till övervägande del trivs med sitt nuvarande. Inte heller så lätt at byta bostad och flytta ut till naturen i närheten av Stockholm (alla vet vilka priser det är här) och särskilt inte som man trivs med läget och lägenheten. Alltså: det finns många valmöjligheter, men egentligen inte så många val. Just det här att det blir som det blir…Är det bra eller dåligt ?

För det mesta bra…men det stör mig en aning ändå…att jag trots allt inte har så mycket rörelsefrihet. Det handlar inte om pengar, snarare bekvämlighet eller….?

Men så kom det här med bloggen förra året.

Äntligen huvudperson !!! Jag bestämde över min tomma yta, mitt rum och min tid här. Återigen en sensationell känsla. Och på den vägen har det fortsatt, mer eller mindre. Men på sista tiden har jag återigen börjat undra; Är detta bara en illusion, ett ställe istället för ett riktigt ställe…ett riktigt rum skapat av och för mig ? Om inte bloggar fanns hade jag kanske gjort nåt mer påtagligt under den här tiden. Något som består, av karaktären "bygga hus", eller "Odla i trädgården" eller vara med i någon "hjälpa världen-organisation" ? Vem vet vilka tomrum jag hade fyllt då ?  Antagligen inga…jag har kommit fram till att det här är en del av resan….nånting som bara har råkat bli men som ändå har råkat bli bra för mig….och det är inte bara en egotripp, inbillar jag mig. Även andra har tagit del, och precis som "på riktigt" har det väl blivit ett givande och ett tagande ? Men när gamla trotjänare som BeJi och Aniara (åtminstone periodvis) finner livet utanför  bloggen mer intressant och givande än innanför blir man ju aningen rubbad i sina cirklar.

Jaja….men jag är inte där än….det här är ju mitt liv, trots allt. Jag stannar hellre här och bloggar på mina bloggar…och hälsar på hos närmsta blogg-granne.

Ha det så bra så länge. Vi ses !