Kategoriarkiv: Tid

Profillös profilering

Tid för profilering. Visa ditt register och tro på dig själv. Suck….jovisst har jag både lust och vilja att göra just så. Varför skulle jag annars blogga, t.ex ? Här har jag ju under nästan ett år tyckt och tänkt och spelat min typ av favoritmusik och donat och grejat…Gott så ! Men jag känner att det som för mig var en väldigt kul grej från början har växt till något annat. Det gör inget, men när jag nu ser hur det har utvecklats undrar jag ju egentligen hur mycket plats för vanligt mänskligt liv det kan finnas i en profil ? I skolan förr i tiden  var det ju på modet att göra sin egen profil i svartvitt. Man ställde sig mot ett vitt papper och lät en dia-projektor lysa på ens profil, medan någon annan kompis ritade av. Sen fick man klippa ut sin profil i svart kartong och den sattes upp på ett vitt spännpapper. Jo, just det…svartvitt.
På hemsidor på nätet kan man läsa om olika daghem och skolor och en del har kostat på sig snygg grafik och alltihop. Man får läsa att pedagogiken är "Reggio Emilia"-inspirerad, eller Waldorf, eller Montessori…allt låter snyggt och ser snyggt ut men konstigt nog känner jag mig mindre engagerad ju mer påkostad sidan är. Ju mer fördjupat allt ger sig ut för att vara desto ytligare känns det. Det får förresten inte heta daghem längre, utan förskolor…Är det för att förskollärarna tycker att skolan är en så mycket finare och mer pedagogisk plats än hemmet ? Klart är att skolverksamhetens profil är att vara en pedagogisk instans, men är det verkligen så i verkliga livet ? Jo, om skola och hem samverkar, tror jag att skolan kan göra små pedagogiska under, men knappast utan familjens medverkan. Sin sociala kompetens och tron på sin egen förmåga får ett barn, trots all världens bästa pedagoger, inte först och främst i skolans värld, utan tillhandahåller det i sitt första samspel med omvärlden. Förr i världen, i daghemmens barndom, hette det ju "Kinder-Garten" (barnträdgård)och hette väl så just för att barnen höll till i en liten inhägnad gård. Pedagogerna var inte mer mossiga eller inskränkta då…tvärtom var det ju vid denna tidpunkt som de stora filosoferna och pedagogerna började tänka nytt och forska på barns utveckling och intressera sig för barn som varande barn och  inte bara som små vuxna. Det känns som om den utvecklingen har gått bakåt. Barn ska nu vara lika medvetna som vuxna om livets alla nöjen och därmed också plågor. De ska lära sig att ta för sig och våga stå på en scen från första stund de kan gå.
Tid för reflexion ? Nej, vi har inte tid…vi måste profilera oss och våra barn. I nya "mammatidningar finns det baby-mode och "mamma&barn-mode" (inte pappa&barn ?)…likadana sparkdräkter, typ… " Och det ska också vara tydligt och lätt att se om man är en liten "hårdrockarkille" eller mammas lilla "schlagerstjärna" i urringat och bara magar och allt. Övriga göre sig icke besvär…..Var finns Alice Tegnér och plyschbyxorna, galonisarna och promenadskorna ? Var finns pekböckerna och Astrid Lindgren-böckerna ? Nuförtiden kan väl barn säga game-boy innan de kan säga lampa och Harry Potter innan de kan säga Pippi. Visst ska vi väl anpassa oss till utvecklingen även om jag vägrar att tro att ett litet barn får lättare med sin känslomässiga utveckling och integrering i samhället om den kan de där engelska och japanska (?) orden på  leksaker eller lyssnar till en krånglig och i vissa fall dåligt översatt engelsk fantasyroman än att själv lyckas stava sig igenom en pekbok eller en Pippi Långstrump-bok….jo, jag vet att Astrid Lindgren fortfarande exixterar i barns  medvetande men nästan bara som "film". Och återigen denna profilering…Pippi på film är sju hav från den Pippi man kan läsa om. Det  är i Astrids språk man finner skiftningarna i Pippis karaktär och hennes humor. Hon är alls inte det ego-trippade lilla monster som man kan tro om man mest ser filmatiseringarna av böckerna. Inte alls bara en fräknig, rödhårig självupptagen liten tjej som ställer till med en massa dumheter och retar vuxna…det finns alltid en tanke och humor, inte minst, bakom hennes handlande. Men ack..så blev hon ett varumärke, en liten maskot och en profil, och vips försvann den godhjärtade, känslosamma, ensamma och omtänksamma lilla föräldralösa flickan som råkar ha en kappsäck full med pengar, som hon alls inte köper sig kompisar med utan använder i yttersta nödfall för att ställa saker och ting till rätta när vuxenvärlden agerar galet och barnovänligt. Hon är en högst ovanlig flicka med lika vanliga och mänskliga behov som alla andra vanliga flickor
och just därför kan en vanlig tjej som du och jag  identifiera oss och få känna oss starka och modiga, om så bara för en stund.
 
Nuförtiden har alla sin egen CV och det ska också se proffsigt ut, och det är väl klart att det är roligt om man ska anställa en inom databranschen eller lay-out eller dyl, men om du inte får möta personen bakom papper och betyg, säger de här snygga formulären ingenting. Du måste iaf visa upp din egen person, skröplig eller ej, för att någon ska fatta tycke för dig och vilja ge dig ett uppdrag.
 
I bloggarnas värld fattar åtminstone jag tycke för det mänskliga, det udda, det humoristiska,  och för engagerade  personliga inlägg, och  kanske inte i första hand det glassigt proffsiga (fast det imponerar förstås, särskilt om det också finns hos dem som har allt det där andra).
Men å andra sidan….för att inte själv bli så endimensionell i mitt tyckande…nog är det roligt att följa en "riktig profil" och hans/hennes göranden och låtanden…alla vi andra kan väl framstå lite väl utslätade och beiga i jämförelse ?
 
Och som profilerad "färgradioproducent" måste jag ju leva upp till mitt rykte och därför har jag  alltså haft två programpunkter tidigare i veckan då jag har firat några av mina favoritbloggares och andra vänners varande här på nätet i programserien "Det ska vi fira". Där är jag nog mer som jag är i vardagen IRL…anspråkslös beundrare av andra, svårt att ta för mig, lite blyg och försynt, svårt att fatta beslut……?
 
Ha, Ha, Ha….gick ni på den "lätta" (mitt profillösa sätt att verka ödmjuk på, alltså) ???
 
Men visst är det lite galet att jag och alla ni andra kan (om vi vill) skapa oss en profil här som nätt och jämt stämmer med verkligheten och jag kan köra på och försöka framstå som den jag tror mig vara eller som jag borde vilja vara eller … varför så viktigt att vilja vara någon när jag redan är någon annan ? Det vore bättre att försöka vara sig själv än att förgäves hitta en slags profil som man kan identifiera sig med. Som en partibeteckning. Lika svårt att foga in sig i en sådan mall. Lika utslätat profilerad.
Varför jobba på daghem om man egentligen tycker att skolan är finare ? Vi döper om daghemmen till förskolor så blir vi automatiskt mer pedagogiska….Varför vilja vara något annat än den du är ?
 
Det svåra i sammanhanget är ju förstås att finna sitt verkliga jag…men fortsättning följer i något annat kapitel.
Finns säkert någon amerikansk fackbok i ämnet.

5 kommentarer

Under Tid

Köksbestyr

Jag gillar matlagning..men jag föredrar den där typen "Här har du ditt kylskåp"-matlagning. Ni minns väl det där programmet där kändisar hemsöktes av en TV-kock som rotade i deras kylskåp och skafferier. Väldiigt underhållande och spännande att se om det kunde bli något matnyttigt av alla dessa udda konserver och inte alltid färska grönsaker. Så jobbar jag också helst i köket. Lite improvisations-teater, så där…
Ibland kan det vara kul att röra ihop något efter recept men känns inte lika nyskapande. Fast det bästa är ju att utgå från färdigt recept och variera en smula. Om man har tid kan man ju pyssla en del med lite finare matlagning…
I dagens TV-program är det alltid väldigt fina kök med alla möjliga sorters knivar och marmorbänkar och väggarna förstås klädda med italienskt kakel. Alltid står det fräscha människor kring halvhöga bänkar och äter och sippar på något utvalt vin samtidigt som de hjälper till att hacka eller smöra något till en efterrättspaj. Inte konstigt att köksutrustningar går som smör i solsken på IKEA. Det konstiga är att människor aldrig har köpt så mycket halvfabrikat eller färdiglagat som nu. Men vad ska de med dessa kök till då, undrar jag oroligt. Ska man bara värma en pizza behöver man väl inte kockens hela sortiment av knivar och hushållsapparater. Och sådant slöseri med pengar. Måla då hellre om i köket, rota fram en oväntad konserv ur skafferiet som du blandar med några tomater och lite pasta, och drick vatten till middagen och vips har du sparat till en semesterresa eller vad helst du önskar. Då spelar det ju ingen roll om du har all sju sorters spiselhällar hemma, när du sitter på stranden under parasollet eller på trattorian i Barcelona.
God Tur !
 
Musiken som jag har hämtat ur Doris skafferi har jag kokat ner i mediaplayern så att alla kan smaka… 
 

13 kommentarer

Under Tid

Sommaren på besök…

 
Sommaren har varit här på besök ett tag och nu ska den tydligen återvända.
Hönsen släpps ut ur sina burar eftersom flyttfåglarna beräknas ha kommit fram nu och smittar inte för tillfället. Glass och vinbarer öppnas och cyklarna trängs på cykelbanor och i cykelstall. Vill jag få ut min tappra "springare" ur stallet utan att tappa besinningen måste jag ha god tid på mig och inte vara ute i sista minuten.
Gissa om jag lyckas…? Hur som helst går irritationen fort över så fort jag har svingat (nåja) benet över sadeln och pipit iväg…det känns ju nästan som om man flyger och med lätta nyanskaffade cykelvänliga kläder blir inte de tunga partierna lika  flåsvänliga och jag anländer till jobbet nästan utan att se ut som om jag hade sprungit maraton.  Den här åldern jag råkar befinna mig i,  medger inte alltid att jag har en fräsch och nypondoftande "outfit".
Vänta ni bara, alla unga, så ska ni få se…. 
Hursomhelst rusar tiden iväg och de flesta av oss rycks väl med i hänryckningen….men är inte den här ljusa tiden bedrägligt ljuvlig…ingen hinner vara ute….ingen utom arbetslösa och sjuka, pensionärer och uteliggare har möjlighet att ta vara på tiden…men de känner sig å andra inte delaktiga i den allmänna våryran eftersom det är svårare att yra omkring på egen hand. Möjligen kan en sjuk få lite feberyra då. Den vackraste tiden på året i vårt land slösas helt enkelt bort på stress, spring, prestationsångest, oro för framtiden, medan vädret bara håller på och strålar och värmer och naturen doftar och står i på egen hand. Ibland rusar människor ut i naturen och äter och dricker och sitter på filtar och firar av varann inför sommaren, men hur många hinner egentligen njuta av ett sådant tillfälle ? Kanske sitter alla och undrar när de kan få gå hem och sova eller så undrar någon vart allt vin tog vägen eller om det finns någon toalett i närheten.
 
Verkar vara ett ganska ohälsosamt sätt att njuta av årstiden…..och när det sen är dags för semester går solen i moln och alla "duktiga" har sprungit in i väggen och några har spenderat alla semesterpengar redan.
 
Suck ! Jag låter visst lite negativ.
Lugn…det går över…precis som    tiden flyr.
 

6 kommentarer

Under Tid

Dags för lite Påskpyssel…Det kommer mera !

 
 
Aniara undrade häromsistens varför vi firar påsk ?
Jag måste säga att av alla dessa kristna påfund, känns påsken som den mest roliga och minst pretentiösa högtiden….Lite galen så där…Först dör Jesus och alla lider så vansinnigt med honom…sen återuppstår han och alla firar som galningar med kycklingar, ägg och choklad. Som en slags ”freakshow”.
Mer sånt !
 
 Glad Påsk !  
 
PS  Och som AnnA- Lys så riktigt påpekar här nedan. En skön kombination av hedniska och kristna traditioner..Men var kom häxan ifrån ? Jo, man brände väl häxorna på Påskelden när ändå allt annat gammalt ris brändes…Som sagt: Nästan lika ”skön” tradition som att hänga upp en gubbe på ett kors..var kommer alla jävligheter ifrån, skulle man väl snarare säga…suck ! DS
 

3 kommentarer

Under Tid

Springtime

 
Till slut kom våren och jag med den…
Iväg på konsert som jag lyckligtvis blev bjuden på av en kompis som ringde i morse…
I solens sken hann jag ta mig iväg först på lunch hos kompisen och sedan till Dramaten där "Romeo & Julia – kören" framförde renaissancemusik ypperligt väl, humoristiskt, sceniskt och svängigt och jag insåg igen att när man gör något så här bra är det inte konserten som är det viktiga. De här sångarna med lutenist/slagverkare lyckades förmedla att själva sjungandet tillsammans, uttrycket och repetitionerna som ligger bakom det goda resultatet, är det som är mödan värd…De hade roligt helt enlkelt. Något som gärna glöms bort t.ex. i skolans värld där man alltför mycket fokuserar på provet, redovisningen, uppsjungning på avslutniing, etc, istf på inlärandet och glädjen i att förstå och göra något tillsammans…att träna inför en teaterpjäs eller redovisning är ju det som gör livet värt att leva och om sedan själva framträdandet går bra är det ju bara för att man har haft roligt under repetitionstiden. Precis som min vårpromenad hem…det var ju själva promenaden och inte att jag kom hem  efter en halvtimme som gjorde mig våryr… !
 

5 kommentarer

Under Tid

Vi väntar in våren….

 
Finns det liv finns det hopp !
 
Vi väntar med spänning…..


Och här något att pigga upp sig med på kvällskvisten…med hjälp av Evan

 

……Sov Gott då ! 

 

4 kommentarer

Under Tid

Våren ?

Jo, grön är den varje år där den vandrar mot Söderstadion efter en eller flera öl på Gröne Jägaren…och lummig…men skön ? Hammarbyklacken. Inte i år. Det blåser snålt på söder och hade det inte varit för att fotbollspelarna från södra Stockholm hade slagit skåningarna (Helsingborg) hade nog efterspelet sett mer grått ut än grönt. Men "Peace" alla skåningar ! Vi gillar er fortfarande…och när Henke sen kommer vet jag nog vilka som blir gröna…av avund !
Men än så länge lever de gröna på det sköna hoppet om en vår som än så länge liknar höst.
Kick-off alla fotbollsfrälsta….själv trivs jag bäst härinne…och luktar på blommorna…
 
 
 
 
 
 
 
 …och ser ni inte bilderna under texten nu, har jag lagt in dem i albumet ovan, för säkerhets skull…vill ju inte att ni ska missa mina små "raringar"….

9 kommentarer

Under Tid

Och nu går vi vidare…

Om det inte hade varit för att anledningen hade varit så sorglig, hade jag verkligen känt gårdagens minnesstund som en riktigt lycklig stund…Praktiskt taget alla från mitt tidigare liv var där….Vår vän B var utan tvivel en bärande länk mellan så många olika sammanslutningar och vänskapskretsar och jag är verkligen tacksam över att få vara en av alla dem som han kände och att få vara med den här speciella stunden då cirkeln slöts runt oss. En tidscykel som började för 33 år sedan och som har rundat alla hörn och omslöt sig själv igår i en slags jättekram…Jo, jag vet att det låter aningen flummigt och det är det också…men i sådana här speciella fall kan till och med jag tillåta mig att bli lite flummig…Och med musik blir allt ännu starkare..alla band och alla minnen…det vet jag !

4 kommentarer

Under Tid

April, April…

Vi är så nära våren vi kan komma, men ändå så långt borta…Igår åkte barnen rutschkana ner i en jättepöl i kanans ände, iförda gummistövlar, täckbyxor och T-shirt….kom upp ur pölen dyngsura men lyckliga. I solen kunde de nästa torka upp men i den skuggigare delen av skolgården var det fortfarande kyligt. Det var bara att gå in och hänga in en drös oigenkännliga plagg i torkskåpen och låna torra kläder av varann. Idag föll snön över alltihopa i ett gråmulet Stockholm. Det svänger om väder och humör i dessa tider. Jag som alltid brukar tycka att snön i alla fall gör det gråa lite vitare och ljusare, skulle faktiskt välkomna ett rejält vårregn. …….
Men det är ju i alla fall fredag ! Om en vecka börjar påsklovet här i Stockholm och jag hade önskat att det skulle vara dags att ta fram cykeln ?
Jo…men det svänger ju om vädret som sagt…en hel vecka kvar !
 

2 kommentarer

Under Tid

Progg eller blogg ?

Andra tider..
 
Ja, nu är vi ju inte proggare,
utan snarare bloggare, då…
 
Vi blir ju inte snyggare,
men kanske skyggare så…
 
Några har blivit styggare,
men bakom skärmen tryggare då…
 
Knappast med tiden piggare,
snarare mp3-diggare, så…
 
Bara lite mattare…
vad tiden går..kan knappt fatta`re…ååh..
 
Och vi blir inte roligare,
men möjligen troligare, då…
 
Om det bara blev lite soligare, så…
 
 
 

14 kommentarer

Under Tid