Kategoriarkiv: Tid

22 mars, 2006 · 19:28

Progg eller blogg ?

Andra tider..
 
Ja, nu är vi ju inte proggare,
utan snarare bloggare, då…
 
Vi blir ju inte snyggare,
men kanske skyggare så…
 
Några har blivit styggare,
men bakom skärmen tryggare då…
 
Knappast med tiden piggare,
snarare mp3-diggare, så…
 
Bara lite mattare…
vad tiden går..kan knappt fatta`re…ååh..
 
Och vi blir inte roligare,
men möjligen troligare, då…
 
Om det bara blev lite soligare, så…
 
 
 

14 kommentarer

Under Tid

13 mars, 2006 · 17:26

colour of night

Och nu mina kära vänner har FärgRadion tagit paus för den här gången med den passande låten "Colour of night" med Lauryn Christie, önskad av Hulda. På detta sätt har FärgRadion tappat lite färg, men fått lite mer karaktär av "önskeradio"…För er som missat hela veckan, ligger Reprisprogrammen i listan här till höger.
 
På "återseende", önskar MillRoll !
 
Och Producenten hälsar och tackar
ALLA SNYGGINGAR som har hjälpt till här under veckans lopp !

4 kommentarer

Under Tid

4 februari, 2006 · 17:05

Ur tiden…

En "äkta" dansare har gått ur tiden…
När jag gick på Rytmiklärarutbildningen för så där 20 år sedan hade jag en lärare som var lärare, f.d. dansare och koreograf, i ett ämne som hette "kroppsuttryck". Eftersom mitt huvudintresse var musik och dans i skön förening med musik, blev jag provocerad och kände mig stött och osedd av nämnde lärare. Han var mycket filosofisk och analytisk, men jag tyckte mig aldrig bli uppmärksammad för den jag var. Vi fick ofta till uppgift att gestalta musik och känslor med kroppen. Jag kände mig ofta sågad och/eller negligerad. Jag tyckte att han premierade de yngre och smartare tjejerna i gruppen. Dessutom tyckte även de andra att han behandlade mig felaktigt och orättvist. Till slutet av terminen fick vi en större huvuduppgift: Att göra en koreografi till ett stycke musik som inte var så rytmiskt accentuerat…gärna klassisk musik som vi inte vanligtvis lyssnade till. Jag tänkte att jag minsann skulle visa honom. "Du ska få se", tänkte jag. Letade ihärdigt på bibliotek efter lämpligt stycke. Bokade vid flertal tillfällen lämplig rörelsesal i skolan för att öva. Man skulle kunna visa samma koreografi två gånger efter varann för att det inte bara skulle vara en improvisation.
Den stora dagen kom då allas arbeten skulle redovisas. Jag hade gjort något
som jag var nöjd med och visste att jag kunde. Jag var inte nervös…jag gick på ren ilska, tror jag, utan att för den skull vara arg. Bara sammanbitet målmedveten. Jag fick visa upp min skapelse två gånger. Det var tyst ett tag från lärarens håll. Sen kom domen, som jag trodde, men…Hör och häpna:
"Vad ska du göra i framtiden? Jag vill se mer av dig", sa han…Jag trodde inte mina öron. Jag fick bara ros.. och i ett slag insåg jag att jag fick ändra hela min inställning till denne, som jag hade trott, grinige, sexistiska "gubbtjyv". Han hade utmanat mig och min förmåga och gett mig en anledning att visa vad jag VERKLIGEN gick för. Han var en sann pedagog och konstnär som stod ut med att bli illa omtyckt ett tag för att riktigt goda resultat skulle uppnås.
Han gick ur tiden nu i veckan efter en tids sjukdom. Han var en sann dansentusiast och startade Dansens Hus som mot alla odds har blivit en succé i Stockholm.
Tack, Janne Zetterberg för vad du lärde mig om mig själv, om pedagogik och om dans och kroppssuttryck.
 
 
 (Och för dig som har haft, har, eller kommer att få problem med ditt MSN-space gör jag härmed reklam för vårt eget forum där man kan få hjälp och stöd med tips och trix…God Luck !
 
 
 
 
 

6 kommentarer

Under Tid

15 januari, 2006 · 14:18

Betalningsfri lördag ! Ingen trängselskatt

"Vajert ! Idag är det lördag…betalningsfritt….vi tar bilen in till stan och shoppar och går på bio och hälsat på faster Svea", sa typ alla bilister igår och följden blev….
Alltså: Alla bilister har varit så duktiga en HEL vecka men det verkar finnas ett uppdämt behov av att fara in till stan MED bil åtminstone en gång i veckan.
Tillhör kanske de mänskliga rättigheterna….?
 
I övrigt har jag blivit kolossalt inspirerad av Anna-Lys och Aniaras "bloggdans", med eller utan Badaren, så jag hittade några fina danslänkar. Eftersom jag är ett samba- och latindansfreak googlade jag lite på samba och vad fick jag se…? Många fina varianter på dans, minsann. Och om man bara vill lära sig en sorts dans kan man kollla på denna: http://video.google.com/videoplay?docid=892236168425692825&q=samba
 
 
Och den här dansen vet jag inte vad alla bilbeltrogna skulle tycka om ?
och om ni inte vet om ni såg rätt…
Finland kan också !
Och för er som behärskar Portugisiska och / eller holländska, måste det här vara ett toppenprogram. En hel halvtimme….för oss andra duger början bra..
Och sist…och faktiskt minst…barnen…"Herregud, barnen "..nej, jag glömde inte barnen. Inte den här gången heller !
Och vill ni se mer så…Den googlande världen ligger öppen för era danssprittande fötter..och…..På fester kan man få gå på salsakurser nu för tiden…
Får jag lov ?…
 
 
…att visa några salsasteg ?
ett, två, tre… 
 
 
..jag hänger inte mé !
 
 
 
 
 
 

9 kommentarer

Under Tid

1 januari, 2006 · 16:52

Sådärja !

Nu är vi över på andra sidan och alla artighetsfraser kan läggas åt sidan (om vi vill, alltså). Vi kan ägna oss åt att tänka på vanliga saker eller inte tänka alls. Allt har gått någorlunda normalt till. Helgen har varit snöig och blåsig. Ändå tycks människor ha tagit det ganska (relativt) lugnt i trafiken…Kanske just därför.
Med anledning av en artikelserie i DN om möjligheten att få vänner i Sverige, tänkte jag på hur vi uppträder mot varann. Svenskar tycks ha onormalt svårt för att välkomna nya grannar, nya körmedlemmar, nya arbetskompisar till gemenskapen.
En människa hade lämnat en lapp till den nya grannen och bett henne ha tystare tofflor på sig för att hon annars skulle störa. Har det med dålig hyfs att göra eller är det medmänskligheten det är fel på ? Vi som är så duktiga på att skänka pengar hit och dit i världen och så kan vi inte ens prata vänligt med grannen. Ja, det är så att man kan bli mörkrädd..
Men annars kan fråga sig om det här med att ha ett rikt umgänge med vänner som man träffar ofta, inte har med just tid att göra ? Och i det här fallet  kvinnors tid. I många andra europeiska länder dubbelarbetar kvinnorna inte i lika hög grad som vi gör här i Sverige. Oftast är det ju just kvinnorna som ser till att hålla "vän-maskineriet" igång. kanske har det också med ålder, yrke, stad eller land att göra. Människor som bor i en storstad kan ha behov av ett visst mått av anonymitet. Att inte känna sig kontrollerad av andra. Men det finns väl gränser…? Sen vill man väl också ha vänner som finns där fast man kanske inte behöver ringa stup i kvarten. De allra närmsta vännerna är lustigt nog just sådana…man bara fortsätter där man befann sig sist…
Sist men inte minst…Det är ju skillnad på att ha umgänge och bridgekompisar och ressällskap och sådana man går ut och tar en öl med, och att ha vänner som man har en någorlunda djup kontakt med.
I artikelserien var det ett tyskt par som klagade på att det var omöjligt att få några svenska mer djupa vänkontakter. Jomenvisst ! Det är ju svårt för vem som helst. Jag har bott i samma stad i hela mitt liv och tycker att "vännerna på djupet" kan jag räkna på ena handen och jag frågar mig om det ens är önskvärt att ha fler av den kalibern. Hinner vi med att verkligen bry oss om  fler vänner än så  ?
Och i USA säger man när man hälsar på vilt främmande människor:"Love to see you", tex, men hur ofta menar de det ?
Ja, det är väl klart att det är roligare att höra än att få ett meddelande i brevlådan från grannen om att man bör vara tystare innan man ens har flyttat in.
Som sagt …"Hur gör djur ?" och "Hur gör svenskar ?"
Skulle vara intressant att höra fler synpunkter…
Apropå "Tid": Lyssna lite på kören "Amanda", så länge !

6 kommentarer

Under Tid

29 december, 2005 · 18:32

Tapperhetsmedalj

En tapperhetsmedalj skulle jag vilja utdela till alla som följt min blogg under det gångna året !!!
Ja, ni vet själva vilka ni är och hur ni ser ut. Så många har jag blivit peppad och upppiggad av.
Någon har varit helt sanningsenlig och inte "fjäskat" alls (soulways) och borde i ärlighetens namn få medalj för det.
Några har bara varit här någon gång men har ändå gett mig mod och styrka att skriva vidare (Galina).
Några bemöter det jag skriver med egna intressanta reflexioner (Hahahahasse).
Någon har gett mig inspiration att leta "ny" musik och att skalda i dennes blogg (Badaren) och
flera har berömt mina kattbilder (mysan).
Några skickar några vänliga ord
på vägen som gör mig glad (Crazy Yoda, evasister, Quilin, Bo och många fler).
Och så har vi dessa mest flitiga, tappra, som har gett mig både med- och mothugg, fast oftast medhugg, och som gör bloggandet till en liten fest för det mesta. Ja, ni som har varit med från start (nästan) är
Lisa (god vän utanför och innanför space),
Kär-stin (likaså god vän, med egen toppblogg),
Beji (musikalisk sparringpartner och har alltid ett vänligt ord på vägen)
och sist men inte minst…
 Aniara. Hon har kommenterat snart sagt varenda bloggpost. Alltid "here, there and everywhere", men utan att för den skull låta det gå rutin i det hela(inte som jag kan märka, i alla fall) ! + en grymt bra egen bloggsida.
Here is for you !
 
PS Till alla er som känner er bortglömda: Skriv gärna och påminn mig, så blir jag glad igen. Och en extra ros till er, för säkerhets skull ! DS

9 kommentarer

Under Tid

24 december, 2005 · 16:43

God Jul !

God Jul ! Som sagt var….
 
(Oss emellan sagt..för att få tag på en gran fick jag hugga mig en och då måste jag ju bli en skogshuggarflicka. Och kan Aniara ha flera alter egon, så…Hade jag verkligen blivit katt hade jag väl hetat "Miss Milla", men nu fick det bli
"Miss Hugg" och till julbordet blir det "Miss Tugg"…)
Ha det gott !
 
Det bästa vi har sätter vi på bordet !
 
 

 

 

3 kommentarer

Under Tid

21 december, 2005 · 17:02

Jullov !

 
Jullov !
 
Ja, nu är det nu igen !
Vi ska fira och vila och se på TV och gå på bio och äta och må gott hela "Familjen Katt" härhemma, i flera veckor…och det finns inget bättre än den första dagen på det nya livet, så det är bara att njuta fullt ut !
 
 
Men FYYYY  Migrationsverket !!!!!
 
Hur kan man fira andra människors olyckor ?
 
 
 
God Jul och ett riktigt Gott nytt år önskar alla vi, alla er därute i mörkret !
 
 

8 kommentarer

Under Tid

18 november, 2005 · 16:40

Vitt på taken…

Så har tiden återigen tickat på…Aggressioner eller ej, men det här med idrott är dubbelt. Å ena sidan förenande av människor från skilda delar av världen i klubblag där skicklighet och pengar styr verksamheten och å andra sidan landslagsspel där idealism, ära och nationalism står högst på dagordningen. Men landslagen kan aldrig köpa loss sina spelare från de rika klubbarna utan bara vädja till allas goda vilja. Att ge sig ut och "kriga" (?) för sitt land och kanske riskera sitt framtida jobb i den eftertraktade klubben eller lyda order från arbetsgivaren och bli kallad svikare av sina landsmän. Visst blir vi stolta när Zlatan gör mål  för Sverige men egentligen värmer det lika mycket när de svenska pojkarna vinner ära och berömmelse ute i världen fast de bara spelar för sitt lag. Det här med landslag kanske snart är passé. Eller rättare sagt: Har det någon betydelse ? Vem eller vilka är det egentligen vi hejar på ? Vi svenskar hejar väl snart lika mycket på Englands fotbollslag som på vårt eget, tack vare Svennis. Det finns vissa fotbollsspelare som byter sitt medlemsskap från ett land till ett annat för att få chansen att spela med i ett VM eftersom det första medlemslandets landslag har för många bra fotbollsspelare.
Bör vi verkligen hetsa så mycket kring landslagsspelet ? Se på Turkiet och Schweiz ! Ju mer det haussas upp kring detta VM-slutspel, desto mer våld…eller ? Eller är det tillhörigheten eller bristen på densamma som är grundorsaken ? Att inte få vara med. Antingen jag är turk eller svensk är det en skam att bli degraderad  och inte höra till eliten. Precis som i det övriga samhället. Precis som i Frankrike. Apropå…
 
Det finns en kvinna med algerisk bakgrund i Frankrike (kommer inte ihåg vad hon heter) som hävdar att det alls icke har med fattigdomen i förorterna att göra att bråket har uppstått.  Det har med den patriarkala strukturen i de nordafrikanska invandrarnas familjer att göra. Det är de unga männen som är ute och härjar och bränner bilar i ren frustration över att de inte kan behålla sin makt i familjen när tjejerna (systrarna) vill och kan närma sig det franska samhället. De unga männen står kvar och stampar i den konservativa traditionen men de unga kvinnorna vill utvecklas, utbilda sig och få ett eget liv.
 
Intressant, tycker jag. Det finns som bekant inga enkla sanningar.
 
Det enda enkla och sanna just nu är att det är helg och att det ligger ett litet tunt vitt täcke på taken här mittemot. Trots denna kyla har jag cyklat till jobbet idag. Ville inte riskera att brist på tunnelbanetåg, på grund av strejk, skulle hindra mig från att komma i tid till jobbet, vilket jag nästan inte gjorde ändå…Men det är en annan femma !
Ha det gott ! Och lyssna !

6 kommentarer

Under Tid

4 november, 2005 · 21:44

Minns i November…

Så var det tid för båtupptagning och plantering av fådd ros, inplockning av trädgårdsmöbler….Är det verkligen slut nu ? Rosen mot husväggen (se bild) tycker inte det, men kom igen om en månad. Det ska visst bli arktisk kyla i vinter. Tro det ?

Än så länge cyklas det dock och mitt regnställ som jag fick i födelsedagspresent av sambon funkar perfekt.

Vad mer ?

Vi har fått nya grannar..Katterna älskar kartongerna efter deras nya möbler och datorer som står ute på "svalen", som man säger i Göteborg.

Egentligen har jag inget vettigt att säga, utom att jag lever och har hälsan, trots ytterligare en hektisk vecka på jobbet. Konstigt…Ändå är det novemberlov, men vi har haft studiedagar och skolutvecklingsgrupparbeten. Och så lite Halloweenfirande med barnen på fritids (ja, just…ni hörde rätt….vi jobbar faktiskt med barn på skolorna fortfarande, inte bara papper och planeringar). Jag har hört att det ursprungligen var en irländsk sed ,så lite irländsk whiskey passade bra att fira med på hemmaplan, sen.

Och idag fick huvudet ligga på sné, tack vare det, men lite får man offra.

 Har lånat hem en videokamera i helgen så nu blir det leka av med snygga vinklar och videoredigeringsprogram. Man ska inte sluta leka ens som 50+, då kan man stagnera alldeles och de gråa hår som redan har visat sig verkar mer än rättvist välplacerade.

Och katterna får båda huvudrollerna. De har förmånen att åldras med grace. De vet inte hur priviligierade de är…

Tillbaka till filmstudion, således…

7 kommentarer

Under Tid