Att följa med i strömmen. Ni vet….flow? Allt det där som gör att det känns som om man rider på en våg som gör att man liksom flyger fram. Är det bara som det ser ut? Egentligen har vi ingen koll på någonting. Men vi ger sken av att glassa fram, ständigt på topp. Somliga har nog den sortens flyt. Läser om Steve Jobs, skaparen av den heliga ”mac-graalen”. Nog var han säkert genialisk och kreativ på många sätt, men innebär det då att han har rätt att vara en skitstövel som chef? Förlåter ”flytet” allt? Får lite samma känsla som inför Wikileaks-fenomenet. En man ligger bakom ett fantastiskt fenomen eller upptäckt eller scoop eller vad man ska kalla det. Och upp till denne mans försvar träder en sektliknande försvarsmur. Människor beundrar och vallfärdar som man förr gjorde till övernaturliga platser och helgonliknande figurer. När nu Steve Jobs inte längre lever är det naturligtvis sorgligt för närmast anhöriga.
Men när folk upphöjer hans ganska kloka men rätt alldagliga sentenser till några slags bibelcitat, så här i efterhand, frigörs obehagliga associationer ur mitt inre.
Jag skulle förstå den sortens beundran mer om det gällde en riktig frihetshjälte – en som kämpar mot övermakt, korruption, våld och krig – men detta … Det enda fria med honom var väl det fria företagandet som har skänkt honom pengar och oss andra mycket glädje, men knappast frihet. Snarare tycks alla som har fastnat för produkterna från hans företag ha fastnat själva i den smeten rätt rejält. Såväl andligt som fysiskt.
Man ser inte varann i ögonen längre när man bedyrar sin kärlek till en annan – man ser in i sin i-phone med ett outgrundligt ansiktsuttryck för att man inte hittar sin rätta app som man behöver för att skicka ”det rätta” till ”den rätta”. Den slags frihet som befriar oss från ”Närkontakt av tredje graden”….
PS Hoppas nu inte att jag får en massa hatbrev från alla beundrare. Det är inte Steve Jobs jag är ute efter – det är hans beundrare! 😉 DS
Time in Stockholm 
Tid 