Duellen

I duellen mellan sport och kultur avgår kulturen med seger, som vanligt…
Att jag aldrig lär mig ?
Visst är det stor spänning för stunden och visst är det roligt med till synes intelligenta passningar. Jag är verkligen intresserad av att titta på alla möjliga sporter och idrotter och finner stort nöje i det. Ibland blir det så spännande för mig att jag knappt törs befinna mig i rummet. När Carolina Klüft skulle göra sitt tredje hopp i längd för några år sedan gick jag ut ur rummet och mådde nästan illa av spänning. Och visst är det kul när hon inte gör övertramp utan istället gör ett rekordhopp. Det verkar nästan regisserat men är det inte och just därför så spännande. Det är väl därför man sitter där timme ut och timme in och glor…för att man inte vet hur det ska sluta. Men tänk så mycket tid det går åt….spänning, jovisst och ibland nästan en skönhetsupplevelse…men problemet är hur det känns efteråt…..
(Fast ännu konstigare är det egentligen att man alltid förutsätts vilja titta på en massa mord på TV på somrarna, och dessutom kallar man det för mysig TV-kväll ?!  Ännu konstigare är det ju att man nästan alltid vet hur det ska sluta och vem som är mördaren, men kallar det trots det för spännande TV-underhållning….?)
Tomhet !
Som övergår i en irritation. Varför sitter jag här och tittar och slösar tid på något som jag har sett hundra gånger tidigare ? Hur många hörnor och frisparkar ska jag behöva se i mitt liv innan jag fattar att det är spilld tid ?
Jo, det är det här med lagspelet och passningarna och målen…det ena är aldrig det andra likt. Visst är det roligt och visst måste en del få ägna sina liv åt det, men varför ska just jag ägna så mycket tid åt att glo på det ?
Och känsla av nederlag och att inte duga något till…som alltid följer med på köpet i alla tävlingar. Det finns ju alltid en eller flera förlorare. När det gäller landskamper är det ett helt folk som känner sig värdelöst. Hur kunde vi någonsin tro att lilla Sverige skulle kunna utmana ….osv ? Jantelagen griper tag om svenska folket mer än vi förtjänar. Och det är klart att det skulle straffa sig att Zlatan slog sig för bröstet och uttalade orden om att Sverige skulle vinna VM ! Så säger man bara inte. Nu får vi stå där med skammen. Henke gjorde stor succé i sin sista match i Barcelona, men bara någon månad senare anses han vara för gammal och inte längre den världsspelare som han egentligen är. För att han råkade missa fel straffspark…när han skulle försvara vårt land. Så typiskt ! Hur kunde vi tro att våra stjärnor skulle kunna vinna över några andra stjärnor…vi som i grund och botten inte duger något till…
 
Nej, det finns inte så mycket uppbyggliga känslor i de här sammanhangen. Även de lag som vinner och de nationer som står bakom, upplever en känsla av tomhet och sorg efteråt. Som efter en stor fest som man har arrangerat men knappt har hunnit delta i för alla gäster kom på en gång och själv stod man i köket. Så mycket ståhej och sen är allt över och man måste börja om från början igen. Frankrike som har vunnit VM och EM måste hela tiden bevisa att de är mästare och får inget gratis. In på plan och spring, bara….till vilken nytta ? Att göra mål, jovisst…men finns det egentligen något mål och någon mening med att vinna eller försvinna ?
Och att göra vissa lag och nationer till vinnare och andra till förlorare ? Ja, det är ju bättre än krig, men även idrottsmän blir skadade och vissa lag är dömda på förhand att förlora.
 
Efter gårdagens match mot Tyskland tittade vi på Önskekonserten från Skansen, med Radioorkestern och Radiokören. Och ingen tävling !!! Yippiee ! Jo, alltså…en liten en. Det visade sig att Mozart hade vunnit någon slags publikröstning, men där tror jag ingen annan kompositör kunde känna sig särskilt ledsen eller orättvist behandlad. Man tilläts lyssna på musik utan att behöva ringa en massa telefonnummer och rösta på bästa artist eller musikstycke. (fast det hade visst röstats och önskats i förväg…men då var det ju utanför rutan s.a.s.) Det var bara att luta sig tillbaka och lyssna och njuta. Så skönt och avkopplande…
Att ingen har kommit på det förut, höll jag på att säga. Om man inte tvingas välja mellan svart eller vitt upptäcker man nämligen alla nyanser i färgspektrat och så mycket  fylligare  innehåll det blir ! Har ni tänkt på det ? Tänk om det skulle bli samma rusning efter biljetter när danskompaniet Bounce gör sin föreställning  "Gökboet" på Dansens hus som när Fotbollslandslaget spelar  på Råsunda…och tänk så mycket gladare alla blir efteråt, när alla vinner  en bra föreställning och ingen förlorar en dålig match !
 Men varför har då inte jag sett den där föreställningen med Bounce….?
 
Bra fråga ! Å andra sidan har jag inte varit på Råsunda heller. Om nu det kan vara till någon tröst ?
 
Hej hopp !
Ut i skogen ska vi gå…..

4 kommentarer

Under idrott och dans

4 svar till “Duellen

  1. Unknown

    Ville bara säga hej att nu är jag tillbaks. Tack för dina försök att hjälpa en obildbar. Måste bara få ordning på min dator först. Läser din blogg senare. Var så stressad före midsommar.
    Kramelikram
     

    Gilla

  2. K

    Schyssta Sörmlandsbilder!
    Tycker jag känner igen mig på nåt sätt…?
     

    Gilla

  3. Aniara

    Det där med tomheten efteråt har du så rätt i, har inte riktigt tänkt på det tidigare.
    För ja, både fall laget du håller på vinner eller försvinner, så blir det lite av ett antiklimax när det hela är över.
    Och visst sjuttsingen är det patetiskt hur det skall letas syndabockar och rullas huvuden efter att "äventyret" är.
    Att alla plötsligt är urkassa.
    Sverige vinna VM . . .. hm, tycker inte direkt är jantelagen som "säger" att det inte skulle gå utan mer sunt förnuft. Vi är faktiskt ett pytteland och väl väldigt duktiga i t ex fotboll med tanke på det?
    Att ens ta sig till VM måste väl nästan räknas om en bedrift?
    Vad vet jag, vad vet jag.
     
    Fina midsommarbilder!
     
     

    Gilla

  4. Anna-Lys

     
    Jag tittar inte alls på sport på TV, känns för artificiellt för mig. Däremot sportar jag och även tävlar om det slulle gå så långt (täcvlade i sim looooong time ago). På ålderns höst gäller fiske, simning, volleyboll, brännboll, hiking, squash etc
    Men jag tittar gärna på en NHL-matsch IRL.
    Dock lekte jag med tanken att pröva ditt resonemang inom vanligt vardagsliv och arbetsliv …. faktum var att det höll även där. Samma tomhet uppstår när ett projekt är klart, eller en stor fest 😀
     
    *kram*
     
    Anna-Lys
     
     

    Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.