en liten dikt

Börjar leta efter gamla dokument bland mina gömmor och hittar det jag inte söker…så här hoppade en liten dikt upp på skärmen.

Skrev den visst på landet på sommaren, men ..jaja…”får duga, får duga , får duga”, som Hasse Alfredsson sa.

Tack ska jag ha !

  

Nu är det väldigt stilla,                           

på marken, överallt.

I dimman skyms det lilla

Vattnet simmar kallt.

 

Den mörka  skogen   sväljer                                             

ett ljus där över sjön,

där storloms flöjtton täljer

en rördroms tomma bön.

 

 

I mjölke värmes natt,                         

och tallkronans kontur

famlande i svart,

blir snart en blek figur.

 

 

Nu syns allt vilt så upplöst,

vimmelkantigt bortfört,

av mjuka vinklars hesa röst.

Vi lyssnar in vad ingen hört.

 

 

 I dimman trivs jag bäst.

Den verkar så vilset vag

och vilsamt svag.

Den känns nästan som jag.

  

  

 

 

10 kommentarer

Filed under Djur & Natur

10 responses to “en liten dikt

  1. Unknown

    Vi har väl lite själarnas sympati. Jag lade också in en dikt igår, fast den var inte skriven av mig utan av Fröding och jag tror ingen förstår den utom jag själv som jag känner det just nu. Alla dagar  är inte glada och jag tror att de som älskar musik och  dans har ett
    känsligt sinnelag. Sådana där vinglas har jag oxå på landet.
    Skönt att det är februari.

  2. CrazyYoda

    …Hmm!?!
     
    Du hittade möjligt-vis inte där ibland gömmorna…några…hmm… "dokument" om våra numera bort-sprungna klassiska kompositörer???
    Nää…tänkte väl det! 😉
    Ville med detta bara göra eder uppmärksam på att "gula sidorna" finns numera…även på mitt Spaces!!! 
    (ja…egentligen inte bara numera…för de har ju alltid funnits där…så…var inte rädd för att klicka på dem…de bits inte…fniss!)
     
    Tjingeling…
     
    Ps. Fin skymnings-dikt…bra rhym i den…och bilderna passade ljuvligt bra in i sammanhanget! =)
     
     
     

  3. Eric

    Fint
    Hur var det dom sjöng
    I går hippie
    I dagvag

  4. Gun

    Och när fullmånen lyser som ikväll – då är längtar man alldeles särskilt till landet…

  5. tg

    Är du en smygande katt…där i dimman…Låter dig smekas av det frostiga diset…Vag kan tänkas du är men inte svag…Du har det…Kram och trevlig helg/tg

  6. Unknown

    Aaah, den gillar jag. Du är duktig.Trevlig helg!/Rob

  7. K

    Tack för dikten.
    Nu har jag sett dig också!
    Fin dikt!

  8. Alistriona

    …Mmmm…dikter kan säja mycket..eller "inget"…men de berör alltid på nåt sätt…letar sig in..och rör vid något..brukar skriva mycket själv..för att få "ut känslorna"….och våga "ta på dem"…känna dem…hoppas att du har det bra min vän…för jag känner att jag är påväg.."åter"…*kram*

  9. Aniara

    " . . så vilset vag och vilsamt svag . . ."aaah, och orden faller på plats!
    =)

  10. Eva

    Det var en jättefin dikt, man såg naturen framför sig, det kändes som en skymning, en sommarnatt. Väldigt snyggt.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s