Fram och baksida

 
Det finns en fram och baksida med allt.  Barndom och minnen man har är förknippade med mycket känslor, ibland positiva och ibland orkar i alla fall inte jag tänka på saken. Visst kan ens barndom och ens tidiga upplevelser påverka hur det fortsatta livet framskrider.
Jag har ju ältat det både med mig själv och med andra de senaste halvåret men till slut känns det lite som att idissla. Kanske är det sant allt jag skriver och tänker, men kanske blir det en självuppfyllande profetia, och också dessa tankar kan bilda nya dåliga mönster i själva tänkandet som kan vara nog så svåra att bryta.
Och det finns ju en fram och baksida med allt. Lika stolt som jag kan vara över mina föräldrar som liksom aldrig ger upp, som är glada utan att vara malliga över sina barn och som är med på noterna i det mesta (utom datorer och sånt) och som inte "ger upp" (förrän möjligen just i år), som har brytt sig om sina barn och som alltid har funnits där när de ska, i princip…lika trött kan jag vara på att aldrig få ett ord med i laget eller att känna mig som en i flocken, att aldrig bli riktigt  vuxen…fast jag tror att det är mina hjärnspöken, ett mantra som jag upprepar och upprepar…"Herregud, väx upp !" tänker jag.
Med anledning av min pappas 95-årsdag idag var vi, delar av släkten som är här ute på landet, iväg till bygdens krog för att fira. För första gången orkar inte mamma ställa till med kalas och pappa har ju gjort det högst motvilligt de senaste åren. Men de blev glada för turen och den fina utsikten på restauranten.
Att vara vuxen togs upp under kvällens lopp eftersom vi var tre olika generationer med. Min brorsson berättade om en kompis till honom som hade missat ett plan från Thailand och som hade glömt sitt pass och alla möjliga eländigheter hade drabbat honom. En kompis till honom hörde sig för efter några dagar om hur det hade gått….om han hade hört med resebyrån eller försäkringsbolaget, om han hade fått någon ny biljett..
"Nej, jag ringde mamma så hon fixade det där…"
 
Och tja…då tänkte jag att jovisst…jag är nog vuxen, för ringa mamma skulle jag i alla fall inte göra i det läget"…
Hmmm. Allt är relativt !
Och mina föräldrar är ju ändå mina favoritföräldrar och de enda föräldrar jag har och tänk vad tråkigt det skulle vara utan. Vad skulle då vi syskon ha att diskutera ? Inte heller skulle jag vilja byta ut dom mot några andra …
 
Så även om man säger så käckt i arbetslivet att "ingen människa är oersättlig" så skulle jag nog vilja påstå att jo, mina föräldrar är oersättliga, både "fram och bak".
 
För övrigt har min pappa på allvar först i år tänkt gå i pension "på riktigt", och mamma tror nog inte att hon kommer att köra bil mer….
Och det är bara fem år kvar till hundra…..då kanske han faktiskt har gjort slag i saken och slutat jobba 😉
 

9 kommentarer

Filed under Mänskligt

9 responses to “Fram och baksida

  1. tg

    Att vara vuxen är att ha barnasinnet kvar … vara nyfiken på vad som döljer sig bakom nästa hörn.
    Själv blev jag tvungen att bli vuxen och ta ansvar för mina handlingar i tidig ålder men det är en annan historia.
    Klart att ens föräldrar är oersättliga, detta oavsett deras hälsostatus.
    ……
    Här sitter jag och drömmer … måste rusa ner i tvättstugan …
     
    ~i~ Kram ~i~

  2. Aniara

    Inte ringa sin mamma och be henne fixa det hela?
    He, där kom beviset på att unge Herr Son INTE är riktigt vuxen än – fast han nog tycker det själv.
    Å andra sidan tycks det bli lite längre mellan gångerna, lite försöker han faktiskt själv numera. Vill väl inte få sig en föreläsing kanske.
    😉
    Och ja, de föräldrar man har, de har man ju liksom.
    Och oavsett så saknar man väl dem när de försvinner, de allra flesta i vart fall.
    Och försvinna kan de göra fortare än man trott. =(
    Ja, ja.
    Pensionering?
    Ja, på tiden skulle jag vilja säga . ..
    he!
    =)

  3. K

     Åh – din pappa blev 95 idag… du måste hälsa och gratulera!
    Låter mysigt att gå på skärgårdskrog.
    Vi har hängt en del framför tv´n med anledning av IB´s bortgång.

  4. Unknown

     Min tanke var när jag miste min mamma…………….nu finns det ingen längre som bryr sig om hur det går för mig i livet. Jag  kände
    hela tiden att hon tänkte på mig, fastän sjuk och eländig. Det känns som en trygghet när man har föräldrarna  kvar. Relationerna till andra människor kan aldrig bli som med föräldrarna.  Ingen gläds över barns framgångar som ex en mor och ingen kan förlåta och
    ha överseende.  Där finns aldrig avund eller missundsamhet som det lätt kan bli med andra vänner. 
    Jag kände en stor ensamhet när min mor dog och ända hade jag fått klara mig själv från tidig barndom. Sönerna ringer och rådfrågar mig ff, specielt den äldsta. Så länge man är något så när klar i knoppen gör de nog det.
    Kram
     
     

  5. Åsa

    Jag frågade min mamma för ett antal år sedan: När börjar man känna sig riktigt vuxen? Mamma som då åtminstone var drygt 50 tittade förvånat på mig och svarade: Ja jag vet inte! Vi väntar fortfarande på svaret på den frågan…:o) 

  6. Hehe. Man idisslar tills man blir trött på sig själv, sväljer och förbränner och går vidare.. Börjar om. Jaja. Bara man har roligt emellanåt :)Vilka krutföräldrar du har! 🙂

  7. Eva

    Hm… jag är väl inte vuxen då, för det händer titt som tätt att jag får ta tilll mina föräldrar när det kniper, när maten som jag lagar går åt skogen ringer jag alltid mamma och skriker \’vad gör jag?\’ och när pengarna tar slut lånar jag av dem…. jag sa det till Mikael så sent som i dag (elller om det var igår) att tänk när vi är äldsta generationen och folk väntar sig att vi ska fixa allt i slutänden. Måste vi bli vuxna då? Den dagen den sorgen, fast jag tror inte jag har vuxengenerna riktigt… 

  8. tg

    Hej hopp! 
    Trevlig helg!!!

  9. Unknown

    När jag ändå är här kan jag slänga till en kommentar och önska dig en trevlig helg…………….. fastän de inte var någon ny blogg.:)
    kram

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s