Egen Gruva och andras…även jag har en…

 

Nå, hur gick det då ?

 

Min första arbetsdag var igår. Två timmar med tolv (två var sjuka för dagen) gulliga och livliga barn. Min handledare försäkrade att hon aldrig haft så livliga (och ibland för livliga) barn i en 6-årsgrupp. För min del har det nog hört snarare till regel än undantag. Men de var charmiga, trevliga och gulliga. Trots att de var lite busiga på samlingen gick det att fånga koncentrationen hos dem. Personligen övade jag på att vara “lay-back”, att inte ta för mycket ansvar utan att bara vara jag i största allmänhet. Det gick riktigt bra. Jag fick inga “allergiska utslag” av barnen 😉 som jag befarat utan kunde ägna mig åt att lära mig barnens namn. Då fick jag användning för filmfunktionen i min kamera. Smart faktiskt. Redan under “inspelningsfasen” lärde jag mig namnen.

“Learning by doing” ! Det slår aldrig fel.

Och inte heller blev jag hyperstressad innan jag kom iväg på morgonen. Dessutom var jag en kvart för tidig !

Det kanske blir folk av mig också så småningom.

Och det nästan mest komiska i det hela, var att jag tänkte efter de två timmarna: “Vajert, imorgon är jag ledig !” Efter ett halvårs sjukskrivning kändes plötsligt en ledig dag väldigt värdefull och välförtjänt…..Tänk va ?

Men det är ju också det att mina tankar på de lediga dagarna nu har en viss målinriktning. Jag har nu fokus på ett “visst projekt” som jag ju har antytt tidigare. Efter att i helgen ha spånat lite med några vänner och släktingar känns det hela bara än mer angeläget och jag tycker plötsligt att den tid jag förut har “slösat” bort här i min ensamhet vid datorn under året, är guld värd. Ja, för annars hade jag ju bara stretat på i samma gamla hjulspår utan mål och mening. Men också detta tidigare stretande visar sig ha betydelse i det här fallet…..

Nå, vad kan det vara, vad kan det vara ?

Som de ser ut nu, lutar det åt någon form av eget företagande….jag som alltid har varit en “statens slav” och har trivts med det, ju. Gammal vänstermännniska som jag är. Och bekväm…..men i det här fallet….kanske skulle jag slå mig ihop med någon likasinnad ? Återstår att se….

Det mest intressanta är ju att det i min hjärna redan är klart, fast jag inte har formulerat själva innehållet utan mest formen, för mig själv.

Och för att inte göra er helgalna av nyfikenhet så….vissa nycklar och koder kan jag ge

Ah, det här kan ju utveckla sig till rena  “Da vinci-koden” vad det lider….fast jag lovar…det är ingen thriller, ingen deckare, och ingen bok överhuvudtaget.

Det handlar om utbildning av andra pedagoger, om en pedagogisk metod enligt Dalcroze där kroppen är både instrumentet och vägen till kunskap. Inget nytt i sig. Hans teorier var nya vid förra sekelskiftet, men det handlar om att förnya alla metoder och också integrering med andra ämnesområden….och det är i dom markerna jag är ute och tassar och tror mig ha funnit ett “koncept”, anpassat till nutid, och riktat till dem som behöver en hjälp och ett sätt att använda sig av denna metod vid kunskapsinlärning utan att för den skull behöva vara proffs….(ja, man kan till och med vara tondöv !) För det är kunskapsinriktat, och vad passar väl bättre i den skola som ska komma, enligt regerande politiker ? Men formen för inlärning och sättet att möta barnens alla behov redan i förskoleklassen (6-års) är en otroligt eftersatt del i skolans verksamhet.  6-årsverksamheten tillkom ju inte på 90-talet av pedagogiska skäl utan av rent ekonomiska. Och alltså är det fortfarande ingen som riktigt kan svara på vad målet för 6-årsverksamheten kan vara. Då som nu handlar det mest om att skyffla ihop så många barn som möjligt på minsta möjliga yta, och det var väl inte riktigt försvarbart att göra det på dagis förr i världen….men i skolan….då kan man kalla det för en klass och en klass kan bestå av rejält många fler barn än en avdelning på dagis, eller förskolan som det numer heter. Och förskolemetodiken skulle på det sättet på ett naturligt sätt komma in i skolan, i och med att en förskollärare skulle anställas för att ta hand om dessa barn. Verksamhetens innehåll ?

Nja, skolan hade ingen aning i början, även om förskolan kanske hade det, men de tillfrågades inte särskilt mycket, utan nu gällde det att bara få verksamheten att funka. Sen spelade egentligen inte innehållet någon större roll. Och förskolepedagogiken ? Vad hände med den ? Eftersom det oftast finns bara en eller ett par förskollärare på en skola, kan de känna sig ganska mycket mittemellan skola och fritids och egentligen inte tillhörande någon av dem. Ingen direkt att diskutera pedagogiska idéer med och heller ingen tid till det om det vore så att det fanns någon. Så vad förskollärarna i skolan har fått göra är att gå på eget förstånd, egen rutin, en snabbt hoprafsad planering och eget material eller inköpta skolböcker som är inriktade på att sitta still, rita och fylla i färger, och följa färdiga mallar (inget fel som komplement, men en lärobok kan aldrig ersätta en pedagogik) och försöka få det att stämma med skolans (läs lärarnas) profil, pedagogik, teman och lokaler. Och *poof* förskoleklassens metodik och pedagogik gick upp i rök i organisationen….

Och alltså kommer då moivoila, alias millroll som en räddande ängel, som en hjälp till självhjälp…..Ni kan kalla mig “Florence”, hädanefter….=)

Och nu återstår bara en sak ! Själva innehållet…..;-) Men det anknyter till det jag började med….”Learning by doing”….

Återkommer till det också, vilket år som helst…

Men grejen är att jag förhoppningsvis kommer att kunna prova och testa materialet under höstens och ev. vårens gång.

Så….dags att börja göra nu då ? Jag har redan börjat kan jag avslöja, men jag har också redan hunnit tänka om tre gånger, minst…..så nu ska jag tänka om en fjärde…..1, 2, 3, på det fjärde ska det ske…..

5 kommentarer

Filed under Musik

5 responses to “Egen Gruva och andras…även jag har en…

  1. Benedictus

     Hej där millwall (som Google föreslår att du heter om man slår in ditt namn för en sökning 😉 Slår och slår förresten, kanske man inte gör, skriver in, eller typar, eller tangenterar eller nåt… Jag har blivit lite ringrostig på det svenska språket tror jag; har varit utomlands en längre tid nu på olika uppdrag; fast nu är jag hemma igen som du ser, eller det gör du väl egentligen inte. Svårt att se var någon är eller vem någon är här på nätet, det är kanske en del av det fiffiga med det hela. Kommer plötsligt att tänka på Millhouse i Simpsons också apropå millwall, men jag vet inte vad jag skall skriva om det. Det var länge sedan vi språkades vid i vilket fall. Jag har ju försökt att få dig intresserad av ett gemensamt projekt tidigare, och nu ser jag att du har kommit på ett alldeles eget och att du dessutom funderar på att kanske slå dig ihop med någon. Vem skulle passa bättre till detta än jag, mannen som är full av idéer och erfarenhet och mycket annat också för den delen. Jag tror att jag skulle kunna hjälpa dig att få detta att lyfta till oanade höjder och bli till något riktigt bra. Jag kommer de närmsta veckorna att vara i Stockholm på måndagar och tisdagar, så denna gången MÅSTE vi ju bara träffas för att snacka ihop oss om det här. Jag är eld och lågor nu, känner du det. Hör av dig kära vän. Jag känner på mig att vi skulle få ett mycket bra samarbete. Du verkar både trevlig och snäll och dessutom musikalisk. Förresten noterade jag att jag var först med att kommentera här. Det verkar ju vara viktigt i vissa bloggkretsar. 😉
     
    Albert
     

  2. Unknown

     Learning by doing känner jag igen från rytmikfröken som sonen gick hos vid 5- 6-årsåldern. Det var på 60-talet.  Jag trodde att det ingick i undervisningen vid kommunala musikskolan. Han fick testas och gick 2 år i rytmik innan han fick börja med att lära noter och piano.
     Minns oxå  en lärare från sydamerika som jag hade i spanska som hela tiden lär oss utföra praktiska övningar och vilket gjorde att
     jag lärde mig mera av honom än av någon annan i samma ämne…….Är det något sådant du har tänkt dig eller är jag ute och cyklar?
    Lycka till med återgång till arbetslivet.

  3. tg

    fasiken också … har svårt att komma ner i barnstolen …
    ta bort cykelstället … räta ut trottoaren … genast ..!

  4. Eva

    En förskola i en gruva? Och när ni gick dit så sjöng ni: Hej hå hej hå hej hå, vi till vår gruva gå….
     
    Du ska lära de som ska lära barnen det de ska lära sig alltså? Det är svårt det där med pedagogik och olika metoder. Alla säger att det är mycket bättre med grupparbeten och att barnen inte ska sitta still och läsa och räkna ur en bok. Men jag kan ledigt säga att det jag lärde mig i skolan lärde jag mig de få gånger vi satt ner i lugn och ro var och en för sig. Alla de där hafsiga grupparbetena som bara blev massa bråk och prat och resulterade i ett färglatt papper i A3 format med diverse handskriven (avskriven ur bok) info om stenåldern eller Afrika eller Rökningens faror som sedan sattes upp i korridoren för att rivas sönder tio minuter senare av passerande slynglar, de tog bara tid och kraft och det enda man (jag) lärde mig var att om jag skulle få något ordentligt gjort fick jag göra det själv… Kanske fungerar grupparbeten bättre på en del barn, sämre på andra… Barn är väldigt väldigt olika… 

  5. Henrik

    Hejhej! Det låter som att du är i en intressant fas i ditt liv och att du fått en nystart. Att du brinner för ditt nya värv är roligt att läsa!
     
    Jag har bara flyttat inom den stad jag bott i de senaste åren, Växjö (med undantag för en fyramånaderssväng till Åbo). Inte vet jag hur klokt det är att bo här eller hur länge jag blir kvar. Men åtminstone har jag ett varaktigt tak över huvudet.
     
    Lev väl/Hasse

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s