Första..

 
Idag är det första dagen i vår gamla hiss nya liv. Vi kunde ta den ner redan i morse då vi mötte hisskillen utanför som sa åt oss att prova. Vi frågade om någon annan hade testat den redan och det kunde han lova, att vi skulle inte bli de första….Och nu har jag nog byggt upp det här så ni tror att det ska hända något ruskigt, eller spännande. Men….inget mer kan rapporteras än att en innerdörr och nya knappar hade monterats in. Och faktiskt gick den tystare också! Så roligare än så var det ju inte. Men..ett litet steg för mänskligheten…eller snarare inget steg alls för nån. Inte ett trappsteg ens en gång. Särskilt inte för oss.  Men vi blev glada hur som helst, även om jag har vant mig vid gratismotionen rätt rejält. Och nyttigt är det också.
 
 
Kan behövas…ikväll ska jag och min bättre hälft fira ett 25-årigt förhållandes tillblivelse. Passande väderlek att sitta ute och svärma i på någon Lady och Lufsen-restaurant, eller nåt. 27 grader och sol. Som det var då…=) Kärlek kan ju ibland kosta. Och kosta på. Vi behövde inte betala något högt pris för vår. 1000 spänn i telefonräkningar + lite till i tågresor eftersom vi bodde i olika städer. Det var visserligen kostsamt för en fattig student, men det fick det vara värt, med tanke på vad tåligt det har varit. Och kärt, redan från början.
 
 
I morgon börjar EuroPride i Stockholm och jag tänker därför extra på dom som har betalat sin kärlek med sitt liv. Ett sådant pris ska ingen behöva betala för sin kärlek och för att få vara den man är. Tusentals människor reser hit under den här veckan för att få känna respekt för just det. Många riskerar fängelse eller just döden i sina hemländer, men jag önskar verkligen att deras mod att ändå stå för sin kärlek ska betalas rikligt här i vårt förhoppningsvis fördomsfria och öppna samhälle. Och att deras känslor bara får ta Katarinahissen upp och inte ner till nån himla bussplan i underjorden.
 
 
Jag menar…Vi snackar ju ändå "Fjollträsk" (som norrlänningarna säger) anno 2008….;-)
 
Och förresten…Inte första, men första dagen på länge, och ytterligare en anledning att glädjas i dag…även utan hiss. Se här! =)
 
 
 

2 kommentarer

Filed under Okategoriserade

2 responses to “Första..

  1. Eric

    GRATTIS!Jag kan bara stoltsera med 23 år.Och Aniara!!! Undrens tid är inte förbi, och jag har också återuppstått.PS Trappträning är grymt bra för benen.

  2. Eva

    Grattis till de tjugofem åren! Jag och Mikael kommer på delad andraplats då för vi har också varit ett par i 23 år. Kul att se att det finns fler långlivade förhållanden, vi verkar vara rätt ovanliga…
     
    Fortsätt du och gå uppför trapporna trots att hissen fungerar, och så ta den ner istället. Så får du behålla motionspassen men skonar knäna.
     
    Och vi säger Fjollträsk vi också….
     
    Och jag har också sett att Aniara är tillbaka. SÅ glad! Så kul, vi pratade (bloggpratade) ju alldeles nyss om det, vad synd det är att det är så många som lagt av.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s