Tillbaka till ruta ett. Undrens tid är inte över. Som om ingen tid har gått, och ändå hade jag inte stått här utan de där åren av utveckling och kriser, harmoni och fullständigt kaos (i mitt inre). Inte hade jag sett det som en möjlighet för bara några år sedan att jobba på fritids, men nu känner jag en otrolig lättnad. Hade jag inte provat det där musiklärarjobbet hade jag förmodligen känt annorlunda. För man måste ju prova sina krafter då och då. Se vad man går för, och inte…
Hur som helst…nu kändes plötsligt den här bloggen lite attraktiv igen. Fick en inbjudan till "spotify", av vännen Berit här på spaces och Facebook, och plötsligt kunde jag börja lyssna på min älsklingsmusik igen. Den brasilianska bossanovan. Och det var också med den musiken jag började, när jag började blogga här. Musiken i min mediaplayer nu är en av de första låtarna jag lyckades lägga in och jag var synnerligen stolt över att ha klarat av allt krångel som var förknippat med det då. Nu finns ju mediaplayern med som alternativ redan, medan man då fick hämta den nånannastans och…
…jag minns faktiskt inte riktigt hur men plötligt funkade det. Det var roligt, och lite pionjäranda över det hela. Vi som bloggade då tog oss lite mer tid åt både våra egna och andras bloggar och hittade skojiga kombinationer ord/bild/musik. Kanske att det nu faktiskt går lite för lätt allting. Fast det ju är pedagogiskt riktigt på ett sätt så finns det å andra sidan inte så mycket man behöver erövra. Med ett klick kan man ju nu flyga över hela världen med "Google Earth" exempelvis.
Och på facebook kan man också nå alla sina vänner och släktingar där i ett huj, men frågan är….?
Når vi verkligen varann lättare och bättre ? Ja, är det något viktigt, kort meddelande så är det ju prakiskt, men vet man att mottagaren verkligen har läst eller blir alla så blasé vad det gäller snabba, korta, viktiga meddelanden så att de ändå tar bort dem eller glömmer bort dem ?
Men nu…efter att ha dödförklarat bloggen en gång tänkte jag utmana mig själv att se till att friskförklara den igen.
"Ty bloggen, det är jag!" ….
…varken mer eller mindre. Inte bara bilder, inte bara musik, inte bara text. Inte bara knyta kontakter och skapa nätverk med korta meddelanden.
Utan "Allt Genast!"….En gång i min ungdom hade jag en knapp på jackan med den texten…. och ja…jag har väl gått i barndom igen, kan tänka….;-)
Time in Stockholm 
Tid 
Blir glad när jag ser att du fortsätter skriva på din blogg! Skulle vilja själv men tiden räcker inte riktigt till, och då är fb iaf ett hyfsat alternativ. En vacker dag ska jag ta nya tag med min blogg jag med! Kramar!
GillaGilla
Tack Åsa! Jag vet hur det är när man är lärare……men ser fram emot den dagen du kommer igen! =)
GillaGilla
Kom rusande!
GillaGilla