Att ta sig tid

 

“Vad bra, nu har vi tid på ditt medarbetarsamtal att prata igenom hur det har varit för dig och hur det ska bli i fortsättningen!”, sa hon….inte. Men hon skrev ett mail och meddelade mig en tid och skrev att eftersom jag hade jobbat så kort tid så behövde vi bara ha en halvtimmes samtal.

“Kort tid” ?  Man upphör aldrig att förvånas. Ja, jag har ju “bara” jobbat i 19 år där….fast det är klart att om jag tar bort de senaste 2 åren så blev det bara 17, och från början var jag ju inte anställd av skolan eftersom det inte var skolan som var arbetsgivare för barnomsorgen, dvs fritids,  på den tiden…men låt oss säga 13-14 år då ?

Som vanligt tog jag det hela med ett skratt……..

Först….Sen infann sig den där känslan som kommer allt oftare. Jag är inte värdig. Mindervärdig. Jag har inte rätt att kräva mer tid, eftersom jag och min nuvarande tjänst är så betydelselös.

Men stopp!

“Jättemagplasket”.

Visserligen bär hon sig illa åt, fast hon menar säkert inte så illa som det låter, men jag måste ju säga ifrån på en gång: “JAG VILL ha mer tid av din tid !”  Hon måste ju få veta, för att kunna agera bättre. Istället skrattar jag bort alltihopa  och därmed  slår det tillbaka på mig själv. Jag anser inte att jag är värd mer tid….eftersom jag inte protesterar mer tydligt.  Och eftersom jag inte förstår att klaga i tid blir jag istället ledsen  och känner mig kränkt  och eftersom jag känner det så,  har jag ännu svårare att uttrycka mig utan att börja gråta. Och vem vill lyssna då ? I det läget kan en rektor eller biträdande sådan bara tänka att “hon har ju varit sjukskriven och deprimerad, inget som vi behöver ta åt oss av.”   

 

Men det vore nog ändå enkelt om det bara var denna epsiod som var anledningen till mitt nuvarande känsloläge.  Då skulle jag veta vad som borde göras. Men nu är det fler saker som triggar igång det sorgliga gråtandet. Det är som om hela jag var en stor duschkabin som ständigt stod och skvalade. Ibland lyckas jag passera strax bredvid utan att få så många droppar på mig, ibland blir jag liksom inknuffad där och blir dyngsur och ibland och för det mesta lyckas jag passera helt obemärkt….alldeles sval och torr och utan skråmor. Men det har kostat på för jag har fått spänna alla muskler, dra in magen och hålla andan för att klara mig.   

Och så har jag hoppats att det ska lyckas imorgon också…         

I mediaplayern en nygammal skapelse hittad i mitt filskafferi…kanske kan passa in i sammanhanget bättre nu, än då det var gjort ?

6 kommentarer

Filed under Tid

6 responses to “Att ta sig tid

  1. Åsa

    Åh vad jag känner igen mig i det där bölandet! Jag är också som en vattenspridare, oavsett om jag är arg, ledsen eller vad det nu må vara. Och nog verkar det som att den här årstiden är lite tung för många av oss, för även om det finns gott om anledningar att vara dyster tycker iaf jag att det är svårare att hantera nu när ljuset är på väg tillbaka. Det är som att nerver och känslospröt ligger utanpå huden och man är så sårbar…

  2. K

    Håller med föregående talare; Nu är en sårbar tid. En övergångstid både i årsvarvet och livsloppet.Själv har jag varit på lönemotiveringssamtal och det är nåt jag absolut HATAR eftersom det river upp min gamla låga självkänsla igen. Jag tjänar kanske sämst på min arbetsplats , men det är dem jag har att jämföra mig med. Jag är minst värd….Men jag inser att denna jämförelse är tokig. Dessutom lever jag i fler liv än arbetsliv och där är min rang kanske annorlunda.

  3. K

    Måste också kommentera låten; cool musik, ovanlig text (lite svår att höra ibland.) Mycket elegant animation . Gillar collagetekniken!Kan inte jag få gå på kurs hos dig?

  4. Millroll

    Tack ska ni ha! Och ja, tack, Kerstin, jag håller gärna i såna kurser fast jag känner att jag behöver gå på kusr själv först…..finns en och annan liten och stor lucka i kunskapen där, som nog måste fyllas igen, men en vacker dag, så….=)

  5. K

    Apropå stolen på mina sida, jag hämtar en till stol så kan du sitta bredvid!Det finns gott om pippi också där.

  6. Gunilla

    Just nu har jag inte mycket att tillföra men brukar läa ditt space och vill bara säga"Du är kreativ och produktiv" Tack och kram//Gunilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s