Rasten, en tidsförtunnare, en blänkare som glimmar till och sedan hastar vidare. Mitt i denna tidsavstickare sitter jag och nyser bort en stunds avskildhet. Kaffet i skolans automat tillfälligt slut och i skoldatorns skärm ett stänk av ljus från överfönstrena. Skulle ha gått ut på promenad, tänker jag, men man hinner knappt få på sig jackan förrän rasten är slut. Bättre då att gå över Västerbron på min riktiga friskvårdskvart i eftermiddag. Tankarna går omkring rastens möjligheter, när det egentligen är just då tankarna ska vila och resten av mig ska gå…..
Men att låta tangentfingrarna gå och låta dem möjliggöra ett blogginlägg kan inte heller vara fel.
Nu är det i alla fall gjort, och rasten är över
Tänk vad tiden går fort när man gör det man inte behöver……