En sån lycklig tid. Att oväntat kunna få en tidig dag och gå hem från jobbet i full vintermundering, men ganska snart känna hur värmen kommer både utifrån och inifrån. Plagg efter plagg åker av och stoppas i fickor och ryggsäck. Tänk att stå barhuvad uppe på Västerbron och nästan svettas i solen.
Nere på isen ser jag en jätteskugga från bron i snön …..
och långt, långt borta ser jag ett igenkännligt torn i Nacka.
Så här ska snö smälta…i solensk sken och inte i regn och blåst.
Går in i Söderhallarna för att se om jag kanske skulle fika på "mitt" gamla favoritfik, dit jag gick varje fredag när jag slutade extra tidigt och satt vid disken och tog min capuccino.
Sen många år tillbaka har caféet blivit hälften så stort, och disken in mot hallarna halverades först och sen togs den bort helt och flyttades upp ovanför och på andra sidan om disken där man handlade. Då slutade jag av olika anledningar att gå dit, men nu blev det ett kärt återseende med de som har stället, ett medelålders par som verkligen blev glada att se mig igen efer alla dessa år. "Ja, det är ju fredag, sa jag"…;-)
"Det känns som om vi blir tio år yngre när du kommer", sa de och strålade ikapp med solen utanför. Själv kände jag minst mig lika glad, ja nästan så glad att jag hade kunnat gråta åt det. Så fantastiskt i denna storstad att känna sig så välkommen på ett café dit så många går varje dag år ut och år in.
"Ses vi igen om 10 år", frågade han när jag gick…"eller kanske redan nästa vecka ?"
"Nej, men om ett par veckor kommer jag nog", sa jag, lyckligt medveten om att då har jag min "heliga" tidiga öppningsfredag. Tänk vad lite som behövs för att livet ska leka, ibland! =)
Time in Stockholm 
Tid 
Fantastiskt att de direkt kände igen dig efter så lång tid! Du måste ha gjort stort intryck på dem! 🙂
GillaGilla
Ja, tack, kanske det …och dom har gjort intryck på mig…;-)
GillaGilla