Vandrar vidare…och funderar över alltings förgänglighet, över allas vår framfart här i livet. Kanske måste den hej- hej- hej-da sig….osv…som Robban sjunger om. Min framfart hejdades i helgen av grym magåkomma med påföljande hög feber och huvudvärk.
Kanske är det också det enda som kan hejda all världens miljöförstöring…en rejäl härdsmälta, eller rotblöta, typ…?
Men då är det förmodligen försent.
Livet är kort, glöm inte bort din enda stund på vår jord…..sjunger jag då.
Kan tas både personligt och allmänmänskligt…
Ha det så länge! 😉
Time in Stockholm 
Tid 
Härliga bilder och den där cappucinon ser god ut =)Jag är faktiskt väldigt glad och tacksam över att du läser och ger kommentarer på min sida.Tack för att du finns här ute i spaces, Camilla.KramSan
GillaGilla
Tack detsamma! Och så mycket intressant och välskriven text ska väl inte stå där helt ensam och obevakad där hos dig ? Fast ibland krymper ju tiden….;-)Vi hörs!Kram, Camilla
GillaGilla
Mycket fina bilder särskilt den grådisiga över Mariaberget. Det är en prisvinnare!
GillaGilla
Tack Kerstin ! =)
GillaGilla