I denna singlande lövs signade högtrycksdag känner jag mig mig lycklig över att ha fått till en vanlig promenad utmed Årstaviken. Det vanligaste vanliga kan kännas så unikt, speciellt när man har en gäst från Kiruna med sig på promenaden. Att visa det som Stockholm är bäst på – natur mitt i storstan en solig höstdag – är lite av en lyx.
Gästen hade dessutom berättat om sitt besök hos ett fadderbarn i Gambia, där en del fattigare familjer inte hade en säng att sova i och en pump på gården där man tvättade sig och även uträttade andra behov, blir ens egna vardagliga bestyr så mycket mer värdefulla. Sä lätt vi har det och så illa vi kan må trots allt, eller kanske just därför.
Och samtidigt mitt i denna lycka över att finnas till i en av de bästa av världar, kan jag känna ett litet stygn av sorg, eller möjligen melankoli. Det är inte alldeles lätt att förhålla sig till lycka och "välgång". Även skönhet i naturen kan ibland bli för stor att liksom omfatta.
Men egentligen vill jag bara ha förmågan att njuta. Det är ju det bästa sättet att visa någon slags tacksamhet över det liv jag har fått, inte minst inför dem som har det så oändligt mycket värre. Att verka vara en gnällig bortskämd barnunge är väl det sista man vill. Fast inte heller vill jag vara en som verkar vara nästan fanatiskt religiöst tacksam.
Det bästa vore ju om man bara kunde närvara helt enkelt, utan vare sig kamera eller mobil eller mp3-spelare i öronen.
Dit har jag inte kommit. Inte än. "Inte utan min kamera…." lyder fortarande min devis.
Men jag jobbar på det.
Och ikväll blir det gäster på middag igen. Mina släktingar. Får se hur jag lyckas då…;-)
Time in Stockholm 
Tid 
Tack snälla för att kameran fick vara med. Tänk såhär: Nu ska jag fota det vackra så andra får se det också. Det är väl snällt och omtänksamt gjort?Särskilt den sista bilden är underbar :)Jag gillar din poetiska snirkelsvenska (du förstår mig nog rätt).Kram!
GillaGilla
Tack Pova! Vad jag blir glad när du säger så! Och jo, jag tror jag förstår dig…kan man göra annnat när du är så snäll ? 😉
GillaGilla