Min förmåga att närvara under gårdagskvällens lopp var god och jag inbillar mig
att det delvis beror på att jag faktiskt inte ens nuddade kameran under hela tiden. Kanske var jag också lugn pga att min allra käraste närmast närvarande tog bilder fast jag inte hade bett om det, men jag tror inte det.
Nu har jag inte alls för avsikt att helt låta bli att fotografera. Det har en poäng att ibland kunna distansera sig från sig själv och andra, och när man inte riktigt orkar med det av egen kraft, kan man stiga åt sidan med hjälp av fotograferandet och dokumenterandet. Man blir sin egen "närvaro-konsult". Faktiskt något jag också har haft användning av på jobbet.
Men det tar lite tid att gå från att vara en icke-fotograf, som jag var före min digitala kameraperiod, även om jag då och då lånade min sambos systemkamera, till att bli en ständig "bakom lins och display-figur" som fotar allt stort och smått, oavsett om det är av intresse eller inte, och till att nu välja en mer resonabel väg att gå. Fast jag har ändå alltid kameraväskan på mig, utom när jag sover möjligen.
Jag har väldigt mycket bilder lagrade på mina hårddiskar. En del ordentligt ordnade efter tid, andra ordnade efter vissa tillfällen och slutligen en hel del inte ordnade alls, även om de ju faller in i mitt "tidsbbibliotek", men jag har inte hunnit gå igenom och sålla så särskilt många.
Nu har det dykt upp flera fototävlingar på nätet anordnade av Metrotidningen och Fotomässan. Den senast nämnda heter "Älskade Stockholm", och borde alltså vara som klippt och skuren för mig, men då blir jag matt, även fast jag blir triggad att kolla igenom alla bilder som jag har lagt upp på flickr och tycker att många skulle passa. Sen tänker jag att jag har kanske inte gjort rätt urval från början när jag la upp bilderna där. Jag kanske har minst tusen bilder till i mina gömmor som är minst lika bra, och….ja, ni förstår att jag blir matt. Fast å andra sidan fanns det väl en anledning till att jag valde de där bilderna från början ?
Och kanske det är nu jag måste vara extra närvarande, även i förhållande till mina egna bilder….
Inte bara tänka vad andra ska tycka utan också känna efter vilken bild av Stockholm som betyder mest för mig själv.
Närvaro i valet och kvalet…Hmmm.
Time in Stockholm 
Tid 