Tidsomställning

Dagen då allt får ett innehåll.

Satt i förmiddags vid min vanliga kaffekopp och läste tidningen. Då kom den där ingivelsen som jag har gått och väntat på i tre år. Jag har haft en bra idé, en pedagogisk idé, men på något sätt har den inte kommit till skott med mig. Eller tvärtom…Jag har inte haft något bärande tema som ska föra ”handlingen” vidare. Men idag slog det ner i mig. När den första impulsen kommer, kommer ofta resten av sig själv, som om det hade varit självklarheter hela tiden. Nej, allt kom ju förstås inte, men tillräckligt mycket för att det ska bli lätt och roligt att fortsätta på. Gissar att jag kommer att köra fast flera gånger, men nu tror jag mig veta att det här blir en bra ingång. Jag behöver inte fundera över det i alla fall. Det ska bli roligt när det än blir av. Och när det blir klart! Om det så blir lagom till pensionen. Min alltså…;-)

En liten promenad, min vanligaste, kändes lite skör eftersom jag inte har rört mig så mycket på en vecka. Det gick bra, förutom att jag hade glömt dricka vatten så jag blev lätt darrig och illamående.

Som tur var fanns det plats utomhus på det närliggande bästa caféet och jag kunde svepa ett glas vatten innan cappuccinon intogs. Och jag mådde prima igen.

Så var det dags för Earth Hour! Dags för ”din egen planet”. Släckte ner och tände de ljus jag hade hemma. Inte så många visade sig, men räckte väldigt bra att lysa upp vardagsrum och kök. Tänk en sån frid, egentligen. Inget behövde jag se eller höra eller göra med TV, stereo eller dator. De enda prylar som var lite engagerade var min kamera och min mobilkamera, men jag skickade inget under den timmen. Istället fixade jag i ordning i köket och plockade ur och i diskmaskinen. Tänkte att jag skulle diska för hand, men faktum är att det är påvisat att det är sämre för miljön att diska för hand än att diska med diskmaskinens eco-program, så jag tyckte att jag slapp det. Annars kan det ju också vara rätt mysigt att göra det på landet, t.ex, och låta tankarna fara under tiden.

Istället för att diska gick jag och letade upp en kortlek med Tarot-kort med vidhängande bok som kan förklara kortens innebörd för mindre vetande. Sådana som jag. Vi fick de här korten av en vän för många år sedan och då höll vi på med det där under en period, men nu var det länge sedan. Det är roligt, för det kort man tar upp brukar stämma bra med ens egen sinnesstämning, men man känner sig också väldigt flummig när man sitter med sådana ”häxkonster”. Fast korten tjänar egentligen bara som en spegel av ens tillfälliga status, kan man säga. Man kan lägga mer avancerade grejer, vilket vi gjorde förr, enligt konstens alla regler(enligt boken), men nu blandade jag bara kortleken ett antal gånger, delade den, kände blundande över de båda halvorna. Den ena kändes lite varmare…Så jag tog bort den andra halvan och drog ut korten i ”den rätta” halvan och kände på samma sätt över ”dragspelet” av kort. Inte förrän jag kom till sista kortet kändes det som om det började pirra i pekfingret närmast kortet. Fortfarande blundande tog jag upp det, vände på det och fick…”Happiness”!

Nyckelorden för detta kort är: Jupiter; Ny början, expansion, kreativitet, stort genombrott, självförverkligande, oväntad lycka.

Ja, det var faktiskt oväntat lyckligt att jag skulle få just det kortet med de orden. Sen kommer en längre förklaring om vad allt står för, vilket jag inte ska fördjupa mig i, men det avslutas med en affirmation som jag ska säga till mig själv:

”Jag är nu redo för miraklet i mitt liv”

Ja, det var ord och inga visor. Och hade jag nu inte fått den där ingivelsen på förmiddagen hade jag väl bara ryckt på axlarna, men nu kunde jag ju faktiskt spegla mig i kortet, och jag tyckte också att det sa mig något. För om jag får fart på mig nu, och börjar på riktigt att färdigställa mitt projekt, så handlar det ju mycket om självförverkligande. Det blir också en ny början och jag kan expandera när det ena ger det andra. Det jag vill och kan får en betydelse. Men det har också handlat om att jag, genom egna självstudier under de senaste åren i mitt praktiska arbete med barn och musik, har kommit underfund om vissa saker som jag inte kunde eller tänkte på i början. Så ingenting kommer aldrig ur ingenting. Man måste värka lite först…;-)

Det där med oväntad lycka vet jag därför inte om jag kan gå med på. Visst blir jag lycklig när jag är kreativ och får idéer, men jag vet ju att det kommer i samband med det, jag vet bara inte när. Och är jag redo för miraklet i mitt liv? Kanske inte än ? Det verkar som om jag försöker bortförklara det hela för mig själv och alla andra.