Tid att lyssna? Musik är tid!

Ta dig tid att lyssna utan att själv låta i tid och otid. Ta dig tid att förstå sammanhang och andras tankeutflykter. Ta dig tid att leva med i andras livsöden, i andras levnadsförhållanden. Ta dig tid att förstå och visa med både hjärna och hjärta att du har lyssnat uppmärksamt. Lyssnandets konst är många gånger större än agerandets, och en förutsättning för att du ska kunna agera på rätt sätt.

Råden ovan skulle kunna riktas till vilken politiker som helst. Ibland kan man tro att varenda politiker är tondöv för mänsklig samvaro. De kör på i sina hjulspår oavsett vad åhörare eller motståndare har signalerat. Så kan ingen musiker eller dirigent göra utan att resultatet blir katastrofalt. Frågan är om politiker kan det utan att resultatet blir katastrofalt? Jo, dom gör det även om de inte kan och struntar i resultatet. De struntar i alla fall i hur hela ”framförandet” blir. En dirigent kan inte bara bry sig om hur trumpeter och förstaviolinister spelar så länge resten inte håller takten eller spelar falskt. Ibland får jag för mig att alla politiker har blivit så illa behandlade av sina musiklärare att de helt enkelt vill hämnas på ett helt ämne och en hel lärarkår och på alla musikaliska människor överhuvudtaget. Varför skulle de annars så systematiskt försöka utradera hela ämnet ”musik”. De börjar uppifrån med gymnasiet där ämnet inte finns som obligatoriskt ämne (bara som tillval). På min tid fick man välja mellan musik eller bild, men fortfarande hade man Konst- och Musikhistoria som obligatoriskt ämne. Musiklärarutbildningen skär man också i, och konstigt nog från ”andra hållet”, dvs det ingår inte längre undervisning i metodik och pedagogik som riktar sig till de yngre åldrarna. Allt beror kanske inte på tondöva politiker, men en sådan bristande förmåga att lyssna till helheten får man leta efter.

Därför ordinerar jag en kurs i musiklyssning till alla politiker och de som är satta att styra vårt land.

Lyssna till musiken och lär dig urskilja både form och balans mellan de olika avsnitten. Melodier och variationer på teman. Allt kan man höra om man ger musiklyssningen den tid som den kräver. Och man kan också förstå samband – varför det ena temat leder till det andra. Inte bara ett sammelsurium av toner och buller och bång. Inte lösryckta reklamjinglar eller annat som inte inbjuder till tankeverksamhet utan bara är impulsstyrd musik. Det ska helst vara musik som är uppbyggd med början och slut, där någon människa som har komponerat har tänkt och känt någonting starkt. Musik som fungerar som en roman där man inte kan gå in mitt i och läsa kapitel 7 och sen tycka att det var en dålig bok. Det gäller också en novell – där kan man inte heller läsa bara valda delar och tycka att den var tråkig.

Jag vill inte nämna genre men det finns nog musik inom (nästan) varje genre som inbjuder till lyssning utöver det vanliga. Där man måste lyssna för att orka lyssna vidare och inte bara ha musiken som bakgrundsmusik som man kan stänga av när som helst. Man måste vilja höra till slut! Och den sortens musik är inte så vanlig, men den finns och det är den bästa!

Om du ger tid tid att lyssna får du ett stycke musik på köpet. Ingen dålig ekonomi…;-)