Låter min röst ljuda – ”…Libera me domine de morte eternam, in die illa tremenda…” – Verdis Requiem repeteras november 2011 i det milda kvällsljuset i Sofia kyrka, men mina öron lyssnar plötsligt med en 10-årings.
48 år sedan i Åbo på konsertresa en sommar med min familj där alla de andra 6 familjemedlemmarna sjöng med i kören utom jag som satt och lyssnade mig genom verket många gånger, och lyssnade mig genom många timmars repetitioner. Jag hade mina favoriter och just denna slutfuga – dansant och liksom ljus jämfört med resten av det mustigt dramatiska verket – fick mig att sätta mig kapprak upp i stolen och nästan sjunga med i de olika stämmornas insatser. Det var en lek för öronen och dessutom en viss lättnad för mig som visste att verket snart skulle ta slut. ”Befria oss från det eviga mörkret”….från döden….
När jag så andas in för att sjunga det lite mer stillsamma liturgiska slutet kan jag om jag blundar känna värmen i den heta öknen vid Döda Havet och känna doften från de torra växterna.
”Libera me”….viskande….. Och i en 70-talsupplaga av samma verk på konserthuset i Stockholm står en stor svart man, James de Priest, och dirigerar en 100-mannakör och liksom modellerar en viskande bedjan till slut. Ingen dirigentpinne, ingen drill, ingen slagteknik i världen hade kunnat mejsla fram en mer andaktsfull bön. Vi följer till punkt och pricka.
”Dies irae, dies i-i-i-i-rae….” Domens dag är nära. Mina lungor fylls och tinningarnas blodkärl brister närapå. 20 sopraner står och nästintill spräcker sina stämband i de höga tonerna. O, fasa!
Återigen förflyttad till Israel och Jerusalem. En sten mot en fönsterruta på hyrbilen. ”Kör, Kör…de kastar sten efter oss”. Vi var i den del av Jerusalem där intifadan fortfarande existerade 1992.
Hem igen. 2011. Svettas med hel och halvtoner och snabba skiften. Hjärnan tröttnar och jorden rämnar under fötterna men när repetitionen avslutas i mjuka filttofflor med ”Lacrymosa” och ”Dona eis requiem, Amen”, står vi på benen igen och en lättad 10-åring kan glatt skutta hem igen efter en kvällstur bland de lager av tid som ett stycke musik kan bjuda på.
Time in Stockholm 
Tid 