Låter tankarna stå

En del låter tankarna gå – det gör jag också, fast jag tänker att jag borde låta dem stå kvar ibland. De är så rysligt flyktiga. Jag tänker en sak, vänder mig om, och när jag vänder tillbaka har de gått för gott, så att säga.

Nu skulle jag vilja ha en liten griffeltavla att skriva ”Låt stå!” på, till tankarna. Ingen borde få sudda ut dem. Jo, de tankar som redan var lite suddiga från början är nog självreducerande, förhoppningsvis. Sådan tur att dessa mobilkameror och andra kameror finns så att jag inte glömmer allt vad jag har gjort den senaste tiden.

Detta bildspel kräver JavaScript.

Och för alla som tänker sig att bli gamla på äldrevården där Carema styr och ställer  – glöm föralldel inte bort att du en gång hade ett värdigt liv, för det gör de annars allt för sudda ut ur ditt medvetande.

Tankar du tänkt kan bli så mycket skarpare om du har fokus redan från början på det du en gång vill minnas. Fast det visar sig att det gamla människor minns bäst är sånger från ungdomen. Så kanske är det vid melodier vi ska fästa våra viktigaste tankar för att en gång för alla ha dem fästade vid vårt minne. Om vi är fästa vid dem, förstås – tankarna alltså. 😉

Tills vidare: Låt stå!